Krav på enighet mellan partier

Håller de politiska partierna på att positionera sig? Reinfeldt har gjort ett, så kallat, utspel; om Löfvéns sätt att delta i debatten. Då menar jag inte debatten i kväll, om vilken vi vet lite, utan om den pågående eller inte pågående debatten. "Svårt vara tyst en hel debatt", lär Reinfeldt ha sagt. Lite roligt är det ju.
Regeringspartierna kommer i kväll göra allt för att påvisa att de, så kallade, rödgröna, inte har en gemensam politik. (Men varför accepterar regeringspartierna benämningen "De rödgröna"? Röda kan jag förstå. Men gröna? Man medverkar, anser jag till att stärka en bild av att det är där miljöpolitiken finns. Kanske är det sant, men varför försvåra förändringen av verkligheten?) Hur länge kommer det att fungera att från Alliansens sida efterlysa ett regeringsprogram för en tänkt konstellation? "De rödgröna måste berätta hur de gemensamt ska ta ansvar. De ställer ju oss, och mig, till svars för regeringens politik som är utförd av fyra partier i allians.", har Reinfeldt sagt. Det tycker jag inte alls att de rödgröna måste. Det finns fyra regeringspartier, som först ingått allians (en åtgärd för att visa att taburetter är viktigare än idéer) och efter valet bildat en koalition. Det finns fyra oppositionspartier. Alla fyra söker väljarnas stöd för en profilerad politik, hoppas jag. Det hoppas jag även koalitionspartierna kommer att göra i nästa valrörelse. Vilka som ska regera efter valet måste väl avgöras av styrkeförhållanden och av vilka partier, som kan bilda en, som man då bedömer, fungerande koalition.
Min gissning är att, åtminstone, tre oppositionspartier kommer att lära oss väljare förstå att de tre (jag räknar bort SD) är just tre och inte ett. Men då måste man också lägga ner vapnet "splittrad allians". Gör man inte allt för att lyckas med detta blir det beklagliga vapnet "gemensam oppositionspolitik" verkningsfullt även nu. En del av svaret på frågan om det kommer att lyckas kan vi få redan i kväll.