Försvara sig är inte att slåss

”Vi vill lära tjejer att slåss”, skrev en gång ett par politiska ungdomsförbundare.  Slåss leder fel. Att, däremot, en person, som blir utsatt för övergrepp, ska få försvara sig, ska vara en självklarhet. Det feministiska självförsvaret syftar till just att försvara sig. Detta är emellertid någonting annat än att slåss.

Jag tror inte på våld som konfliktlösningsmetod, vare sig i relationen mellan individer, i förhållandet mellan nationer eller i förhållandet mellan en politisk ledare och folket. De budskap man ger är viktiga. Jag anser, till exempel, att det var skadligt för vår moral när våra partiledare (nästan alla) applåderade president Bushs angrepp på Irak.

Paketeringen av ett budskap är viktig. Kanske ser vi betydelsen, både i och av ordet slåss på olika sätt. Kanske står ickevåld för olika saker för olika personer. För mig är ickevåld inte passivitet utan är ett förhållningssätt, en kultur och en av förutsättningarna för ett hållbart samhälle.

Det hållbara samhället skapas av även medkänsla. Förlorar vi medkänsla hotas samhällets framgång. Jag tror att det många i dag upplever som ökad egoism och brist på medkänsla hämmar en god utveckling. Det finns alltså argument, både ur samhällets synpunkt och från ett individperspektiv, för ökad livskunskap. Inför därför livskunskap som särskilt ämne i skolan. Livskunskap handlar om beteende, attityder, och värderingar. Men för att kunna införas som skolämne, och kurser kunna utvecklas, behöver livskunskap definieras. Tyvärr har de riksdagsmotioner, som föreslagit livskunskap på skolschemat avslagits av riksdagen. Inte bara nuvarande regering, utan alla regeringar, har visat ointresse. Vi behöver, som jag skrev i min tidigare replik, bli fler som ger våra röster hörda.

Socialliberal debattör