Mälardalsrådet tar ett litet steg framåt

Jag fanns med i den politiska hetluften när Mälardalsrådet bildades. Mälardalsrådet är en förening med 64 medlemmar. Fem av medlemmarna är landsting och övriga är kommuner. Efter ett par år (eller kanske var det längre) valde jag att ligga lågt med deltagande i föreningen, då jag upplevde samarbetet som inaktivt. Dock gäller ju i det här sammanhanget, som i de flesta andra, att förändringar åstadkommer man inte om man står utanför. Jag har nu deltagit i både utskottsarbete och närvarit vid nästan alla styrelsemöten under flera år. I går deltog jag i ett seminarium med Mälardalsrådets styrelse och presidierna i de fyra utskotten. Intressant och nödvändigt. Jag skriver inte fängslande eftersom det ägde rum på Långholmen. Inte heller gripande. Jag var inte där för att bara sitta av seminariet. Nog kommer, tror jag, en del förändringar i positiv riktning att genomföras som följd av seminariet. Dock kommer vi att få leva med att oklarheten, som finns i innebörden av medlemskapet inte blir löst. Medlemmar är kommuner och landsting, men i praktiken är det partierna, som är representerade. Medlemmen landstinget i Uppsala län bestod i går av fyra personer, en sosialdemokrat, en moderat, en vänsterpartist och en folkpartist. Men partitillhörigheten borde vara helt ointressant när vi är där. Vi kommer sålunda inte att nå nödvändig effektivitet, men jag kommer att medverka till att vi tar steg framåt. Den form av samarbete som Mälardalsrådet utgör är komplicerad. Jag vill tipsa Uppsala Universitet att använda Mälardalsrådet som grund för en jämförande studie av formell region, informell region och region i form av förening.