Avsnitt 67 ur Politik på Gott och Ont

FUNKTIONSHINDER Min syn på en socialliberal politik för att förbättra förutsättningarna för människor med funktionshinder har jag uttryckt så här. Rättighetslagstiftning Det finns en rad indicier och rapporter som talar om försämrade villkor och försämring av många funktionshindrades situation. Dessa försämringar visar entydigt på nödvändigheten av att återupprätta den rättighetslagstiftning som på folkpartiets initiativ genomfördes under början av 90-talet. Funktionshindrade har sämre välfärd än befolkningen i övrigt. Trots de relativt offensiva satsningarna på handikappolitiken under början av 1990-talet har handikappade personer halkat efter i välfärdshänseende. Målsättningen med flera av de handikappolitiska reformer som genomförts under 1990-talet var att personer med funktionshinder skall ha lika rättigheter och faktiska möjligheter att delta i alla samhälleliga sfärer. Att kunna hävda sin rätt gentemot myndigheter av olika slag är en viktig form av medborgarinflytande och en viktig del av vardagen för många funktionshindrade. Ska de målen uppnås måste regeringen vända sig till riksdagen med en översyn av de funktionshindrades totala ekonomiska och sociala situation och komma med förslag på åtgärder för att rätta till de försämringar som otvivelaktigt håller på att ske för denna grupp. Tillgänglighetsreform Det är dags för en ny stor handikappreform av samma dignitet som den assistentreform Folkpartiet drev igenom i början av 1990-talet. Då handlade det om att trygga de funktionshindrades sociala rättigheter. Nu gäller det en tillgänglighetsreform. I vårt budgetalternativ finansierar vi en engångssatsning på fem miljarder kronor under de närmaste åren, för att kunna genomföra en omfattande tillgänglighetsreform. Ansvaret för att öka tillgängligheten ligger i först hand lokalt, på kommuner och andra lokala aktörer som till exempel privata fastighetsägare. Ansvars- och finansieringsprincipen ligger fast, men mot bakgrund av bland annat den ekonomiska situationen i landets kommuner, behövs en statlig medverkan, åtminstone initialt, i finansieringen av en tillgänglighetsreform. Statens stöd skall bestå i stimulansbidrag till bland annat kommuner, fastighetsägare och kollektivtrafikföretag i kombination med riktlinjer från statsmakten. Plan- och bygglagen måste kompletteras med riktlinjer som tvingar fram rimliga anpassningsåtgärder för funktionshindrade. Lokala handikapporganisationer bör engageras lokalt för att tillsammans med myndigheter, företag och organisationer identifiera hinder för tillgänglighet och komma med förslag till åtgärder. Handikappombudsmannen skall få i uppdrag att följa och utvärdera tillgänglighetsutvecklingen.