I även Enköpings-Posten

Mer pengar till vapen! När länder i vår närhet använder våld och rustar upp blir det reaktionen från vissa politiker.

Rapporter från Irak och Syrien om halshuggna, skändade, bombade och fördrivna människomassor för tankarna till medeltida religionskrig. Krigshändelserna i Ukraina, Syrien och Irak visar att något är alldeles galet. Lärdomarna av två världskrig och ett otal andra krig under förra seklet med miljoner döda och fördrivna borde vara tydliga. Den som tillverkar vapen för krig och planerar för krig bör räkna med krig. Det tydliga alternativet är att tillverka instrument för fred och planera för fred. Vilka är då dessa instrument? Ja, det är ju detta som, freds- och konfliktforskare i Uppsala har blivit kända och respekterade för vida omkring.

Skulle krigshändelserna i Ukraina varit desamma om satsningarna på fredsforskning och information om fredsskapande åtgärder varit lika stora som på produktion av vapen?

Våldet och ofreden måste mötas med folkbildning, upplysning och forskning för fred och med förmedling av kunskaperna till civila och militära ledare. Det handlar nu, till exempel, om att stärka Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, OSSE. Denna organisation har tvingats kämpa mot våldsfrämjare i Ukraina och Ryssland med alldeles för små personella och ekonomiska resurser.

Vi behöver tänka mer och längre. Freds- och konfliktforskningens resultat bör bli lättare tillgängliga. Den post i statsbudgeten som administreras av Folke Bernadotteakademin och kallas Statligt stöd för information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling måste utökas.

Världens skolor är den plats där nya generationer kan få den kunskap som bidrar till att krigen kan avskaffas. Denna livskunskap bör förstås inrymma konflikt-, relations- och fredskunskap. Idéerna om medmänsklighet och allas lika värde är grunden, så som den svenska skollagen föreskriver men som lagstiftaren inte lyckats få bra genomslag för.

Nu diskuteras livligt medlemskap i NATO. Vi behöver en politisk debatt som handlar om vägval. Ska vi satsa mer på en alleuropeisk freds- och samarbetsorganisation med små resurser? Eller ska vi låsa in oss i en krigsplanerande och farligt kärnvapenutrustad organisation som redan har enorma förstörelseresurser? Jag vill se en opinionsundersökning med dessa svarsalternativ.

Ett exempel på något nytt och föredömligt var Uppsala kommuns samarbete med en rad lokala organisationer kring Fredsåret 2014: Vi vill under året fokusera på framtiden och hur den skulle kunna se ut. Om många fler kommuner följer Uppsalas exempel kan denna avgörande framtidsfråga bli en angelägenhet för riktigt många människor runt om i världen.

Helhjärtad satsning på samarbetet inom OSSE, införande av livskunskap på schemat från årskurs ett i skolan och omfattande folkbildning för spridande av freds- och ickevåldskultur kan vara Sveriges inriktning.

Harald Nordlund

fd kommunalråd och riksdagsledamot (FP)

Media inga bra lärare

Upplevelsen är att hanteringen av svenska språket blir mer och mer slarvigt. Har det då någon betydelse? När Expressen skriver om paret, som skiljer sig tillslut, borde vi ju förstå att man menar till slut. Jovisst. Men när det står i ett idrottsreferat att hon "bara spelat fotboll i ett år", blir det mer tveksamt. Vad som troligen menas är att hon spelat fotboll i bara ett år, men vad där står är att hon inte gjort annat än spelat fotboll under ett års tid.
Och, så detta med att inte skilja på läge och riktning med orden "var" och "vart" är något, som journalistutbildningen finner onödigt. Nåja, egentligen är det väl de tolv åren före journalistutbildningen som ska ses som förlorade i fråga om vården av vårt språk.
Media har ett ansvar. Personer i Sverige, med annat språk än svenska, har media som hjälp i att lära sig svenska språket. Dock i dag inga bra lärare.

Interna demokratin, på låtsas

Jag påstår att partidemokratin, det vill säga demokratin inom partierna, är mest på låtsas. De högsta beslutande organen, kongresser, stämmor, landsmöte, riksstämma, och så vidare, ägnar dagar åt politisk diskussion och fastställer politiska program. I den dagliga politiken gör partiledaren utspel, i stora frågor, men som det högsta beslutande organet inte tagit ställning till. Partiet anser, heter det dock.
Jo, men den process, som består i att debattera internt är väl ändå viktig ur demokratisk synpunkt. Så är det nog. Intressant är emellertid hur innehållet i de många inläggen är anpassade till vad, som just då är inne att säga. Den inriktning partiledningen markerat måste man förhålla sig till.

