Besvärande om arvoden

Besvärande artikel i dag om ersättningarna till kommunfullmäktigepolitikerna (vilket ord). Artikeln kommer, gissar jag, att orsaka en, så kallad, insändarstorm. Visst, det är förståeligt. Att få ersättning med 20 000 kronor på ett år om man inte deltagit nästan fullt ut är en tveksam ordning. Tanken bakom normerna för ersättning kan tyckas sympatiska. En ledamot förväntas lägga ner många timmar på inläsning av ärenden och på kontakter med, till exempel, näringsliv och föreningsliv. Men hur ser verkligheten ut? Hur engagerade är ledamöterna? Vad vet man om de ärenden, som tas upp och hur ser det ut med aktiviteten under sammanträdena. Den frågan är lika viktig som den om ersättningen. Om det kommer att visa sig att många är passiva, och jag utgår från att en sådan granskning kommer i något medium, vad beror det på? Hur påverkar fullmäktigegruppernas ledningar ledamöterna? Kan det rent av vara så att man genom att ha en begränsad skara, som deltar i debatterna, underlättar kontrollen? "Den inre kretsen" kan styra utan att riskera att någon säger något, som avviker? Försvaret av nuvarande system för ersättning, som det framgår av dagens avslöjande artikel, är bland det sämsta jag sett. Anledningen till den generösa ersättningen är kommunens storlek. Men Stockholm då? Men ersättningen är ett sätt att ge uppdraget status