Avsnitt 32 ur Politik på Gott och Ont

Som en reaktion på en artikel i den liberala veckotidningen NU, skriven av en folkpartistisk riksdagsledamot, skrev jag och min vän och meningsfrände Sten Jonsson följande: UPPSALALIBERALISMEN, ett intresse för hela riket Om ett synsätt som framkommer i Runar Patrikssons moderatpräglade artikel också är stockholmsgängets (enligt Runar består detta av Lars, Jan, Karin och Bo med flera.) då behövs verkligen uppsalaliberalismen. (Runar var under två mandatperioder riksdagsledamot från Värmlands län.) Språksvårigheter medför ofta missförstånd. Ett exempel är ordet ”riksintresse” som för Runar Patriksson står för något som är av intresse för många. I miljösammanhang handlar ”riksintresse” om ”geografiskt område, som i nationellt perspektiv är av mycket stor betydelse för något av de syften, som anges i Naturresurslagen”. Riksintressena bevakas av länsstyrelserna. När vi läser att skydd av ett naturområde är att ”lägga död hand” över området då tar vi oss för våra pannor. För oss är bevarad natur lika med liv och biologisk mångfald. Vår socialliberala grundsyn är den som också finns inskriven i partiprogrammet ”Vi har rätt att bruka, men inte att förbruka”. Vi tycker det är viktigt att vi bär med oss den politiska kompassen. Vårt samhälle är i dag inte hållbart. Vi har ännu inte ett hållbart jordbruk och skogsbruk, vi har ännu inte ett förhållningssätt hos oss enskilda individer, som är en förutsättning för långsiktig hållbarhet. Kampen för att nå hållbarhet är enligt ”uppsalaliberalismen” en av de viktigaste utmaningarna för oss socialliberaler. Hur skall den kampen föras i, till exempel, de frågor som Runar berör? Hög konstgödselskatt? Ja, vår riksdagsgrupp tycker så. Vi anser att det är det som skadar miljön, som skall beskattas och då är det övergödningen man skall förhindra och inte näringstillförsel. Ett av de allvarligaste hoten mot kommande generationer är klimathotet. Det är därför folkpartiet förordar hög skatt på fossila drivmedel. Vi hoppas att nästa folkpartiledare, vem denne/a än är, skall anta den utmaning som handlar om att få ett uthålligt samhälle, höja blicken och försöka se framtidsfrågorna och också vara den som leder den politiska debatten om framtidsfrågorna. Kunskapsförakt, opportunism och ointresse är de största hindren.