Kommer så en tid med uselt stöd i opinionen för ett parti tillsätts en grupp för översyn av programmet. En tydlig kursändring förordas, vilken partiledaren deklarerar för media. Vips så är de många hundra ombuden i det högsta beslutande organet, till exempel, miljöprofilerade efter att ett år tidigare varit ointresserade. Eller, socialliberala efter att ha varit marknadsliberala.

Partiernas huvudsakliga uppgift har blivit anpassning i stället för både anpassning och opinionsbildning och politikerns mål har blivit att nå position i stället för att både nå en bra plattform och förändra samhället

Politikerreform före kommunreform

Omorganisationer inom offentlig sektor är ofta föranledda av problem, som sammanhänger med brister i ledning och styrning. Man vill inte, från politiskt håll se att bristerna ligger i politikerrollen mer än i den formella organisationen. Man är inte ens öppna för att låta en kritiker ge sin syn på hur dom borde förändra.
Vi kan i dag läsa i DN, bland annat, följande: "Våra nordiska grannländer bantar antalet kommuner för att möta den kraftiga urbaniseringen. Och i veckan öppnade den svenska regeringen för en ny kommunreform. Men intresset från riksdagspartierna är svalt visar DN:s rundringning."

Många små kommuner med svagt skatteunderlag ledde i slutet av 60-talet och början av 70-talet fram till, i stort sett, nuvarande kommunindelning.

Cirka tio år senare infördes i några kommuner kommundelsnämnder, som fick ansvar för skola. hemtjänst och äldreboenden, förskola och viss kulturverksamhet. Målet var att skapa närdemokrati.

Några år senare började styrningsformen, en tvåpartsstyrning, som benämns beställa – utföra, införas i många kommuner och landsting. Tydligare åtskillnad mellan politiken, det vill säga beställning, och utförandet, professionen, skulle åstadkommas.

Nu hörs i den politiska debatten allt oftare förslag såsom: låt staten ta över även driften av landets skolor, låt staten ta hela ansvaret för sjukvården och lägg ner landstingen.

I Sverige lever vi under tre beslutsnivåer, Europeiska unionen, staten och landsting/regioner/ regionkommuner/kommuner. Landsting och regioner är inte i någon fråga överordnade kommunerna; därför tre nivåer.

Europeiska unionen bildades som en för Europa välbehövlig freds- och miljöorganisation. Unionen ägnar sig dock åt allt fler frågor. De politiska beslutsfattarna befinner sig långt från medborgarna, inte bara geografiskt. Här finns ett demokratiunderskott.

Staten har, genom riksdagen, ensam ansvar för lagstiftning och utfärdande av förordningar. Jämlikheten på skolområdet har stora brister och inom även sjukvården finns vad många anser vara oacceptabla skillnader mellan olika delar av landet, trots lagstiftning om motsatsen. Staten har ansvaret, men har inte lyckats leva upp till det.

Staten har i länen länsstyrelser. Dessa framstår mer som fristående myndigheter och mindre som regionala statliga kontor. Härtill torde den ålderdomliga ordningen med landshövdingar bidra starkt.

Landsting, regioner och regionkommuner har ansvar för sjukvården, utom vissa kommunala verksamheter såsom hemsjukvård och tillfälliga sjukvårdsinsatser.

Region är område, som bildas vid sammanläggning av flera län. Regionkommun är benämning på landsting som övertagit vissa uppgifter, som statliga myndigheter, främst länsstyrelserna, i dag sköter. Regionkommuner och regioner har konstitutionellt sett samma ställning som landstingen.

I landstingsvalet väljer vi politiker till landsting och regioner. Dock visar både verkligheten och statsvetenskaplig forskning att den politiska styrningen är nästan obefintlig. Politisk styrning innebär, i korthet, tydliggörande för verksamheten den politiska viljan och förverkligandet av denna.

En annan, i vårt län, viktig aktör är Regionförbundet. Detta ska, i första hand, utarbeta och fastställa en strategi för länets utveckling. Förbundets styrelse består av, från kommunerna och landstinget, indirekt valda politiker, en konstruktion som ur demokratisk synpunkt är tveksam. Landstingets kostnader är cirka 23,6 miljoner kronor per år.

