Han är ledsen, f.d. landstingsrådet

Jag är förvånad över den långa kön till vården i Uppsala län, skriver Ismail Kamil, f.d. landstingsråd, i sin blogg och är ledsen över att det han byggt upp raserats. Jag är inte lika förvånad, men säkert lika ledsen som Ismail.

Under innevarande mandatperiod var det tänkt att den politiska styrningen skulle förbättras. Man ändrade sin organisation, som är det vanliga sättet att försöka lösa problem på. Organisationsförändring är ofta inom offentlig verksamhet synonymt med "Vi har ingen aning om hur vi ska göra".

Den stora förändringen blev att inrätta en produktionsstyrelse. Den tycks emellertid vara helt vilsen i sin roll. Klart är att den teoretiskt är styrelse för i stort sett all egen produktion i landstinget. Undantag, till exempel, kulturverksamheten. I praktiken tar den ju inte alls ansvar. Professionen får stå till svars inför oss medborgare för sådant, som är politikernas bord. Och till råga på allt, produktionsstyrelsen har ännu inte förstått att den är styrelse för Akademiska sjukhuset, lasarettet i Enköping, Folktandvården och primärvården. En i sig omöjlig konstruktion.

Jag kan förstå att det smärtar för ett tidigare landstingsråd att se bristerna i vårt landsting. Men hur ser analysen ut? Kan det vara så att det tidigare landstingsrådet, inte lämnade efter sig ett på dekis varande landsting, men väl medverkade till att skapa oklara styrformer och till att backa upp sämre kompetens och förhindra bra kompetens i den politiska ledningen?

Men Ismail, jag lider med Dig, men det räcker inte med uppmaningen Skärp Er?