Kollektivtrafik och samhällsnytta

Dessa generella synpunkter gäller också kollektivtrafiken och dess samhällsnytta. Transportsektorn som helhet skulle kunna bli en miljöpolitisk spjutspets och förebild för andra samhällssektorer – inte minst i storstäderna. Kollektivresenären möter bussen och kollektivtrafikföretaget från två håll, dels som resenär dels som ägare. Hon, för det är oftast en hon, har som väljare och kommuninnevånare möjlighet att påverka ägaren. Merparten av kostnaderna för trafiken betalar resenären via sin biljett och en mindre del via skatten. För sina biljettpengar får hon en resa som hon är mer eller mindre nöjd med. De andra pengarna ses som en kostnad och ett bidrag till bussbolaget som politikerna motvilligt betalar ut. Vad får man för dom pengarna? Jo, samhällsnytta. Folk kan ta sig till och från skola och arbete, lokaliseringsmöjligheter för företagen ökar, trafiksäkerheten blir bättre, jämställdheten ökar medan energiförbrukningen minskar, de samhällsbetalda resorna blir billigare och miljöeffekterna påtagliga. Jag menar att vi måste ha ett solidariskt synsätt över hela linjen. Både samhällsnytta och miljöförbättringar kostar pengar men de prislappar vi har är det antal kronor som står stämplat på biljetten och de röda siffror som återfinns i kommunens budget för kollektivtrafik.

Utsläpp från transporter och trafik ska minskas med hjälp av teknikutveckling och ekonomiska styrmedel som beskattning och i vissa fall vägavgifter. De omdiskuterade vägavgifterna kommer att behöva införas för att finansiera större trafikmiljöförbättringar och miljöstyrande trängselavgifter kan användas för att motverka lokala miljöproblem. Biltrafiken är den stora miljöförstöraren framför allt i våra större städer. Målet ska vara att styra transporter till de mest miljövänliga transportsätten. På sikt måste vi skapa ett spårbundet transportnät som täcker hela EU.