tisdag 7 maj 2013

Partiledardebatt

Partiledardebatten i söndags var enligt flera kommentatorer en bra debatt. Spänstig sa någon. Jag delar inte uppfattningen. Motsättningarna var konstruerade. Den vanliga markeringen "Men Ni är ju på Er sida inte eniga" är på väg att slå tillbaka på dom som gör markeringen.
Jag vill inte ha eniga partier. Jag vill att partierna tydliggör en ideologisk hemvist och beskriver vilket Sverige, vilket Europa och vilken värld man vill se och hur man vill påverka utvecklingen mot sin ideologi.
De ideologiska frågorna begränsades till två: ickevåld och vinstförbud i välfärden. De som stod för dessa var Fridolin och Sjöstedt. Det är så beklämmande att av åtta partiledare är det endast en, som står för en annan linje än att våld ska bemötas med våld.
Bra, i meningen ta för sig, i debatten var Jan Björklund. Möjligen framskymtade en del av dagens Folkpartiets ideologi när han talade om starkare försvar och mer kärnkraft. Förutom att Löfvén var svag i sin retorik har jag svårt att se vad som ska motivera väljarna att i ökad utsträckning stödja Socialdemokraterna. Och å andra sidan vad lockar Alliansen med. Personernas betydelse och personfixeringen inför kommande val blev inte mindre efter denna debatt.
KD:s och C:s bidrag till politiken har jag svårt att upptäcka.
Skicka en kommentar