Solidaritet och socialliberalism

Jag hoppades att valrörelsen skulle handla om solidaritet i vid mening. Slår man upp ordet i ordlista finner man vanligen beskrivningen gemensam ansvarighet och sammanhållning. Vad är politikens viktigaste uppgifter om inte dessa? Men det råder delade meningar om i vilken grad vi ska ta ett gemensamt ansvar och i vilken utsträckning den enskilde ska ta eget ansvar.

Men vi har olika förutsättningar att skapa oss vår välfärd. De funktionshindrades situation har inte lösts på ett tillfredsställande sätt. Om vi på politisk väg skapar möjligheter att få tillgång till hjälpmedel och till personlig assistans, om vi med kommunikationer och bilstöd ökar tillgängligheten och om vi gör allt som går för att ge alla lika möjligheter till utbildning och arbete då kan vi tala om en politik för likvärdiga förutsättningar.

Våld används alltför ofta som metod för att lösa konflikter. Våldet rent av accepteras, när det används i konflikt mellan stater.
När kvinnor misshandlas ska socialliberaler ta tydlig ställning. Insatserna för dessa måste handla om att ge möjlighet till hjälp för de män, som misshandlar och att ge skydd och stöd till de kvinnor, som utsätts.
När barns rättigheter i Sverige sätts ur spel ska socialliberaler ingripa med krav på lagstiftning eller bedriva opinionsbildning och när barn behandlas illa i andra länder ska vi markera vårt avståndstagande.
Vi ska agera för att barn, som stammar eller lider av dyslexi eller blir utsatta för sexuella övergrepp får stöd. De stora insatser, som organisationer gör ska uppskattas mer än som görs i dag.

Vårdbehovet har ökat snabbare än resurserna. Samtidigt har allt fler sjukdomar botats med allt dyrare metoder och utrustning. Kvaliteten i den vård som ges har ökat påtagligt medan köerna fortfarande är alltför långa.
Sjukvården ska finansieras solidariskt, det vill säga skattevägen. Förbättrad planering av utbildning av läkare krävs. Men vilka sektorer ska stå tillbaka när vi fördelar större andel än nu av BNP, just till sjukvård? Vilka ska ta kampen för de sjuka om inte socialliberaler, liksom kampen mot diskriminering av äldre vilka ska plädera för att utbildning och forskning, liksom kulturen och plats för olika kulturer är förutsättningar för ett solidariskt samhälle.

Vi är på väg att överlämna en jord där klimatet förändrats och orsakat större lidanden än vi någonsin tidigare upplevt. Sverige behöver en ledande politiker, som vågar presentera de ofta mycket bekymmersamma framtidsscenarierna. Den politikern måste vara en socialliberal. Det socialliberala partiet ska tala om rätten att leva i en giftfri miljö. Vi får inte acceptera en slapphäntare europeisk syn på kemikalier och skadlig strålning. Klimatförändringen skördar redan offer. Arters utraderande går i allt snabbare takt. Närhelst och varhelst arter är hotade ska det socialliberala partiet reagera. Det må gälla hoten mot våra rovdjur eller mot salamandern i Gränby backar eller fiskarna i Östersjön. När skyddet av våra stränder luckras upp då ska socialliberaler säga ifrån.
Den valrörelse inför 2014, som måste starta nu, inte med jippon, utan med ärlig och målmedveten inriktning, hoppas jag har aktörer med den här inriktningen.