Grupper tillsätts och program utarbetas

Verktygen för den politiska styrningen i landstinget är främst budget och program, i vilka ingår målformuleringar, och policydokument. Politik är att utforma dessa, att följa upp, det vill säga kontrollera att verksamheterna bedrivs med utgångspunkt från budget, program och policydokument, och att utkräva ansvar.
Jag är emellertid kritisk till formerna för utarbetandet av, i första hand programmen. Särskilda programgrupper, i vilka ingår några politiker, tillsätts. När förslag till program föreläggs landstingsstyrelsen för ställningstagande är den allmänna meningen att programmen är politiskt förankrade varför någon diskussion i landstingsstyrelsen inte kan tas. Landstingsstyrelsen är uppbunden utan att ha varit med i processen. Detta är en ordning som av demokratiska skäl måste få en ändring. Landstingsstyrelsen måste bli involverad i processen med utarbetandet av programmen och inte utgöra endast ett transportorgan.

I det beslut som nu fattats om hur programmen ska utgöra ett verktyg för styrningen saknas konkreta ställningstaganden om hur detta ska åstadkommas. ”Utgöra underlag”, ”bevaka att programmen integreras i det övriga prioriteringsarbetet”,” bevaka att det finns en koppling mellan programarbetet och andra prioriteringsdiskussioner” och ”lyfta fram det lokala perspektivet” är det mest konkreta. Jämförelse med den omfattande och kostsamma utbildningen av politiker, Effektiv styrning, ligger nära till hands att göra. Resultaten av denna skulle användas i t.ex. utarbetande av budget. Flera budgetar har tagits fram utan att jag kunnat utläsa något som kan kopplas till slutsatserna från Effektiv styrning. Vackra ord som är till intet förpliktigande.

Ingen utbildning borde få äga rum, inget programarbete startas och inga grupper tillsättas utan att innan klargörs tydligt på vilket sätt resultaten ska användas i syfte att förbättra för patienterna och länsmedborgarna.