Det gäller i gög grad för Folkpartiet, bortsett från skolfrågorna. När det gäller högre utbildning och forskning har vi ingen tydlig
profil. Framtidsfrågorna ägnar vi oss
inte åt alls. Hit räknar jag freds- och ickevåldsfrågor, kamp för de glömda,
hållbar utveckling. Att för ett socialliberalt parti ha NATO-medlemskap som en
huvudfråga är obegripligt. I fråga om
hållbar utveckling uppfattas partiet, till exempel, som ointresserade av att finna
alternativa lösningar för att tillgodose energibehovet. Enda lösningen är
kärnkraft är bilden av oss. Vi har lämnat naturfrågorna, som varit våra. Vi
följer inte upp på nationell nivå initiativ på europeisk nivå, till exempel
kampen för att begränsa kemikalieanvändningen. Det som sker i Bryssel är inte
folkpartipolitik, utan Marit Paulsenpolitik. Björklund och Paulsen ska ju tala
om samma saker, vilket inte alls sker.
I dag finns en debattartikel i Upsala Nya Tidning av ett par moderater. Dom efterlyser en gemensam oppositionspolitik. Det har varit framgångsrikt att göra det för en regeringskonstellation. Snart är det inte det längre. Vi som ogillar alliansbildningar kommer att få många att inse det felaktiga i dessa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar