Nu är den nye ledarens smekmånad över

Tänk vilka svängningar i inrikespolitiken. Och tänk så lite den handlar om politik och så mycket om personer. Efter misstaget Socialdemokraterna gjorde med valet av förre partiledaren, då partiet rasade i opinionen, kom succén har det hetat. En helt annan personlighetstyp präglar efterträdaren. Han är lugn och ganska allvarlig och säger inte så mycket. Eftertänksam kallar en del det. Men tystnad kan ibland orsakas av att man inte har någonting att säga. Eller, att det man vill säga, av taktiska skäl, inte bör sägas.
Succén har lett till spekulationer kring den nya regering, som då Socialdemokraterna ska bilda. Men nu är tongångarna lite nya igen. Ska tystnad kunna ge ytterligare uppgång i opinionen? Nej, tycks allt fler anse. Nu måste han börja leverera, som man i dag säger. Nu tycker inte jag politik ska handla om att leverera. Leverans sker efter en beställning, men OK.
Leveransen från Socialdemokraterna måste nu bestå av, som de politiska tyckarna säger, besked i ett antal politiska frågor. I detta är det inte svårt att hålla med. Men det mest intressanta är nu vad som händer efter det att den nye ledarens smekmånad är över. Tyst och förtroendeingivande. Men är det tystnaden, som ger förtroendet? Då riskerar förtroendet att sjunka när man måste börja tala. Eller är det allvaret i uttrycket, som skapar förtroende? Räcker det i så fall i längden? Måste inte allvaret innehålla även en mysfaktor?