Fred är i ropet. I en orolig tid handlar det inte bara om fred mellan grupper och länder, utan även om en annan viktig sorts fred. Den 21 oktober till 1 november samlas världens länder i staden Cali i Colombia för ett möte på temat ”Fred med naturen”. Det handlar om FN-konferensen CBD COP16, det 16:e globala mötet inom ramen för konventionen om biologisk mångfald. Då ska världens länder samlas för att diskutera hur man ska bevara ekosystem och hejda utrotningen av djur- och växtarter. Tusentals deltagare väntas, varav runt tio stats- och regeringschefer. Årets möte kommer att sätta strålkastarljuset på länders planer att leva upp till sina åtaganden för att bevara och återställa naturen.
Klimatförändringar är en nyckelfaktor bakom att fler arter riskerar utrotning. Exempelvis beräknas Australiens bränder 2019–2020 ha påverkat upp till tre miljarder djur, då bland andra koalor, kängurur och fladdermöss dog, skadades eller flydde undan lågorna. De rekordvarma haven skadar även korallreven och andra ekosystem som levererar föda till miljontals människor. Trots att dessa frågor är djupt sammankopplade har biologisk mångfald inte samma höga profil som klimatfrågan, även om artrikedom också är livsavgörande för världens människor.
– Förlusten av biologisk mångfald sker i det tysta och märks därför inte lika mycket som klimatförändringen. Men när vi väl lägger märke till den kan det redan vara för sent, har FN:s tidigare chef på området, Cristiana Pașca Palmer, sagt i en uppmaning till människor att agera för att hejda den accelererande förlusten av arter runtom i världen.
Kronärtsblåvingen (Plebejus argyrognomon) har inte setts på fem år i Sverige. Den här hanen är fotograferad 2021 i Rumänien. Foto: xulescu_g/Wikimedia Commons
Kartläggning av tillståndet
På samma sätt som FN:s klimatpanel IPCC ger vetenskapliga underlag om klimatkrisen tas rapporter om tillståndet för den biologiska mångfalden fram av IPBES (the Intergovernmental Science-Policy Platform on Biodiversity and Ecosystem Services, Plattform för biologisk mångfald på svenska). Den senaste sammanställningen, IPBES globala rapport från 2019, beskrev hur människan är beroende av naturen för livsviktiga tjänster, men hur mänsklig aktivitet har utarmat naturen till den grad att cirka 25 procent av alla växter och djur är utrotningshotade.
Om denna utveckling fortsätter är det risk att 80 procent av de globala hållbarhetsmålen (Agenda 2030 som FN:s medlemsländer enades om 2015) påverkas negativt till följd av att förlusten av arter ökar. Med andra ord säger rapporten att vi underminerar oss själva genom att försämra jordens livsuppehållande system. Rapporten, som bygger på cirka 15 000 vetenskapliga artiklar, beskriver en allvarlig situation som för att lösas kräver internationellt samarbete. För trots att biologisk mångfald, eller biodiversitet som man också säger, av vissa ses som en nationell angelägenhet är många av orsakerna och lösningarna gränsöverskridande.
Orsaker och lösningar
IPBES rapport pekade ut fem drivkrafter bakom förlusten av djur och växter: förstörda livsmiljöer, exploatering av arter genom fiske-, jord- och skogsbruk, klimatförändringar, invasiva arter och föroreningar. Mycket av detta drivs på av att världens befolkning växer och efterfrågar mer mat, energi och resurser.
Humla mellan vallmor vid Frankfurts finansdistrikt. Bilden togs i maj 2024 i samband med en stor insektsräkning i Tyskland. Foto: Michael Probst/AP/TT
Rapporten slår samtidigt fast att biologisk mångfald och ekosystem kan bevaras om det sker en genomgripande samhällsomställning. Faktorer för att få till de stora systemförändringar som krävs för att vända den negativa trenden, det som även kallas transformativ samhällsförändring, är fokus för en kommande rapport från IPBES. Redan i 2019 års rapport slogs det dock fast att nödvändiga åtgärder inkluderar slopade miljöskadliga subventioner, ändrade ekonomiska incitament för att bevara ekosystem, samt att olika miljörelaterade avtal och direktiv genomförs. Rapporten uppmanade även världens länder att se över de mål som redan fanns på området och uppdatera dessa i ljuset av de senaste vetenskapliga rönen.
När en sådan utvärdering gjordes av de mål som tidigare styrde länders agerande för att bevara världens arter (de så kallade Aichi-målen som skulle ha uppfyllts 2020) visade det sig att vissa förbättringar kunde noteras, men att inget mål hade uppfyllts globalt. När sedan coronapandemin slog till försenades processen med att ta fram ett nytt ramverk för att bevara den biologisk mångfalden. Men 2022, under den förra FN-konferensen på området, klubbades det igenom som har kommit att kallas ett Parisavtal för naturen. Det så kallade Kunming-Montreal-ramverket syftar till att stoppa och vända den pågående förlusten av arter. Ramverket är mer ambitiöst och omfattande jämfört med det tidigare: det innehåller även punkter om kunskapsutbyte för att det ska kunna genomföras, liksom finansiering. Fonden har dock fortfarande ont om pengar, något som därför kan komma att tas upp i årets förhandlingar.
