Socialdemokrat instämmer nästan helt

Jag fick den här reaktionen på min artikel i UNT 27 juli
Vilka av oss ska bort, Nordlund?
Harald Nordlunds artikel 27/7 utmynnar i en tankevurpa. Sjukvåden blir bättre organiserad om man minskar antalet politiker. Men om svensk sjukvård har haft en tämligen god utveckling under de senaste tjugo åren, varför skulle utvecklingen då bli bättre med färre politiker? skriver Åke M Brolund.


Nordlund pläderar på ett klokt sätt för utveckling av egenläkarmodellen. Dessvärre har han ingen lösning för de patienter som inte vill, förmår eller orkar välja och byta egen läkare.

Jag känner stor sympati med Harald Nordlund då han säger följande: ”En väl fungerande generell välfärdspolitik utgör grunden för en god folkhälsa.” Min fråga till Harald Nordlund blir: Hur går din uppfattning ihop med Alliansens försämringar av a-kassan och sjukförsäkringen?

Alliansens politik och, före Alliansens tid, Göran Perssons regering har ökat klyftorna i Sverige.

Hälsoforskarna Richard Wilkinsson och Kate Pickett har i sin bok Jämlikhetsanden övertygande visat att alla människor, både rika och fattiga, är friskare i mer jämlika länder. Sverige är fortfarande ett hyggligt jämlikt samhälle. Men tillåter vi utvecklingen fortsätta mot ökad ojämlikhet, kommer vi att få en sämre folkhälsa.

Nordlunds artikel utmynnar i en obegriplig tankevurpa. Sjukvåden blir bättre organiserad om man minskar antalet politiker. Mina frågor blir: Om svensk sjukvård har haft en tämligen god utveckling under de senaste tjugo åren varför skulle utvecklingen nu bli bättre med färre politiker? Hur många och vilka politiska uppdrag vill Nordlund ta bort?

Åke M Brolund

kandidat (S) till landstingsfullmäktige

Mitt svar i dagens UNT:
Det är upp till väljarna, Brolund


Kommentarerna till min artikel om den felorganiserade sjukvården har varit positiva och konstruktiva. Åke M Brolund (S) har dock ett par invändningar i sin replik 4 augusti.

Åke M B tycker mitt resonemang om egenläkarmodellen är klokt, men undrar vad jag har för lösning för de som inte, av olika skäl, har möjlighet att välja. En socialliberal politik handlar om att ge människor frihet och alternativ och att solidariskt undanröja ofärd. I fråga om val av läkare måste sålunda inriktningen vara att, inte inskränka möjligheterna för många, utan skapa möjligheter för alla.

I fråga om, även mitt resonemang om sambandet mellan god folkhälsa och generell välfärdspolitik, instämmer Åke M B, men frågar mig om min syn på sambandet mellan generell välfärdspolitik å ena sidan och a-kassan och sjukförsäkringen å den andra.
Definitionerna på generell välfärdspolitik är många. Den kan dock enklast beskrivas som en politik, som syftar till att solidariskt avskaffa ofärd och fördela gemensamma resurser efter behov. Grundläggande värderingar för en generell välfärdspolitik är ett solidariskt synsätt och strävan efter jämlikhet och jämställdhet mellan man och kvinna.
Den politik som bedrivs i dag syftar till att minska antalet personer i utanförskap och till att öka antalet i arbetslivet. Med försämrade villkor inom a-kassan och sjukförsäkringen krävs, för att idéerna om generell välfärdspolitik ska anses gälla, både att man uppnår syftet och att andra skyddsnät finns för de, som trots allt, blir kvar i utanförskap. Detta är också förutsättningar för jämlikhet och förbättrad folkhälsa.

Åke M B tror att jag skrivit att sjukvården blir bättre organiserad om man minskar antalet politiker. Jag skrev att den måste få en ny organisation och att detta torde leda till färre politiker. Det är min bestämda uppfattning att sjukvården har svag politisk styrning. Ny och enklare organisation med mindre men tydligare politisk inblandning är en nödvändighet. Detta kan leda till färre politiker, något, som inte torde påverka graden av demokrati annat än i positiv riktning. Vilka dessa politiker ska vara överlåter vi Åke till väljarna att bestämma.

Harald Nordlund (FP)