Det är kanske inte så trångt i mitten

Medierna, kanske främst pressen, fortsätter att uttrycka funderingar kring småpartiernas möjligheter att hävda sig och frånvaron av profilering. Ett exempel är en ledare i dag, som beskriver trängseln i mitten. Moderaterna har lämnat skatteretoriken, skriver man och tar dett som bevis på att man placerat sig i mitten och tvingar övriga tre att finna delvis nya väljargrupper. Dock frågar jag mig hur stor positionsändringen egntligen är och hur mycket det handlar om, just det, retoriken.
För ett parti, som Folkpartiet menar jag att planen ligger helt öppen. Visst har KD placerat sig i en aningen suddig högerposition och moderaterna placerar sig själva i retoriken i mitten men för en politik, som inte i grundinställning skiljer sig nämnvärt från den tidigare. På den öppna planen finns behovet av kamp för fortfarande en hel del glömda människor.Hur kompenseras de som trots allt blir kvar utanför när andra fått gå från bidragsberoende till arbete. Jag menar personer utan arbete och personer i långvarig sjukskrivning där rehabilitering och habilitering inte brutit utanförskapet.På planen finns engagemanget för ickevåld och där finns utmaningar inom sjukvården och äldrepolitiken. Det gäller för Folkpartiet att inta planen. Kanske borde landsmötet besluta att tvinga in partistyrelsen på planen om den inte vill ggå in frivilligt.