Förskollärarutbildningen hundra år

I fredags deltog jag i Förskollärarutbildningens hundraårsjubileum. Vi var uppskattningsvis hundratrettio personer. Föreläsningarna var intressanta. Föreläsningar om pågående forskning om barn. Fråga, som jag ställt mig är emellertid vart man syftar med forskningen. En annan reflektion är att ordet livskunskap inte användes på hela dagen. Ett begrepp, som i dag borde vara centralt när det gäller pedagogiskt arbete bland barn. "Flera undersökningar visar att det finns brister i många förskolors och skolors värdegrundsarbete. Allt för ofta sker arbetet vid särskilda tillfällen, skilt från den vanliga undervisningen, eller bärs upp av enstaka eldsjälar. Det finns också undersökningar som visar att barn och elever har bristfälliga kunskaper om de rättigheter de har enligt FN:s konventioner om mänskliga rättigheter. Resultaten från dessa rapporter är oroande. De förskolor och skolor som lyckas med sitt värdegrundsarbete visar dock att med demokrati och mänskliga rättigheter som utgångspunkt finns goda möjligheter att skapa en miljö som präglas av generositet och ansvarstagande. En miljö som har stor betydelse för elevernas utveckling och lärande och i förlängningen också för ett sammanhållet samhälle i stort." Förskolor och skolor ska bedriva undervisning i livskunskap. Vanligtvis sker det som en del i övrig undervisning, om det över huvud taget sker. I skolan, anser jag, att det krävs att livskunskap blir ett eget ämne. I förskolan krävs att man talar om livskunskap och vad ordet står för.