Praxeologi inte förenlig med solidarisk politik

En anonym kommenterade min kommentar till en artikel i Upsala Nya Tidning, skriven av några MUF - are. Kommentatorn skrev, bland annat:
"Du måste ta politikers makt förgivet för att dra slutsatsen att det är människor som ska ha mindre rösträtt än att det är politikers makt som borde bli mindre.......
Dessutom är all politisk intervention i ekonomin per definition ineffektiv och välståndsminskande.

Detta kommer ur att det enbart är individers efterfrågan som speglar det som är hållbart att försöka tillfredsställa. Alla försök att på politisk väg styra ekonomin rubbar balansen mellan individers efterfrågan och entreprenörers strävan att tillfredsställa individers efterfrågan. Det är uppenbart att då med politiskt tvång ingripa i ekonomin definitivt inte kan generera ett bättre utfall än om ekonomin hade fått vara helt fri.

Människor gör alltid det de själva tror är bäst för stunden givet den information de besitter. Människor tar också medel i anspråk för att uppnå deras, högst subjektiva och individuella, mål. Det är här som ekonomin kommer in i bilden i form av marknader. Marknader har inga mål utan är enbart ett medel för varje aktör på marknaden att på bästa sätt användas för att uppnå sitt mål. Ett mål som kan skilja sig helt från andra på marknaden. Det är detta som gör att via marknader byter aktörerna varor eller tjänster med varandra som de värderar mindre än den vara eller tjänst de erhåller ur bytet. Båda aktörerna tjänar alltså mer på att byta och får en högre grad av tillfredsställelse eller välstånd än tidigare. Här ser vi även att värde är något som är helt subjektivt och kan inte mätas objektivt då alla kan värdera allt olika.

Det är bristen i att förstå ovanstående resonemang som ger att politiker eller för den delen andra människor inte ska få besluta över andra utan deras samtycke.

Hälsningar från Nationalekonomin och praxeologin"

Jag visste tidigare inte vad praxeologi är. Nu har jag en hum om betydelsen. Enligt Wikipedia:

Praxeologi är vetenskapen om mänskliga handlingar, där att handla betyder att använda knappa medel för att uppnå specifika mål, eller, "purposeful behaviour".

Kommentatorns idéer  förutsätter väl att alla kan agera och reagera rationellt. Så ser dock verkligheten inte ut. I praxeologins samhälle får många stryk. Då är det politikens ansvar att mildra effekterna av från en marknad, som inte har annat intresse än att maximera ekonomiskt utfall. Men bortser man från politikens ansvar som solidaritetsskapare blir politikers roll inte betydande.
Solidaritet i betydelsen gemensam ansvarighet och sammanhållning förutsätter att marknadsekonomin tyglas.. Vad är politikens viktigaste uppgifter om inte dessa? Men vi har olika syn på i vilken grad vi ska ta ett gemensamt ansvar och i vilken utsträckning den enskilde ska ta eget ansvar.