Ondska fördrivs endast i en ickevåldskultur

I dag påminns vi om ohyggligheten i Norge för ett år sedan. Våldet fick utrymme, eller tog sig utrymme. Det diskuteras huruvida det ohyggliga hade kunnat undvikas. borde man gjort det eller det? Alltid kan man finna i efterhand något annat som kunde ha gjorts, utöver det som gjordes. Och många vill föra diskussion om med vilka våldsmedel vi ska förhindra upprepning. Liv måste skyddas. Men ondskan fördrivs inte med vapen, den kan möjligen ibland hejdas. Diskussionen, som ständigt måste föras, är hur vi utvecklar ickevåldskulturen. Men varför förs denna didkussion i en så begränsad krets?