Politiker och media ointresserade av en ickevåldskultur

Årtiondet för en ickevåldskultur för världens barn är till ända. Vad har gjorts? Inte mycket. Jag ville i slutet av årtiondet uppmärksamma frågan och skrev ett öppet brev till regeringen. Tyvärr var så många viktigare frågor aktuella att den här frågan inte fick plats. Jag tillåter mig dock att tycka att media har varit lika ointresserade av att ta upp problemen med våldet som våra politiker varit. Jag har undet årtiondet inte läst en artikel om överenskommelsen i FN. Jag inser att det torde ha funnits sådana artiklar, men jag har inte stött på någon; alltså har dom varit få.
Vi ska kanske inte förvånas över att våldet får så stor plats som det får när både politiker och media accepterar det. Ja , man rentav ser det som en metod för att ibland lösa konflikter och man drar sig inte för att sprida acceptans för en sådan syn.

Så här löd det öppna brevet:
Öppet brev till regeringen



Är regeringen nöjd med insatserna för en icke – våldskultur?

FN utlyste årtiondet 2001 – 2010 till ett årtionde för en freds- och ickevåldskultur för världens barn. FN: s deklaration om ett åtgärdsprogram för årtiondet innehåller ett stort antal förslag till initiativ och insatser som bör komma till stånd på lokal, regional, nationell och internationell nivå. FN: s generalförsamling underströk år 2000 regeringarnas roll men också att hela det civila samhället bör aktivt delta i en världsvid mobilisering mot våld.

Årtiondet är snart till ända. Exemplen på våld bland, inte minst, unga människor har ökat. Våldet i familjer, i skolan och på gatan ökar. Oroshärdar där våld dödar har inte minskat i antal och grymhet. Exempel finns på att svenska partiledare bejakat våldsanvändning vid konflikt mellan stater.

Det finns emellertid i dag metoder, idéer och modeller för att möta och förhindra användande av våld. Men hur utnyttjas modellerna? Någon nationell handlingsplan mot bakgrund av FN: s åtgärdsprogram har inte utarbetats.

Den förra regeringen vidtog inga särskilda åtgärder med anledning av överenskommelsen inom FN. Hur har nuvarande regering agerat? Vilka initiativ har tagits för att på nationell nivå sprida en icke – våldskultur till Sveriges barn? Vilka initiativ kommer att tas för att fredsforskningens resultat får en ökad tillämpning vid konfliktlösning?

Över 1 000 miljoner kronor anslås i statsbudgeten för forskning kring och teknikutveckling av vapen. Enligt en sammanställning från Statistiska Centralbyrån mottog svenska företag sammanlagt över 3000 miljoner kronor för forskning och utveckling av försvarsmateriel från militära myndigheter under 2003.

I statsbudgeten finns också särskild post för forskning, utredningar och andra insatser som rör säkerhetspolitik och nedrustning. Det totala anslaget på området är knappt 30 miljoner kronor. Härtill kommer separata anslag på ungefär samma belopp och anslag till sådan forskning som bedrivs vid universitet och högskolor, till exempel vid Institutionen för freds- och konfliktforskning vid Uppsala universitet.
De resurser som tilldelas freds- och konfliktforskningen är små i jämförelse med vad som kommer vapen- och försvarsindustrin till del och proportionellt står de knappast i överensstämmelse med de förhoppningar om en fredlig utveckling de flesta av oss när och bär.

Anser regeringen och länets riksdagskandidater att nuvarande fördelning av resurser på vapen- respektive fredsforskning är rimlig?
Vilka åtgärder kommer regeringen att vidta och vilka initiativ kommer länets riksdagskandidater att ta för att öka användningen av fredsforskningens resultat när Sverige arbetar med konfliktlösning i EU och FN?


Harald Nordlund
Socialliberal