Avsnitt 25 ur Politik på Gott och Ont

Kapitel 3 FÖRNYELSE AV POLITIKEN MIN UPPLEVELSE av att den ideologiska debatten har avstannat är stark. Den senaste valrörelsen, år 2006, handlade om att för ena sidan, vänsterblocket, behålla makten och för den andra, högerblocket, erövra den. En amerikanisering av politiken är tydlig, det vill säga att partierna håller på att förvandlas till valorganisationer mer än att vara en hemvist för personer, som vill aktivt delta i ett samhällsförändringsarbete och som har samma ideologiska syn. Det finns inte något som tyder på att den här utvecklingen styrs av endast dagens etablerade politiker. De politiska ungdomsförbunden ägnar sig allt mindre åt ideologiska samtal. Även ungdomsförbunden tenderar att intressera sig allt mer för strategifrågor och för att bädda för att kunna göra karriär. Det blev, för mig, mest tydligt när jag skrev en artikel om de politiska partiernas interna organisation och arbetssätt. Jag ville ha en debatt om partierna fortfarande år 2006 ska dela upp sig på kön och på ålder. Ska man fortsätta att ha särskilt kvinnoförbund och särskilt ungdomsförbund. Eller ska man arbeta utifrån intresseinriktning, båda könen tillsammans och alla åldrar tillsammans. Det kom en reaktion, men inte i form av en resonerande artikel utan ett pressmeddelande, från Liberala ungdomsförbundet, i vilket man krävde min avgång. Jag ville ha debatten, inte minst för att dagens unga behövs när politiken ska utformas. Dagens unga politiskt aktiva, åtminstone de jag mött, besitter kunskaper och debattfärdigheter, som imponerar på mig. Den artikel, som föranledde pressmeddelandet från Liberala ungdomsförbundet var den här. TIDEN HAR SPRUNGIT IFRÅN ålders- och könssegregerade organisationer. Det är bättre att bygga nätverk kring sakfrågor och ge alla möjlighet att engagera sig i alla frågor! Gröna liberaler och FISK är utmärkta exempel på tidsenliga arbetsformer, liksom ett ideologiskt nätverk kan komma att bli. LUF samlar många duktiga yngre människor som ännu inte formats av ett stereotypt politiskt klimat men som snabbt växer in i en kultur som inte har utvecklats nämnvärt de senaste decennierna. Några och tjugo år gamla använder de ett språkbruk som lika väl kunde nyttjas av avsuttna kommunal- och landstingsråd. Det föds inget nytänkande i sådana sammanhang. Att göra politisk värnplikt ska vara att skaffa sig kunskap och erfarenhet av hur människor i allmänhet har det och inte att i politiska lokaler lära sig hur man gör karriär. Vi behöver ett politiskt nätverk för äldrefrågor och i det behövs även de unga. De som är unga nu kommer att få dra ett tungt lass och åldrandet är inget som inträder speciellt sent i livet. Vi börjar de facto att åldras i den stund vi föds men knappast något ungdomsförbund har ägnat sig åt äldrefrågor. Vi behöver tillsammans bryta åldersbarriärer och vi behöver öka och ta tillvara äldre människors engagemang i politiska beslutsprocesser, kulturliv och social ekonomi. Vi behöver också öka möjligheterna för människor med utsatta livslopp att vara aktiva och delaktiga i samhället under åldrandet. De traditionella politiska kvinnoförbunden sitter på parkett när de feministiska nätverken intar scenen. Genom att sätta kvinno- och jämställdhetsfrågor i en egen liten låda har partierna inte sett att verkligheten sprungit förbi. Ett nytt feministiskt parti kan visserligen bidra till en borgerlig valseger men det skulle vara bra för den borgerliga politikens trovärdighet om den segern tillkommer av egen kraft. Uppdelningen av politiskt intresserade i en grupp för ungdomar, en grupp för personer som är 65 år eller äldre och en grupp för det ena könet och som betraktas som sidoorganisationer, torde vara en av orsakerna till den sneda representationen i olika beslutandeförsamlingar. I kommunalvalet 2002 var andelen valda i åldersgruppen 18-36 år 14 % medan andelen av de valbara var 32 %. För gruppen 65 år och äldre var siffrorna 8 resp. 22 %. I landstingsvalet var siffrorna för gruppen 18-36 år 11 resp. 32 % och för gruppen 65 år och äldre 10 resp. 22 %. Till denna dystra bild kan läggas tecken på ökade generationskonflikter. Undersökning visar att 36 % av personer under 50 år och ca 45 % av personer över 50 år anser att motsättningarna mellan äldre och yngre människor i Sverige håller på att öka. Idag är det alltför få människor som vill ägna sig åt partipolitik. Den uppfattas som tråkig och meningslös när den egentligen borde vara full av dynamik och nytänkande och attraktiv för den som vill påverka och förändra sin egen situation och andras. Så är det inte och då måste vi politiker tänka om. Vi måste nå och engagera bra och dugliga människor i verksamheten – inte bara dem vi lyckas övertala att sätta sig i en kommunalpolitisk nämnd och utföra ett uppdrag som innebär att man oftast får cirka femtio procent av kommuninnevånarna emot sig oavsett vilket beslut man fattar. Vi måste ut ur sammanträdesrummen, ut och bygga nätverk över föråldrade skrank och gränser och då måste vi släppa det gamla tänkandet. Om alla kan samlas kring alla frågor men efter eget intresse så kan det börja hända saker och ting. Det är idag en aning märkligt att knyta medlemskapet i en politisk organisation till en avgift som ska betalas. Det borde väl vara så att den som bekänner sig till organisationens ideologi betraktas som medlem. Detta har inget med fifflet i ett eller flera ungdomsförbund att göra. Fifflet kan vi komma tillrätta med bara genom ökad livskunskap i all utbildning. Idag lär sig många av ungdomarna att prata och bete sig på ett speciellt sätt för att kunna göra karriär och de som inte vill stöpas i den formen vänder partierna ryggen och det är de sistnämnda vi kan nå genom nätverk kring intresseväckande frågor. En omorganisation och ett nytänkande kan skapa en helt ny eller bredare rekryteringsbas. Genom en nätverksorganisation ökar ideologiernas betydelse i partierna och i politiken. Partierna förefaller nu vara på väg att bli valorganisationer och de nuvarande företrädarnas övergripande intresse är att bli omvalda i nästa val. Ibland till ett alldeles för högt ideologiskt pris.