Besluta om att garantera lycka åt alla äldre

"Man kan lagstifta om vackert väder också", har Demensförbundets ordförande kommenterat Alliansens i Uppsala planer på att införa en värdighetsgaranti. Jag skulle vilja ha ett politiskt beslut om att alla äldre ska få känna lycka.
Jo, man kan raljera. Men det viktiga i sammanhanget är ju de invändningar, som framgår av artikel i dagens Upsala Nya Tidning. Garantier är en sak, förutsättningarna att leva upp till dem är en annan.
Det har blivit en vana, eller snarare en ovana, att tillgripa lagstiftning och utfärda garantier, när man noterar brister. Men sådana politiska beslut påverkar i liten grad verkligheten. Tron hos politiker förefaller emellertid vara att "nu har vi löst problemet, vi har infört en garanti". Ett bra exempel är, förutom den i UNT i dag presenterade värdighetsgarantin, vårdgarantin. Tre månader till ortopeden vid Akademiska sjukhuset låter som ett utopiskt mål. Visserligen kan man vända sig till annat landsting, men garantin gäller även här. Som bekant är verkligheten ett år.
Inom vårt landsting vet vi vad problemen består i. Varför tar inte politikerna en diskussion om problemen och fattar beslut om åtgärder. Nej, då lagstiftar riksdagen och landstinget och kommunen utfärdar garantier. Varför har det blivit så här. Rimligen finns kunskapen om vad som krävs. Jag tror att förklaringen stavas feghet.