Exeplet Solna kommun avskräcker

Uppdrag granskning gav i går kväll en negativ bild av Solna kommun. Är bilden sann har vi sett ytterligare exempel på politikers abdikation. Men bilden handlar om inte bara svaghet utan också feghet. Att ha mål om öppenhet och tillgänglighet och samtidigt vara helt otillgängliga inger inte förtroende.

Nu är det ju inte vem som helst ansvariga utmanades av. Janne Josefsson är inte vem som helst, men har man öppenhet ska den gälla även honom.

I programmet yttrade en politiker, MP, att kommunen är organiserad som en koncern och "vi politiker har dålig insyn". Skulle jag vara medborgare i Solna kommun skulle jag redan i dag be om ett sammanträffande med kommunstyrelsens ordförande. Jag skulle hävda att en kommun aldrig kan ses som en företagskoncern. När man likställer gör man det, till råga på allt, på ett felaktigt sätt. Stadsdirektören ses som koncernens VD, vilket finns en viss logik i. Kommunstyrelsens ordförande jämförs med koncernstyrelsens ordförande. Men ska en parallell dras måste det vara Kommunstyrelsen, som är koncernstyrelsens ordförande. Redan detta visar det felaktiga i att jämföra en demokratisk organisation med företag. Politiker är representanter för medborgarna. Ledamöter i företagsstyrelser ska tjäna företaget, vars uppgift är att vinstmaximera. Till detta kommer att politiska beslut alltid ska fattas av grupp av politiker (undantag vissa enskilda ärenden inom socialtjänsten).

Det aldrig vara meningen att en förtroendevald politiker ska ikläda sig en operativ chefsroll i offentligt finansierade verksamheter. Det skulle ge fel signaler till väljarna och skapa en klyfta mellan väljarna och de valda. Politiska beslut ska fattas av grupper av politiker. Däremot ska politiker, ägna sig åt att, innan beslut fattas, lyssna på professionen och på medborgarna och efter det att beslut fattats kommunicera besluten. Politiker är inte och ska inte vara chefer. I kommuner och landsting fungerar politikerna, alltför ofta, som både vd och styrelse, vilket skapar oklarheter och är en huvudförklaring till brist på eller frånvaro av politisk styrning. Rågången mellan den politiska styrningen och verkställigheten måste vara tydlig.

Att avskaffa uppdelningen i beställar- och utförarnämnder är däremot angeläget och förhindrar inte att verksamheter kan öppnas för andra aktörer än kommunens egen regi. Den konstlade uppdelningen hindrar de politiskt ansvariga att förtydliga sin roll som medborgarnas valda ombud. En politiker är inte en vd. Det är absolut inte nödvändigt och inte heller möjligt med en totalanpassning till marknadens spelregler vare sig det gäller upphandling eller bolagisering av kommunala verksamheter. 

Hårddraget ska till exempel ett kommunalt bussbolag enligt aktiebolagslagen se mer till bolagets vinst och lönsamhet än erbjuda kommuninnevånarna ett billigt resande. Däremot kan väljarnas och resenärernas valda ombud fatta beslut om riktade aktieägartillskott och därmed på politisk väg gynna kollektivt resande. Detta är ett exempel på hur chefs- och politikerrollerna skiljer sig åt och bör förbli åtskilda.