Kommunalt ansvar för strandskyddet, för att gå kortsiktiga ekonomiska intressen till mötes

Upsala Nya Tidningundrar i dag i sin ledare varför kommunerna fick huvudansvaret för strandskyddet. Det har jag undrat många gånger.  Dock tror jag mig ha sett svaret. Andra intressen än naturintressena har fått råda. Strandskyddet är en del i en näringslivspolitik och det är en del i regionalpolitiken. men det säger man inte, utan man har använt sig av det i och för sig sympatiska argumentet att människor somberörs av ett beslut ska vara med och bestämma. Det som dock blir fel i detta resonemang när det gäller strandskyddet är att stränderna är inte en tillgång specifikt för de som råkar bo nära stränderna. Strandskyddet är en angelägenhet för alla. Därför ska beslut om avsteg från gällande strandskyddsbestämmelser fattas på nationell nivå efter hörande av statens regionala organ, länsstyrelsen.

Lagstiftningen om strandskydd har kommit att användas som ett medel för att vinna lokala politiska poänger, genom bl.a. upprepade debatter i riksdagen om det generella strandskyddet som ett hinder för en orts utveckling. Då nämns nästan aldrig det generella strandskyddets betydelse för utveckling och hållbarhet.

Kommunerna har nu ansvaret för dispensbesluten utanför skyddade områden som t.ex. naturreservat, nationalparker och Natura 2000-områden. I skyddade områden har länsstyrelserna fortfarande kvar beslutsrätten. Länsstyrelserna har möjlighet att överpröva en kommuns beslut om dispens om det kan befaras att örutsättningarna för att besluta om dispens inte är uppfyllda. Länsstyrelsen har  därmed tagit över Naturvårdsverkets roll att överklaga sådana beslut.

Strandskyddsfrågan är en ideologisk fråga. Vilka intressen är viktigast att tillgodose? De partier, som står bakom förändringen av strandskyddslagstiftningen 2009 har styrts av kortsiktiga ekonomiska intressen