En våt filt över Uppsala

Kersti Kollberg, krönikör i Upsala Nya Tidning, tycker inte att eftertanke är något, som präglar stadshuset i Uppsala. Hon skriver om Uppsalas utbyggnad och bristen på känsla för bevarande av värdefull natur och för att vårda arvet efter Linné. I Uppsala revs en hel del gammalt ner under 60-talet. Domen har varit hård. Beklagligt är att dom faller först sedan skadan är skedd. Kommande generationer torde komma att döma oss hårt för nonchalant syn på naturvärdena. Att det är fråga om nonchalans framgår av det synsätt, som finns inom dagens politik. Man talar gärna om att "lägga död" hand över ett område när det är fråga om att bevara området levande. Man varierar sig och talar om "att lägga en våt filt över Uppsala" när det handlar om att skapa ett världsarv. Det är inte asfalten, som gör Uppsala attraktiv, utan det är de unika byggnaderna och naturområdena.