Tänk om vi kunde visa vägen

Det är inte lätt för oss medborgare att förstå världspolitiken. Det är inte lätt att förstå bevekelsegrunderna för olika beslut eller uteblivna beslut. Jag tänker på de frågor, som man har träffats i Rio för att diskutera och ta ställning till.
Vi står inför  att delar av landisarna på Grönland eller Västra Antarktis spricker upp och glider ut i havet. En höjning av havsnivån på flera meter redan under detta århundrade kan inte uteslutas, säger experter. Konsekvenserna skulle vara dramatiska för många regioner och många stora städer.
Är inte detta tillräckligt oroande? Tillräckligt för att man ska enas om krafttag. Men tydligen inte. De kortsiktiga intressena, som handlar om återval för vissa ledare, ekonomiska intressen i, till exempel olja och vänskapsrelationer förhindrar de krafttag, som allt fler blir övertygade om är ofrånkomliga. Men kommer det ofrånkomliga för sent?
Nog skulle ett land som Sverige kunna gå före och visa en väg, som leder till hållbarhet. Tänk om man världen över började tala om landet i norr som har ställt om sitt samhälle, en omställning, som förutom hållbarhet tycks vara även ekonomiskt klok. Tänk om Sverige kunde visa vägen i en tid när det börjar se mörkt ut