Problemet är inte att man inte vågar utan att man inte kan

"Våga ta tag i problemen", lyder rubriken till dagens ledare i Upsala Nya Tidning. Bra, tänkte jag. Äntligen ett resonemang om ansvar och rimliga åtgärder. Men jag finner inget svar på frågan om vem som ska ta tag. Och det är väl här stor del av grundproblemet ligger. Styrelsens underskott för Akademiska sjukhuset blir dubbelt så stort som vad man tidigare beräknat ("...dubbelt så stort än...", står det i ledaren). Varför talar man om underskottet på Akademiska sjukhuset när det handlar om ett politiskt organs underskott?
Besparingsprogram får sällan effekt. Nej, lyckas man inte skapa förståelse i organisationen blir programmen verkningslösa. Och, det är skillnad mellan förståelse och acceptans. I en tid när vårdbehovet ökar är det svårt att se hur man med minskade resurser ska kunna tillgodose behoven.

"Sjukhuset måste också betala tillbaka 32 miljoner kronor till landstinget av sin målrelaterade ersättning som betalats uti förskott." Detta på grund av att man inte nått de uppsatta målen. Jag har skrivit det förr och gör det igen:  hur kan minskad budget bidra till förbättrad ekonomi?

Akademiska har sänt ut ett pressmeddelande. Vad säger driftansvarig styrelse om det? Sjukhusledningen är väl ansvarig inför sin styrelse. Och vad säger beställaren HSS om att den inte får den vård man beställt till den avtalade kvaliteten?

Dags att göra något radikalt när det gäller styrningen av sjukvården. Så här kan det inte få fortsätta