Svagt stöd för Folkpartiets profilfrågor

Har Folkpartiet någonsin haft så låga opinionssiffror, som Demoskop visade i går? Och varför är stödet så svagt? Ofta beror låga siffror för ett parti på att partiet inte nått ut med sina profilfrågor. Gäller det för Folkpartiet just nu?  Nog har man nått ut med sin skolpolitik. Inget annat parti är så förknippat med tidiga betyg i skolan, ordning och reda i skolan, kunskapskrav och strävan efter att höja statusen för lärarna. Men publiciteten kring svensk skola har under den senaste tiden handlat mycket om segregationen och försämrad kvalitet. För mig är det lite konstigt att inte någonstans finna resonemang kring vad det innebär att ställa om skolpolitiken. Politiska beslut tar lång tid att få genomslag för. Men kanske är det så att ett par andra partier tagit över en del av skolpolitiken och framstår som en följd av en negativ publicitet kring utvecklingen som minst lika trovärdiga.
En annan profilfråga, gå med i EMU, får anses ligga fel i tiden, men inte bara fel i tiden utan saknar hållbara argument.
Angelägenheten av att gå med i NATO känns inte heller för svensken i allmänhet särskilt stark. NATO - frågan engagerar inte.

Kan det rent av vara så att profilfrågorna inte har starkare stöd än siffrorna visar. Om det ändå anses vara Folkpartiets uppgift att stå för de värderingar, som finns i nämnda frågor ska man fortsätta att driva dem. Men då måste man bli bättre på att argumentera. Om frågorna anses beskriva Folkpartiets
ideologi kan inte opinionssiffrorna få vara orsak till förändring.

Men, om det är så att många saknar det tidigare socialliberala partiets själ, då finns en gigantisk utmaning. Kan det vara så att idén om NATO - medlemskap inte är förenlig med en ickevåldsideologi? Kan det vara så att kampen för en bevarad natur och för en hållbar utveckling upplevs som obefintlig? Kan det vara så att många känner besvikelse över att Folkpartiet, i motsats till Moderaterna, inte tycktes uppmärksamma den nyligen timade Världsmiljödagen? Kan det vara så att det parti, som tog strid för de mest utsatta, uppfattas som ett parti för välsituerade? Kan det vara så att den borgerliga vänstern, kanske inte är död, men medvetslös?

Det smärtar att höra människor uttrycka uppfattningen att Sverige har tre små högerpartier, FP, M och C och två mittenpartier Moderaterna och Socialdemokraterna.

Jag tror att den socialliberala själen lever. Jag tror också att en omorientering, återgång, kommer. Men hur ska en partiledning, som uppfattas som högerinriktad klara trovärdigheten vid en omorientering till en borgerlig vänster?