tisdag 14 augusti 2012

Avsnitt 27 ur Politik på Gott och Ont

Samma tankar som i den förra uttrycker jag i den här artikeln VI BEHÖVER EN ÄLDREPOLITIK – men också en yngrepolitik I den äldrepolitiska debatten handlar det mesta om den utmaning som ligger i de demografiska förändringarna. Antalet personer över 65 år var år 2000 1 539 000. År 2030 har antalet ökat till 2 253 000. Visst ligger här en stor utmaning, men också stora möjligheter. Möjligheterna handlar om den resurs äldre personer kan utgöra i både arbetsliv och samhällsliv. Utmaningarna, i första hand vård och boende, kommer jag att ha synpunkter på i en särskild artikel. Ofta läser vi om att vi har ett ökande demokratiskt underskott, om ideologiernas död, om partiernas svårigheter att rekrytera till politiska uppdrag inte minst bland yngre människor och om diskriminering av äldre människor. I kommunalvalen 2002 var andelen valbara 18 – 21-åringar, av samtliga valbara, sex procent. Valda blev en procent av samtliga valbara. Åldrarna 22-36 år var 26 procent av de valbara. Valda blev 13 procent. För åldrarna över 65 år var motsvarande siffror 22 respektive åtta procent. Mönstret är detsamma för landstings – och riksdagsvalen. Bakom detta mönster ligger djupt rotade åldersnormer. Demokratin behöver fördjupas. Fördjupningen av demokratin måste handla om att utveckla inflytandet och delaktigheten i lokalsamhället och om att riva åldersbarriärer. Genom att föra individer till en viss grupp med vissa karaktäristika, s.k. stigmatisering, riskerar dessa individer att diskrimineras. Diskrimineringen tar sig uttryck i särbehandling, i fråga om äldre så kallad ageism eller på svenska ålderism. Men inte finns det en stereotyp ”gammal människa”, en stereotyp ”medelålders människa” eller en stereotyp ”ung människa”. Äldrepolitik är förvisso en angelägenhet för äldre människor men i lika hög grad för yngre. Tanke – och meningsutbytet mellan generationer saknas i dag. Partierna måste upphöra att dela in människor i kategorier. Bygg upp kunskaper och former för möten över generationsgränser. Vi behöver en äldrepolitik men också en yngrepolitik som ska ha som huvudsyfte att avskaffa behovet av en äldre – respektive yngrepolitik. Om inte de politiska partierna klarar detta, hur ska vi då få en ändring?
Skicka en kommentar