Avsnitt 53 ur Politik på Gott och Ont

Den här utvecklingen är nu på väg att vända. Jag skrev det här för några år sedan.

ANTALET långtidssjukskrivna fortsätter att öka. Som exempel kan nämnas Uppsala läns landsting där långtidssjukskrivningarna ökat med två dagar, jämfört med för ett år sedan. De ligger nu på 41,63 sjukdagar i genomsnitt. Detta är mycket allvarligt. Målformuleringar och åtgärder har inte haft någon effekt. Långvariga och passiva sjukskrivningar är kostsamma för sjukförsäkringssystemet och förödande för människor som drabbas.

Enligt uppgifter från samma landsting är det ofta endast byte av arbetsuppgifter som kan lösa problemen och göra det möjligt för drabbade att återgå till arbete. Risken att utsättas för förslitningsskador inom framför allt kök och städ måste på alla sätt minimeras, men under tiden kommer allt fler att drabbas.

Då det finns andledning att tro att många anställda inom landstingens serviceverksamhet har en utbildningsnivå som försvårar omplacering till nya arbetsuppgifter föreligger, enligt min mening, anledning att ställa frågan om inte utbildning och kompetensutveckling, i förekommande fall, kunde betraktas som en rehabiliteringsåtgärd och därmed falla under försäkringskassans kompetensområde.

Inger inte den allvarliga situationen anledning att utreda om utbildning och kompetensutveckling kan erbjudas långtidssjukskrivna, med bibehållen sjukpenning och genom att Försäkringskassan i rehabiliterande, syfte bekostar utbildning eller motsvarande åtgärder?

 

Med den här inriktningen agerade jag och Erik Ullenhag i fråga i landstingsfullmäktige respektive i skriftlig fråga i riksdagen i början av 2006.

Många dör i onödan

VARJE ÅR DÖR i Sverige cirka 2500 personer som följd av cancer i tjocktarmen eller i ändtarmen. Men många, kanske 300 personer, skulle kunna räddas om sjukdomen upptäcktes i tid.

Vi har ställt frågor till sjukvårdsminister Ylva Johansson och landstingsrådet Mats O Karlsson om åtgärder för att upptäcka tjocktarmscancer tidigare än som ofta sker i dag.

 Sedan början av 1970 – talet kallas alla kvinnor i åldrarna tjugotre till sextio år vart tredje år till en gynekologisk undersökning. Syftet är att tidigt upptäcka livmoderhalscancer. Så många som åttio procent av kvinnorna kommer till undersökningarna, som visat sig framgångsrika för att förhindra att människor får lida och dö i onödan.

Minskad risk att dö i bröstcancer är en följd av allmänna hälsoundersökningar med mammografi. Erbjudandet om mammografi avser kvinnor i åldrarna fyrtio till sjuttiofem år.

Motsvarande allmänna undersökningar för att upptäcka tjocktarmscancer i tid bör övervägas.

Erfarenheterna i flera andra europeiska länder av att genomföra allmänna undersökningar, eller screening, av tjocktarmen är positiva. I Finland har införts ett screeningprogram och i Danmark och Storbritannien utvärderas nu försök som gjorts. Viktigt att uppmärksamma är också att EU – kommissionen har rekommenderat unionens länder att överväga en allmän screening.

En annan cancerform för vilken screening diskuteras är prostatacancer, som är den vanligaste cancerformen hos män. Den tveksamhet som finns hos Socialstyrelsen och hos många experter hänger samman med att man anser sig inte ha tillräckliga vetenskapliga bevis på positiva effekter av sådan screening. Vi anser att det finns anledning att noga följa och ta del av forskningen kring även denna cancerform. De övre åldersgränser som gäller för screening för livmoderhalscancer och bröstcancer är andra ojämlika attityder vi vill ifrågasätta.

Vi anser att staten nu måste starta ett projekt med screening för tjocktarmscancer. En expertbedömning är att befolkningsunderlaget för ett försök bör vara en miljon invånare. Detta tillsammans med att Akademiska sjukhuset förfogar över framstående experter motiverar att staten förlägger ett försöksprojekt till Uppsala och Akademiska sjukhuset. Vi har ställt frågor till sjukvårdsminister Ylva Johansson och landstingsrådet Mats O Karlsson om dessa är beredda att medverka till att ett sådant projekt kommer till stånd.