Härtill kommer ett antal samverkansorganisationer, till exempel, Mälardalsrådet och olika förbund på luftvårds- och vattenvårdsområdet. Sådana organ fyller funktionerna att vara mötesplatser och att vara expertgrupper, som är till stöd för olika politiska beslutsfattare. Mälardalsrådet är en förening med 56 kommuner och fem landsting som medlemmar. Någon beslutandefunktion finns inte. Rådet har spelat och spelar en viktig roll i infrastrukturfrågor, men ger i övrigt få avtryck. Kostnaderna för Uppsala läns landsting uppgår till cirka 570 tusen kronor per år.

Kommunerna har visat sig vara den del av offentlig sektor, som bäst uppfyller krav på demokrati och effektivitet. Rimligt vore att se kommunerna som den naturliga arenan för all offentlig verksamhet. Vissa verksamheter inom offentlig sektor behöver planeras inom geografiska områden, som inte följer uppritade gränser, och som från tid till annan behöver ändras. Främst gäller detta specialistsjukvården och kollektivtrafiken.

Staten måste ges ansvaret att besluta om indelning i sådana områden, samverkansregioner. En samverkansregion för sjukvården torde i få fall få samma geografiska omfattning som en dito för kollektivtrafik.

Staten måste alltså koncentrera sig på att få genomslag för lagar och förordningar, och på att skapa samverkansregioner på områdena specialistsjukvård och kollektivtrafik. En kommunreform där kommunerna blir ansvariga för offentligt finansierad verksamhet, där antalet kommuner minskas radikalt och där kommunernas storlek följaktligen ökas är central i en kommande anpassning av styrning av svensk välfärd.

Min artikel i även Norrbottens-Kuriren

I dag har Norrbottens-Kuriren publicerat artikel av mig, i stort sett identisk med den UNT för en kort tid sedan tog in. Då jag lagt in ett par meningar, som rör Norrbotten specifikt, lägger jag in den här på nytt

Sverige bör arbeta för freds- och ickevåldskultur

Nu måste vi delta i vapenkapplöpningen; mer pengar till vapen! När länder i vår närhet använder våld och rustar upp blir detta reaktionen från vissa politiker. Få politiker talar om att vi bör gå före i en kamp för freds- och ickevåldskultur.

Sverige, med Uppsala universitet som centrum för världsledande fredsforskning, har möjlighet att påverka. Tyvärr vill få politiker se den möjligheten. Konfliktforskarnas perspektiv efterfrågas alltför sällan.

Rapporter från Irak och Syrien om halshuggna, skändade, bombade och fördrivna människomassor för tankarna till medeltida religionskrig. Krigshändelserna i Ukraina, Syrien och Irak visar att något är alldeles galet. Lärdomarna av två världskrig och ett otal andra krig under förra seklet med miljoner döda och fördrivna borde vara tydliga. Den som tillverkar vapen för krig och planerar för krig bör räkna med krig. Det tydliga alternativet är att tillverka instrument för fred och planera för fred. Vilka är då dessa instrument? Ja, det är ju detta som freds- och konfliktforskare vid flera hundra lärosäten i samtliga världsdelar nu diskuterat och skrivit om i flera decennier.

Tillgången på vapen tycks vara hur stor som helst och villigheten att producera vapen är påtaglig och backas upp av regeringar. Sverige är i det avseendet inget undantag. Härifrån exporteras vapen, som i många fall används i krig. Skulle krigshändelserna i Ukraina varit desamma om satsningarna på fredsforskning och information om fredsskapande åtgärder varit lika stora som på produktion av vapen?

Människor i såväl Ukraina som Syrien och andra länder vill ha fred och ro. De idéer som förfäktas av Islamiska Statens ledarskap omfattas av endast en liten del av alla muslimer. Det är tyvärr dessa få med vapen och brutalitet som vållar död och lidande för miljoner människor. Några få som inte ser bättre alternativ ställer till det för alla genom att ta till våld i olika former. Och många producerar gärna vapnen som gör att dessa få kan tvinga på många andra sin vilja. Islamiska Statens krigare sägs nu bada i vapen.

Våldet och ofreden måste mötas med folkbildning, upplysning och forskning för fred och med förmedling av kunskaperna till civila och militära ledare. Det handlar nu till exempel om att stärka Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, OSSE. Denna organisation har tvingats kämpa mot våldsfrämjare i Ukraina och Ryssland med alldeles för små personella och ekonomiska resurser. Schweiz vill förstärka dessa och det bör Sverige beslutsamt bidra till.

Vi behöver tänka mer och längre. Freds- och konfliktforskningens resultat bör bli lättare tillgängliga. Den post i statsbudgeten som administreras av Folke Bernadotteakademin och kallas ”Statligt stöd för information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling” måste utökas.

