torsdag 8 november 2012

Då var det 1960 i Påläng

Vännen och ursprunglige kalixbon S.N. förser mig ibland med material ur KALIXforskarNYTT, då jag inte haft förstånd att bli medlem i den förening, som ger ut skriften. Här ett av bidragen. Jag var då 17 år KALIXforskarNYTT Nr 3 - 20 1 2 Då Var det 1960 - i Påläng Många gånger klagas det numera att ungdomar inte har nå't att görao kanske giorde man det förr också.I Påläng uppmärksammades det i pressen när ett gäng ungdomar och amatörer dristade sig till att spela Pär Lagerkvists drama "Låt människan leva". Året var 1960 och byns idrottsfiirening hade med mycken möda och stora ansträngningar ställt i ordning idrottsplatsen. Pjäsen skulle alltså ha behövt bli en riktig "kassapjäs", men Pär Lagerkvist har knappast ha skrivit några sådana. Det visste naturligtvis arrangörerna och lvar Andersson påpekade att det är viktigt att påminna om allas vår enskilda rättattleva. Pjäsen är ett monologdrama om detta. De agerande var alla inne på scenen samtidigt och representerade kända historiska gestalter som dödats sedan de fått straffdomen av sin samtid. Ur en halvcirkel stiger var och en fram och det är inte lät aItgöra det hela intressant med bara den egna rösten som verktyg. Yngst i gänget är Sven Olof Johansson.Han spelar styckets Rikard, en 17 -ärig motståndsman som arkebuserades ffr att tillsammans med ett par kamrater innehaft en radiosändare. Rollen gör han med ungdomens friska forakt och lättmelankoli for det som varit - och farit. Evert Lindbdck spelade en livegen bonde, som i feodaltidens Frankrike hängdes for att han stal en ffirbog. Han glänser i sin roll trots att hans byxknän är lorsedda med präktiga lappal L is a Lundb cic k representerar en häxa, levande begraven 1634, men hon spelar fornämliglår 1960. Ingvar Nordlund skulle ha gestaltat en negerpojke, men rollen ströks eftersom han blev sjuk och det gjorde ju stycket lite kortare. Erik Granberg som Giordano Bruno, bränd for sanningen, såg med äkta inlevelse in i framtiden från sitt bål - och den var ljus. Gunn ar Jo h ans s on ("Pålänge-Johansson") Inkahövdingen, kantigt välfunnen som en präriebuske, vildr,uxen, halshöggs av okända vita tillsammans med hela sitt folk. Gunnars fru, Sigrid Johansson, spelade Jeanne d'Arc, hon som dog for sitt folk, en bitter död - och meningslös. Pjäsens Romeo- och Julia gestalter är Pablo och Francesca. De gestaltades av Karl Axel Pettersson och Mirjam Krona. De hade dödats for att de älskade varandra. I sin sköna uppståndelse önskade de människoma ett liv utan gräns, såsom deras kärlek var utan gräns. Med pondus gjorde Rolf Johansson rollen som Jesus. I bakgrunden hördes hurman spikade ihop korset. Irma Granberg släpades ut till vilddjuret som en kristen martyr. I n ge Orner I in g hade ordnat med kostymeringen till hela ensernblen och han spelade även Judas Iskariot, han som "hängde sig sjäIv". Allt gjorde Inge mycketbra, synd bara atthanslarvade bort bästa rubriken i hela stycket: " Herregud, man ärju inte mer än människa". M har inte glömt Comtesse, damen som dog lor revolutionspöbeln. Och här tycker vi nog att Stina Nordqvlsrvisade talang,något av ett löfte. Alltnärpålängeamatörema gav ett litet skådespel som skrevs av en stor diktare och humanist - hävdar i kulissen KalA:son och Geson
Skicka en kommentar