Under åren 1994 till 2007 var min artikel- och insändarproduktion troligen som störst. Antalet artiklar och insändare i UNT var 55.
I vilken mån verkligheten och/eller min syn har förändrats är intressant att reflektera över
Det stora hotet mot vår överlevnad är långt ifrån avvärjt. Kanske är det rent av så att hotet blir allt större och världens ledare avstår från att agera.
Den här artikeln var publicerad 8 augusti 2001.
Urvattnat
klimatavtal i Bonn
Protokollet från klimatavtalet i Bonn blev så
uttunnat att EU och Sverige måste fortsätta att hålla fast vid de principer vi
kämpat för, skriver Harald Nordlund.
Det blev ett klimatavtal i Bonn -
trots allt, men det blev ett urvattnat avtal som dessvärre inte för frågan
framåt.
Detta är mycket allvarligt. Praktiskt taget alla jordens
industrinationer var samlade och kunskapen om vart vi är på väg är numera
allmängods - och så slår man back i maskineriet!
Samtidigt som FN:s
klimatexperter blir allt säkrare i sina analyser och inte längre diskuterar om
klimatet kommer att förändras till följd av koldioxidutsläppen, utan hur mycket,
hur snabbt och var, blir världens industriländer allt mer ovilliga att ta sitt
ansvar för att rädda det globala klimatet.
Kan inte vara nöjd
Sveriges miljöminister säger att avtalet "är ett stort steg framåt" och
då syftar han antagligen på att det blev ett avtal över huvud taget. Han kan
knappast vara nöjd med resultatet och innehållet.
Det i Kyoto fastslagna
målet att industriländerna ska minska sina koldioxidutsläpp med 5,2 procent
relaterat till 1990 års nivåer gäller fortfarande i princip, men tyngdpunkten
har förskjutits från utsläpp från industri och trafik till effekter av så
kallade kolsänkor; det vill säga befintliga skogar som binder koldioxid.
Denna metod att räkna har ifrågasatts. Visserligen binderskogen
koldioxiden men den kommer att frigöras vid avverkning och skörd. Kanada,
Ryssland och Japan har stora sänkor som de kräver att få tillgodoräkna sig och
USA är ju inte längre med.
Dessa länder slipper nu genom avtalets
utformning minska sina utsläpp och Sverige kan, av samma skäl, öka sina utsläpp
med åtta procent.
Ett steg tillbaka
Detta är ett steg tillbaka
och ytterst allvarligt. Än mer allvarlig är industriländernas attityd till
utsläpp av växthusgaser och långsiktig miljöförstöring med kommande
klimatförändringar. Man förhandlar om procentsatser, kämpar sig till
inteckningar och skriver växlar på mänsklighetens och planetens framtida
livsbetingelser av kortsiktiga och ekonomiska skäl.
Protokollet är nu så
uttunnat att EU och Sverige måste fortsätta att hålla fast vid de principer vi
har kämpat för, det vill säga att inte räkna med kolsänkor utan genom att minska
de egna utsläppen. Resultatet av klimatförhandlingarna förebådar nu en minskning
på blygsamma två till tre procent.
Ypperlig möjlighet
Snart
skall den svenska regeringen vara klar med sin klimatproposition. Kjell Larsson
och regeringen har då en ypperlig möjlighet att ta sitt ansvar och höja
ambitionerna, efter det klena resultatet i Bonn. Han bör då avstå från att räkna
med kryphålen i sänkorna och påvisa att minskade utsläpp inte nödvändigtvis
innebär ett dråpslag för ekonomin och den allmänna välfärden.
Ett sätt
är att förändra skattesystemet så att kol och torv beskattas hårdast och
därefter olja och fossilgas i nämnd ordning. Om vi fick bort all kol och torv ur
kraft- och värmeverken skulle koldioxidutsläppen minska med cirka tre procent
vilket i sig skulle innebära att klimatkommitténs mål uppfylldes.
I dag
betalas ingen koldioxidskatt alls på torv trots att den enligt FN:s
beräkningssystem klassas som fossilt bränsle. En annan samhällsekonomiskt billig
lösning är att införa kilometeravgifter för lastbilar så att fler
godstransporter går på järnväg.
Fler bränslealternativ
Vi måste
få bättre förutsättningar för icke fossila bränslen så att fler
bränslealternativ får sin chans. Kraftfulla klimatåtgärder är dessutom inte bara
utgifter utan också intäkter från koldioxidskatter. En klimatomställning skapar
också nya jobb och en ökad marknad för inhemskt bränsle och ny teknik.
---
Harald Nordlund
Riksdagsledamot (fp) Uppsala län
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar