Inte bara biomedicinsk utan även fredsforskning är lönsam

Härom da´n fick vi ett glädjande besked om ökad satsning på forskning, inom biomedicin. I dag spekulerar UNT kring var resurserna finns, eftersom statsbudgeten ännu inte inrymmer medel för satsningen. Jag har dock svårt att tänka mig att man gör ett sådant här utspel utan att ha försäkrat sig om att pengar finns.
Invändningarna, som framförts, handlar om ytterligare ett par frågor. Politisk styrning av forskningen till Stockholm-Uppsalaområdet  är en. En annan är styrningen till just biomedicin. Jag förstår talespersonerna från Lund när man säger att detta är en ny politik. Att däremot rikta resurser till en viss sektor upprörs jag inte av. Vad jag skulle uppröras av är om det vi nu uppfattar som ett löfte inte blir en realitet.
Men annan forskning då? Blir inte den lidande? En del hävdar detta. Jag inte tillräckliga kunskaper för att förstå sambandet. Och jag tror sålunda att det gäller många andra. Så förklara då för oss.
Den här forskningen ska ge jobb. Och den ska föra oss uppåt i forskningsrankningen. Den ska ge oss en nobelpristagare, har någon sagt.
Riktade medel till forskning finns på även andra områden. Enorma belopp satsas på forskning om vapen. En forskning, som väl syftar till att ge jobb och exportinkomster. En forskning, som saknar moraliska överväganden. Tänk om lika stora summor skulle satsas på fredsforskning. Men den ger inga nya jobb och exportintäkter, anser man. Bortse då från det goda syftet att bidra till en fredligare värld.
Är det emellertid självklart att inte fredsforskning lönar sig även mätt i enbart ekonomiska termer? Tänk om Sverige framstod som det land i världen där man avstår från att exportera vapen och där man ständigt utvecklar fredsforskningen. Det land till vilket man i ökad omfattning reser för att lära sig mer om hur konflikter kan lösas på fredlig väg. Det land där över stora delar av världen kända namn som Wallensten backas upp av dess regering och forskningsmedel tilldelas i den takt forskningen kan utvecklas.