Yes he can

Yes, he can. Skönt att det gick vägen. Skönt att undersökningarna fick ganska mycket fel. Obama segrade stort. Flera av de, så kallade, experter jag lyssnade till före valet tyckte att det inte spelar särskilt stor roll vem det är som blir president i USA kommande fyra år. Jag förstår dom inte. Det måste väl spela en himla stor roll att det blir en mer vredlig inriktning på utrikespolitiken och mer av solidaritet i inrikespolitiken. Jag har hört endast två av de svenska partiledarna uttala sig. Löfven var tydlig i att han tycker att det var bra för amerikanarna och bra för världen att Obama får fortsätta. Reinfeldt var mycket vagare. Vad tycker han egentligen? Jag fick en obehaglig känsla när jag lyssnade på honom. Vi får väl se, tyckte Reinfeldt. Övriga partiledare då? Jag har inte hört någon av dem uttala sig. Kanske hade de velat se en efterföljare till George W Bush; den man applåderade när han angrep det irakiska folket. Sannolikheten för användning av våld som konfliktlösningsmetod får nog anses vara större om Romney vunnit. Jag är dock inte så naiv att jag tror att världen nu blir totalt fredlig, men riskerna för vapen i konfliktlösningar torde vara avsevärt lägre med Obama än med Romney. Sådant vill jag höra från svenska partiledare