Världens skolor är den plats där nya generationer kan få den kunskap som bidrar till att krigen kan avskaffas. Denna livskunskap bör förstås inrymma konflikt-, relations- och fredskunskap. Idéerna om medmänsklighet och allas lika värde är grunden, så som den svenska skollagen föreskriver men som lagstiftaren inte lyckats få bra genomslag för. Lokala verksamheter, såsom FN-rörelsen i Norrbotten, måste backas upp.

I stället för hur vi ska bidra till att stärka OSSE diskuteras nu livligt medlemskap i NATO. Vi behöver en politisk debatt som handlar om vägval. Ska vi satsa mer på en alleuropeisk freds- och samarbetsorganisation med små resurser? Eller ska vi låsa in oss i en krigsplanerande och farligt kärnvapenutrustad organisation som redan har enorma förstörelseresurser?

Ett exempel på något nytt och föredömligt var Uppsala kommuns samarbete med en rad lokala organisationer kring Fredsåret 2014: ”Vi vill under året fokusera på framtiden och hur den skulle kunna se ut.” Jag vill föreslå Luleås politiker att bli nästa kommun att engagera sig för spridandet av en global freds- och ickevåldskultur. Om många kommuner engagerar sig kan denna avgörande framtidsfråga bli en angelägenhet för riktigt många människor runt om i världen. Man kan upprätta ett samarbete kring detta med en rysk kommun för att, bland annat den vägen, lära mer om hur vi ska kunna medverka till att rysk militär trappar ner övnings- och spaningsverksamhet i Östersjöområdet.

Sverige kan och bör bidra mer till krigens avskaffande. Jag vill se en opinionsundersökning med frågan: Vilken väg är mest löftesrik, samarbete i en fredsallians eller medlemskap i en militärallians? Nu drygt hundra år efter det första och sjuttiofem år efter det andra världskrigets utbrott borde vi ha lärt vår dyrköpta läxa: Fredsallianser är bättre än militärallianser. Helhjärtad satsning på samarbetet inom OSSE, införande av livskunskap på schemat från årskurs ett i skolan och omfattande folkbildning för spridande av freds- och ickevåldskultur kan vara Sveriges inriktning i stället för medlemskap i en farligt kärnvapenutrustad militärallians.

Harald Nordlund f.d. kommunalråd och riksdagsledamot (FP)

Har ministrarna blivit säkrare?

