Folkpartister, upp till miljökamp

Ibland får jag för mig att när man talar om utbyggnad av kärnkraften att man anser att det är gamla föreställningar att bränslet inte är förnybart och därmed ändligt, att avfallsfrågan för det högaktiva avfallet inte är löst på ett betryggande sätt, att hanteringen av bränslet medför stora risker, inte minst för dem som arbetar med uranbrytning, att konsekvenserna av en kärnkraftsolycka är oöverblickbara och att energiinnehållet i uran är relativt lågt. Men om vi kan konstatera att problemen är reella, ja då borde väl den politiska debatten handla om hur problemen löses och om vilka slutsatserna ska vara så länge inte problemen kvarstår. Problemet med vår miljöpolitik är att vår tidigare kamp för till exempel bevarande av biologisk mångfald, skyddet av värdefull skog och för vaktslåendet om ett generellt strandskydd har upphört. Miljöorganisationerna har riktat ovanligt hård kritik mot folkpartiets miljöpolitik. En stor utmaning för riksdagsledamöter vore att arbeta för att återskapa vår miljöprofil. Vi är många socialliberaler ute i vårt land, som antagit utmaningen.