Ledarfrågan är avgörande

Inte en tidning, inte en TV - kanal, inte en dag utan spekulationer om kommande ledarskap hos Socialdemokraterna. Visst är situationen helt ny. Ett parti, under långa tider det största och rent av med egen majoritet i riksda´n under många år, är nu utan ledare och även i hög grad utan politik. Allt fler av de många proffstyckare, som träder fram, tonar nu ner partiledarens roll och ledarens tillkortakommanden som förklaring till det dåliga valresultatet. Det är frånvaron av en politik för framtiden som är huvudförklaringen. Jag är tveksam. Jag samtalade med många under valrörelsen. Alltid när någon sa sig inte komma att rösta på Socialdemokraterna var skälet Mona Sahlin. Orättvist eller inte. Däremot talade få om alliansbildningen. Själv är jag övertygad om att den spelade en stor roll. Dels för att man i detta så nära samarbete inkluderade Vänsterpartiet, men också för alliansbildningen som sådan. Socialdemokrater ska stå ensamma är en uppfattning som lever kvar. Det är annorlunda med de borgerliga partierna. Där har det varit mer naturligt, där tycks man fortfarande se som naturligt att några partier suddar ut sina profiler. En stor tillbakagång för ett parti ses som en seger för att man ingår i ett segrande lag. Det primära är att få plats på någon taburett.
Visst måste Socialdemokraterna förnya sin politik och det finns uckor i politiken att täppa till. Lyckas man muta in en socialliberal arena och avstå från alliansbildning före val kommer man att åter kunna utmana den allians, som i allt högre grad domineras av Moderaterna. Men eftersom media gjort politiken till en match mellan främst två personer är det avgörande betydelse att den nya/e ledaren kan matcha Reinfeldt.