tisdag 9 februari 2016

Ge inte upp

I går deltog jag i vad som i inbjudan beskrevs som ett samtal. men som inte var ett samtal utan några inlägg. I ämnet svenskt NATO-medlemskap.
Något som skrämmer och inte lämnar mig i fred är synen hos nästan alla närvarande att våld är nödvändigt som konfliktlösningsmetod. Mitt tal om ickevåldskultur och riskerna med provokationen NATO-medlemskap möttes med oförstående. Vad är det för mening med att lägga kraft på att argumentera? Efter att ha sovit en natt inser jag att jag har ett ansvar. Den dag våldsverkarna skapat ofred för våra barn och barnbarn ska finnas kvar något spår av försöken att förhindra ofreden. Och, tänk om det blir så att vi lyckas. Lyckas visa att fred uppnås med endast fredliga medel.
Våld föder våld.
Jag säger nu till mig själv: Ge inte upp
Skicka en kommentar