Nästan alla är medvetna om det, få säger sig
tillstå det och än färre är beredda att ta konsekvenserna av att vårt nuvarande sätt att leva inte går att förena med en
ekologiskt hållbar utveckling.
Vi människor är beroende av naturen och
dess resurser. Miljöhänsyn, naturskydd och en ekologiskt hållbar
samhällsutveckling är därför förutsättningar för vår överlevnad och utveckling.
Jag menar
att miljöproblem kan lösas utan planhushållning och på demokratisk väg. Så har
ju miljöargumenten förändrats under årens lopp, från att ha setts som en
belastning till att bli ett argument i försäljning och marknadsföring.
Miljöproblemen har ändrat karaktär och blivit tydligare
under senare år. De är inte längre begränsade till traditionella utsläpp från
industrier och samhällen.
Det handlar i dag mer om den överkonsumtion
och förbrukning av ändliga naturresurser som vi vant oss vid, framför allt i
industriländerna. Miljöarbetets tyngdpunkt är förskjuten från skorstenar och
avloppsrör till mängden av det som tas från naturen, utnyttjas i produktion och
konsumtion, för att senare i någon form återbördas till naturen.
En
snabbt växande världsbefolkning och många människors högst berättigade krav på
bättre levnadsstandard, framför allt i utvecklingsländerna, ökar trycket på
naturens resurser.
Den livsstil vi utvecklat i västvärlden bygger på
stora uttag av icke förnybara resurser. Denna del av världen, med 1 miljard
invånare eller 20 procent av världens befolkning, konsumerar i dag 70 procent av
all energi, 75 procent av alla metaller, 85 procent av det producerade träet och
60 procent av livsmedlen.
Denna konsumtion orsakar 80 procent av de
miljöfarliga utsläppen och lika många procent av allt avfall. Vetenskapliga
uppskattningar tyder på att detta resursuttag är minst dubbelt så stort som
planeten långsiktigt tål.
Självklart och tveklöst är det berättigat att
hela jordens befolkning får en levnadsstandard liknande vår, men det betyder att
påfrestningarna på miljön blir helt ohållbara om vi inte samtidigt
effektiviserar resursanvändningen väsentligt. Vi ser möjligheter att lösa flera
av dagens och morgondagens miljöproblem med hjälp av den tekniska utvecklingen.
Genom stimulans av den och snabbare spridning av ny teknik, liksom resultaten av
biologisk och annan naturvetenskaplig forskning, har vi möjligheter att komma
till rätta med några av mänsklighetens största utmaningar.
När
demokratin vinner mark i stora delar av världen inger det hopp också på
miljöområdet. Öppenhet, insyn och ifrågasättande gör det möjligt att i tid
upptäcka miljöhot och tvinga makthavare att agera. Fler demokratier ökar
möjligheterna att sluta meningsfulla globala överenskommelser om
tekniköverföring och gemensamma regelverk.
Ökad kunskap, marknadsekonomi
och medvetet konsumentstyre är i kombination med lagstiftning effektiva och
kreativa verktyg för att lösa miljöproblem. I Sverige har just konsumentstyrning
och miljöstyrande avgifter åstadkommit stora miljövinster. Genom ekonomiska
styrmedel och skatteväxling från arbetskraft till miljöbelastning kan både
produktion och konsumtion anpassas till en ekologiskt hållbar utveckling.
Fattigdomen är i sig själv ett hot mot
miljön därför att den tvingar fram en livsföring som tär på naturresurserna. Om
fattigdomen minskar, ökar möjligheterna att lösa miljöproblem.
Frihandeln ger
utvecklingsländerna möjlighet att själva förädla sina naturtillgångar, behålla
förädlingsvinsterna och ytterligare minska fattigdomen. Därmed minskar också
transportvolymerna. EU måste omedelbart, och också av miljöskäl, avskaffa sina
tullar mot de fattigaste utvecklingsländerna.
-
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar