Lärdomen från Fukushima

Lärdomen från Fukushima är, läser jag i en liten notis, respekt för risker, snarare än att fokusera all uppmärksamhet på problemen med en enda energikälla. Jag tycker en viktig lärdom är att, även om riskerna inte är väldigt stora, konsekvenserna av olyckor i kärnkraftverk är sådana att vi måste fråga oss om vi verkligen kan ta oss rätten att skapa sådana risker. I debatten är argumenten låsta. Icke hållbart, farligt säger några, miljövänligt och nödvändigt för att klara energiförsörjningen säger andra. Men vilka ska miljömålen vara? Den diskussionen mellan partierna vill jag höra.

Utfasningen av ett icke hållbart energislag får inte leda till infasning av andra icke hållbara. Utfasningen av kärnkraften måste följas av politiska beslut om ekonomiska styrmedel som påskyndar omställningen till hållbarhet. Visst ska marknaden avgöra produktionen av energi, men politiken ska sätta upp spelregler. Dessa saknas för närvarande. De miljökrav som borde ställas skulle försvåra brytning av uran för kärnkraften och avfallsfrågan, som inte fått sin slutliga lösning, skulle innebära totalstopp för kärnkraften. Krav på hälsa och säkerhet skulle inte möjliggöra brytning av uran.

Inom stora delar av näringslivet har man insett att en omställning av energisystemet kommer att innebära ökad tillväxt och ökad sysselsättning. Man har insett att tillgången på energi skapat större och större miljöproblem. Genom att använda mer miljövänligt framställd energi kan försämringstakten minska.

Mål om säker förvaring av avfall och om hantering av en olycka som följd av haveri skulle i dag inte vara möjliga att nå. Det kanske svåraste problemet att lösa för kärnkraftsproducenterna handlar emellertid om hur man undviker populationsgenetiska effekter som en följd av kärnkraftsolyckor, av uranbrytning och av hantering av avfallet.