Kameraövervakning av midsommarfirande

Som många andra var jag på en plats för midsommarfirandei går. Vi vat tio personer, som ställde färden mot Hammarskog. Jag har aldrig varit där en midsommarafton. Cirka en kilometer före slutmålet tog det stopp. Bilar, som stod stlla in en lång rad. Hur se det egntligen ut på plats?  Sannolikt kaos med alla parkeringsplatser upptagna och svårigheter att kunna vända för att söka sig till annan festplats. För vår del slumpade det sig så att vi fastnade intill en avfartsväg, kunde vända för att ställa kosan mot Gamla Uppsala och Disagården för fjärde året i rad. Platsen är mysig, men alltför trång för så många människor.
Sttandes på en filt i lagom skugga kom jag av någon anledning att reflektera över frågan om bevakning av allmänna platser. Hinner jag uppleva att på denna festplats finns kameror uppsatta för att bevaka oss. När har vi vant oss vid att vara ständigt bevakade?
Jag är rädd för att vi är på väg till att få denna ständiga övervakning. Det är bekvämt och man slipper ta tag i de orsaker, som man använt som förevändning för övervakningen.

Du överdriver skulle ansvariga politiker säga till mig. Man skulle hävda att man har rättssäkerhets- och kontrollmekanismer. Glöm inte, skulle man säga, att vi numera kar ett integritetsombud och att vi har förskrifter som reglerar under vilka förhållanden, som övervakning får  ske.

Men säger jag, för tio år sedan skulle det ha varit otänkbart att spana på personer, som inte är tydligt misstänkta för brott. Nu är det accepterat. De små stegens tyranni gäller i hög grad.  Stegen måste upphöra. Vi måste få en socialliberal rörelse, som har frågan om den enskildes integritet högt på dagordningen