Inte heller Syrienkrisen kan lösas med vapenmakt

Både ledaren och debattartikeln i dagens Upsala Nya Tidning handlar om Rysslands utrikespolitik, i synnerhet agerandet i Syrienkrisen. Maktpolitiken är oroande skriver ledaren. Ryssland gör, sig skyldigt till lidande och död i Syrien, skriver debattartikelförfattaren. Som så ofta ser vi hur lite människoliv betyder när pengarnas makt tillåts ta över. "Det ser mörkt ut; för Syrien, för världen och värden värda att slåss för". Inte heller Syrienkrisen torde kunna lösas med vapenmakt. Men varför består debatten av bara resonemang kring militärt ingripande eller inte militärt ingripande och vem som kan ingripa och vem som inte kan. Motståndet mot våldet måste vara ickevåldet. Utmaningen måste vara och debatten handla om hur ickevåldsvapnet kan användas. De ledande politikerna säger att tron på fredliga lösningar visar en naivitet. I så fall behöver vi mer av barnslighet. Om vi ägnade lika mycket tid åt och satsade lika mycket pengar på ickevåldslösningar som militära ingripanden i konflikter skulle världen se ljusare ut. Sverige rustar ner, skriver UNT-ledaren, och Ryssland köper jaktplan och landstigningsskepp. Nedrustning är en del i en ickevåldskultur. Men det måste sägas. Varför nedrustar man? Jo, för att man inte tror på vapenmakten. Det budskapet måste trummas ut ständigt. Tänk om Sverige kan gå före.