Visa planer
Ramverket innehåller fyra övergripande mål till 2050 och en rad konkreta mål till 2030. En av dem som var nöjd med att ramverket antogs var Sveriges klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L):
– Vi är alla helt beroende av den biologiska mångfalden och våra ekosystem för vår överlevnad. Jag är glad att det globala ramverket nu är på plats. Det viktigaste för Sverige och EU var att tydliga mål och mekanismer för uppföljning finns med. Det beslutades också om tydliga målsättningar om att världens länder till 2030 ska skydda 30 procent av alla områden, på land och till havs, och att 30 procent av alla skadade ekosystem ska restaureras.
Premiärminister Justin Trudeau talar vid det förra mötet, COP15, i Kanada 2022. Då antogs Kunming-Montreal-ramverket, ett "Parisavtal" för biologisk mångfald. Nu gäller att gå från ord till handling. Foto: Paul Chiasson/The Canadian Press via AP/TT
Nu är det alltså upp till bevis för länder att visa vilka planer de har för att uppfylla målen. För EU:s del kan man peka på den i år antagna naturrestaureringslagen som ett steg mot att uppnå målen för biologisk mångfald. Men för att sätta den i verket krävs att medlemsstaterna arbetar på bred front. Enligt Maria Widemo, enhetschef för artenheten på Naturvårdsverket, krävs omfattande arbete för att förverkliga målen i det globala ramverket.
– Arbetet med att uppfylla ramverket för biologisk mångfald löses inte bara av naturvården. Biologisk mångfald måste med i planeringen i alla sektorer; i fysisk planering och inte minst i finanssektorn. Näringslivet är intresserade men vet inte alltid hur de ska bidra, sade Widemo till Aktuell Hållbarhet.
En annan viktig fråga under förhandlingarna i Colombia är att komma överens om hur nyttor och intäkter från biologisk mångfald ska fördelas. Sedan tidigare finns avtal om nyttodelning på fysiska genetiska resurser, det vill säga att ursprungsländer får en del av intäkterna när företag använder exempelvis växter för att utveckla produkter som genererar pengar.
En förhoppning är att länderna under årets möte i Colombia ska komma överens om liknande avtal för så kallad digital sekvensinformation. Denna typ av digital information om genetisk kod är viktig för bland andra läkemedels-, jordbruks- och kosmetikabranscherna men även för universiteten. Det råder delade meningar bland länderna om vilka som ska betala och hur pengarna ska fördelas så att det finns incitament att bevara världens växt- och djurarter. Det blir nu därför upp till förhandlarna att hitta en gemensam väg framåt. Flera svåra frågor återstår att lösa när mötet öppnar i Colombia.
En typ av sjöko, dugong, i Kina förklarades härom året utdöd. Den här simmar dock i Röda havet. Foto: Kora27/Wikimedia Commons
Praktisk genomförbarhet
Inför årets möte är fokus inställt på hur man ska gå från ramverkets ord till handling. Tidigare studier har pekat på att stora förändringar krävs för att förhindra och vända förlusten av biologisk mångfald. En utredning beställd av Storbritanniens förre premiärminister Boris Johnson pekade på behovet att ändra på vårt sätt att tänka, agera och mäta ekonomiskt välstånd. Exempelvis kallar rapportförfattaren och ekonomiprofessorn Partha Dasgupta naturen för ”nationalekonomins blinda fläck” och uppmanar beslutsfattare att ta hänsyn till naturens gränser. Att förlita sig på tekniska lösningar håller inte i längden, påpekar Dasgupta.
Enligt rapporten måste vi snabbt ändra på konsumtions- och produktionsmönster samt utveckla bättre mått för ekonomiskt välstånd än bruttonationalprodukt (BNP). Rapporten efterlyser även hårdare regleringar för att bevara natur. Dessutom betonar den vikten av reformer av institutioner och finanssektorn för att få till genomgripande förändringar av de system som bidrar till förlust av natur.
Hur hög förändringsviljan är i världens länder kommer att bli tydligt under mötet i Colombia. Att lämna in nationella planer för biodiversitet är, till skillnad från klimatplaner i Parisavtalet, inte bindande. I september hade 174 länder fortfarande inte skickat in sina planer inför mötet. Bland dem som skickats in är löftena om åtgärder mestadels vaga och inte i linje med ramverket. Forskning har visat att länders tidigare försök att styra genom mål blir lidande om politisk vilja för att genomföra dem saknas. Om fred med naturen ska uppnås behöver länder på årets möte därför visa upp tydliga planer som omsätts i praktiken.
