fredag 4 maj 2012

Vissa tankar är, lyckligtvis, lämpliga för återbruk

Intressant att ta del av gamla funderingar, ibland. Dessa tg jag med i en sammanställning av artiklar och insändare jag gjorde kort därefter.

"Under senvåren 2006 hade jag en dag följande fundering:

KONTURERNA av nästa års valrörelse börjar framträda. Det entoniga men viktiga mantrat Skola, vård och omsorg kommer knappast att få ett lika stort utrymme som senast. Den likriktning av partiernas politik vi sett de senaste åren kan inte fortsätta om de politiska partierna ska framstå som självständiga och oberoende av varandra. Utan att ha tillgång till någon politisk kristallkula tror jag att det blir, förutom på vårdpolitikens, på miljöpolitikens område partierna kommer att skilja sig åt och ifrån varandra. Det är i så fall bra och kan bli ett, men ett viktigt, steg på vägen mot en hållbar samhällsutveckling både här hemma och globalt. Miljöpolitiken kan komma att bli avgörande för vilket block som sätter sig i regeringsförhandlingar i slutet av september 2006. För att blocket ska vara borgerligt krävs ett större engagemang från alla borgerliga partier. Det räcker inte med att man överlåter miljöpolitiken till partiet Centern, som sällan ställer sig på miljöns sida när andra intressen konkurrerar.



Den bistra verkligheten säger oss att om vi inte lyckas åstadkomma hållbarhet kommer det inte att finns något utrymme för skola, vård eller omsorg. Hoten mot vår natur och miljö har inte minskat men har blivit tydligare. Skaran som tvivlar på växthuseffekten och nonchalerar miljöproblemen har krympt och miljömärkningar som industrin sett som belastningar är numera försäljningsargument.”

”Miljöpolitik saknas hos de borgerliga partierna”, var en huvudnyhet en morgon. Jag tycker inslaget är både rätt och fel. Vi socialliberaler har ett alldeles utmärkt miljöprogram, Miljöpolitik för 2000-talet. Det är framåtsyftande och tar upp de områden där det behövs mer politik. Problemet för oss är inte att idéerna saknas, problemet är bristen på engagemang från de ledande i partiet. Till detta problem kommer det faktum att övriga borgerliga partier saknar radikala miljöprogram. När till exempel ett näringslivsintresse kolliderar med hänsyn till natur och miljö ställer sig centern och moderaterna på näringslivsintressets sida.

Lösningen på problemen finns i det av folkpartiets landsmöte antagna miljöprogrammet. När ledningen börjar följa det, agitera utifrån det och låter bli att göra egna tolkningar kommer övriga att inse att man måste vara med på banan.

Alliansens miljöpolitik fick intern kritik vid Kd: s riksting 2006. Berättigad kritik, tycker jag. Men vad ska kritiseras? Man ägnar sig ju inte åt dom frågorna. Och gör man det är det genom att säga nej. Nej till grön skatteväxling, nej till trängselskatter (ett ja kom visserligen sedan man nått fram till taburetterna), tystnad när sossarna presenterar en framtidsinriktad politik för mindre oljeberoende. Här kunde man ha tagit chansen att visa sig ännu mer radikal, och att presentera förslag på ytterligare ekonomiska styrmedel för att öka produktionen inom jord- och skogsbruk av förnybara bränslen.

Den interna kritiken avfärdades med att kritikerna har ett EU-perspektiv."
Skicka en kommentar