Visa korten

Kersti Kollbergs krönika i dag är som vanligt intressant. Hon resonerar om, bland annat, den tudelning i politiken, som inte är vertikal och blockskiljande utan snarare horisontell. Hon tar som exempel externvaruhus och temapark vid Fullerö. Enighet i Alliansen på kommunstyrelsenivå, men inte så i alla nämnder.
Åsiktsskillnaderna borde i grunden vara större än dom synes vara.
Men, tänker jag, är det här så konstigt? Om det primära är att nå taburetter och att partierna vet att om splittringen blir tydlig försämras möjligheterna att nå makten.
Tråkigt om på vägen tappas bort hänsynen till naturen och en hållbar utveckling av Uppsala. Är detta priset för alliansbildningar? Visa nu korten före valet. Väljarna behöver få syna.

När jag läser om partiernas budskap i valrörelsen slås jag varje dag av att det är uteslutande detaljfrågor man tar upp och utan att göra kopplingar till en ideologisk syn. Var finns resonemangen om hur vi skapar ett hållbart samhälle, var finns deklarationerna om insatser för ickevåld, hur ser partierna på frihet och valmöjligheter och insatser för att skapa frihet och göra möjligt att välja för särskilt utsatta?

Detta med hur den politiska viljan ska uttryckas kan och bör diskuteras mer. Kan det vara så att politiken i dag förhindrar att goda lösningar på problem tas fram. Vad jag menar är, till exempel, kan ett alternativ till att lagstifta om förbud mot burka och niqab vara att uttrycka att i, bland annat, skolsituationen skall elevers och lärares ansiktsuttryck kunna avläsas. Men är det inte samma sak? Nej, långt ifrån.