Mottagningsanläggningar

I Sverige finns det mottagningsanläggningar för miljöfarligt maskinrumsavfall i varje hamn och därmed räddas många fågelliv. Liknande anläggningar finns också i Danmark, Finland och Tyskland – men där kostar det pengar, vilket gör att många befälhavare avstår. I Ryssland, Baltikum, Polen och östra Tyskland finns nästan inga anläggningar alls – trots Östersjökonventionen, som förbjuder fartygens befälhavare att tömma maskinrumsavfall i havet. Sverige borde ta initiativ till att mottagningsanläggningar för miljöfarligt maskinrumsavfall också byggs i länder där de saknas. Av den senaste tidens rapporter om tillståndet i Östersjön kan man få intrycket att det aldrig varit värre än nu och att problemen är att ingenting görs. Nu har det ändå hänt en del. Helsingforskonventionen om skydd för havsmiljön i Östersjöregionen tillkom 1974, och en hel del förbättringar har skett, inte minst i Sverige och Finland. En rad projekt har genomförts eller påbörjats, i nationell eller internationell regi. Helsingforskommissionen (Helcom) pekades 1992 ut de 132 värsta enskilda utsläppskällorna, så kallade Hot Spots, runt Östersjön. Av dem har 17 kunnat strykas från listan, och vid 73 andra pågår någon form av förbättringsarbete. Drygt 40 miljarder har satsats hittills. Ambitionen är att åtgärda alla utsläppspunkter fram till 2010, men det är tyvärr tydligt att vi nog inte kommer att nå målet. Utsläppen kring och till Östersjön kräver mer gemensamma lösningar och mer samarbete över gränserna. Samverkan med våra grannländer bör inriktas på, bland annat, att minska koldioxidutsläppen på effektivast möjliga sätt.