Naturen kräver kunskap

Tänk vilken frihet det är att orientera, sa någon någon gång, och fick svaret: Frihet! Det är ju kontroller överallt. Jag tycker den här friheten är hur värdefull som helst. Den är en förmån som inte finns i många andra länder. Vi kallar den allemansrätten. Men kan man tänka sig, den ifrågasätts. Någon i Uppsala ansåg vid ett tillfälle att den är ett socialistiskt påfund. Den är en alltför stor inskränkning av äganderätten, säger man.

Självklart får inte frihet bli till ofrihet för andra. Men det problemet har vi inte. Midsommar påminner oss om vår förmån. Välkommen i naturen heter den.

Det är inte svårt att få medhåll om man talar allmänt om människans ansvar för naturen. Men när det kommer till konkret handlande och politik blir det genast svårare. Arter dör och arter uppstår. Spelar det då någon roll om vi utrotar någon enstaka art? Måste vi ha vargar och björnar i vår natur?

Jag är inte biolog. Jag har dock förstått att allting hänger ihop och att vi inte kan förutse konsekvenserna av att vi inte bara brukar utan förbrukar. Riksdagens beslut i dessa frågor har formulerats på ett begripligt sätt: "Vilda djur som naturligt förekommer i Sverige ska bevaras långsiktigt i livskraftiga bestånd."

Min erfarenhet från riksdagen är tyvärr att inte ens alla ledamöter är beredda att leva upp till den självklara målsättningen. Ofta står näringsintressen mot den här målsättningen. Och inte var det kd, c och m som ställde sig på naturens sida.

Fick tack vare en partivän just ögonen på en artikel om hoten mot våra fåglar. En stor andel av våra fågelarter minskar. Kan vi göra något åt detta? Det är klart vi kan. Många andra länder i

Europa kan ju. Skogs- och jordbrukspolitiken, till exempel, måste ges en inriktning där olika fågelmiljöer bevaras.

Media har gjort de här frågorna till tyckande. "Tycker Du att vi ska ha vargar i Sverige?" kan en reporter häva ur sig. Det handlar ju inte om tyckande, utan om kunskap om naturen och biologin. I valrörelsen ska vi hjälpa vissa partiledare att få ökad kunskap. Först då kommer inläggen om naturvårdspolitiken bli annat än pliktskyldiga inlägg utan inlevelse, avsedda att lugna miljövännerna i de egna leden. I de socialliberala leden är vi många.