Nu när media inte klarar mer än en fråga i taget, nu Greklands ekonomiska kris, tittar jag bakåt på en del nyheter då. Jag fastnade för en KU: s granskning av regeringen. Granskningen visar ställningstaganden av en regering, som inte var riktigt redo. Visst har en del positivt hänt. Ministrar, som är säkrare är ett exempel. Förhoppningsvis slipper vi misstag av den här typen under resten av mandatperioden. "KU:s granskning av regeringen klar Konstitutionsutskottet, KU, är klart med sin årliga granskning av regeringen. Totalt har KU behandlat 30 anmälningar från riksdagsledamöterna. Anmälningarna handlar om regeringens förhållande till riksdagen, handläggningen av regeringsärenden, regeringens ansvar för förvaltningsmyndigheterna och statliga bolag samt ministrarnas tjänsteutövning. Resultatet av KU:s granskning presenteras på en pressträff tisdagen den 2 juni klockan 14.00. Presskonferensen sänds via webb-tv. Webb-tv Här följer ett urval av KU:s iakttagelser och bedömningar i granskningsbetänkandet. Förslaget om att upphäva kravet på vårdvalssystem i primärvården KU anser att när regeringen beredde förslaget om att slopa kravet på vårdvalssystem borde den ha inhämtat yttrande från Lagrådet och gett remissinstanserna längre svarstid. Tidplanen för ärendet var dessutom orimligt kort för att kunna ta hand om remissinstansernas synpunkter. Lagrådet har granskat hanteringen och menar att regeringen inte uppfyllt regeringsformens beredningskrav. Regeringen har påpekat att förslaget behövde beredas snabbt, men KU tycker inte att det motiverar att rutinerna frångås. Utskottet kritiserar regeringen för de brister som framkommit. Beslutet att frysa Förbifart Stockholm Regeringen beslutade hösten 2014 att frysa arbetet i projektet E4 Förbifart Stockholm. Skälet var bland annat att ge tid till förhandlingar med Stockholms läns landsting om omfördelning av resurser. Vid tidpunkten för beslutet kände regeringen inte till om landstinget kunde tänka sig förhandlingar. KU tycker därför att regeringen borde ha inhämtat ett yttrande från landstinget i frågan innan den tog beslutet om frysning. Det finns inget som talar för att projektkostnaderna skulle ha ökat om beslutet hade fått vänta i avvaktan på ett sådant yttrande. KU menar att regeringens hantering inte rimmar med kravet på god hushållning i budgetlagen. Infrastrukturminister Anna Johansson (S) kan inte undgå kritik för hanteringen av ärendet, enligt KU. Erkännande av Staten Palestina Efter regeringsförklaringen hösten 2014 gav regeringen bilden av att man hade tagit ställning i frågan om erkännande innan Utrikesnämnden hade haft sitt sammanträde. Regeringen hänvisade bland annat till "vårt kommande erkännande av Palestina" och "Sveriges erkännande av Palestina" i sin kommunikation utan att informera om den pågående beredningen i ärendet. Det går inte att utesluta att omvärlden uppfattade ärendet som avgjort före Utrikesnämndens sammanträde och att förutsättningarna för ett samråd kan ha försämrats, enligt KU. Kommunikation borde tydligare ha speglat att det pågick en beredningsprocess. Utrikesministerns information till EU-länderna om erkännande KU har också granskat utrikesminister Margot Wallströms (S) information till EU:s medlemsländer om Sveriges kommande erkännande av Staten Palestina. Utskottet konstaterar att den information som utrikesministern lämnat inte omfattas av regeringens skyldighet att samråda med riksdagen om EU-ärenden. Reservation från Sverigedemokraterna. Beslutet att utse en statlig samordnare för Bromma flygplats När regeringen beslutade att utse en statlig samordnare för Bromma flygplats fanns ett förslag från trafikutskottet som i väsentliga delar rörde samma fråga. Förslaget, som var känt inom regeringen, innehöll ett tillkännagivande om att regeringen inte borde tillsätta någon förhandlingsperson när det gällde frågan om att avveckla citynära flygplatser. KU anser att regeringen hade skäl att invänta riksdagens beslut, med utgångspunkt i den konstitutionella praxis som gäller vid hanteringen av tillkännagivanden. Anställningen av en statssekreterare i Miljödepartementet Ett pressmeddelande på regeringens webbplats om anställningen av en statssekreterare på Miljödepartementet innehöll en felaktig uppgift om statssekreterarens arbetsuppgifter. Det gick flera månader efter publiceringen innan en fullständig rättelse gjordes, och först nu har departementet infört nya rutiner för att korrigera felaktig information. KU tycker att det är otillfredsställande att rättelsen gjordes så sent. Utskottet påpekar också att departementet borde ha inrättat de nya rutinerna långt tidigare, och förutsätter att andra departement inför motsvarande rutiner om de inte redan har gjort det. Statens finansiering av Medelhavsinstituten Regeringen aviserade i budgetpropositionen för 2015 att bidragen till Medelhavsinstituten skulle minska, vilket innebar att statens finansiering skulle slopas. Detta ingick i regeringens beräkning av utgiftsramarna för 2016–2018. Enligt KU har det framkommit att den slopade statliga finansieringen skulle få långtgående konsekvenser för instituten. KU framhåller att även om tiden för att bereda budgetpropositionen är knapp i samband med ett regeringsskifte så ska regeringen hämta in de upplysningar och yttranden som behövs. KU anser att regeringen i det här fallet inte uppfyllt beredningskravet i regeringsformen. Klimat- och miljöministerns uttalande i frågan om licensjakt på varg Klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP) gjorde ett uttalande i samband med att Naturvårdsverket beslutade att delegera beslutsrätten av licensjakt på varg till länsstyrelserna. KU anser att ministerns uttalande kan uppfattas som en kritik i efterhand mot Naturvårdsverkets beslut. Det går heller inte att utesluta att uttalandet tog upp frågor som var av betydelse för länsstyrelsernas beslut om licensjakt och Naturvårdsverkets prövningar av överklaganden av länsstyrelsernas beslut. Statsministerns uttalanden i samband med riksdagens budgetbeslut KU har granskat statsminister Stefan Löfvens (S) uttalande hösten 2014 om att han och regeringen skulle avgå om allianspartiernas budget skulle vinna i budgetomröstningen den 3 december. KU framhåller att en regering som ställt en så kallad kabinettsfråga inte har en konstitutionell förpliktelse att avgå vid ett voteringsnederlag. Det måste finnas utrymme för en regering att i svåra parlamentariska lägen göra nya politiska bedömningar och frångå tidigare uttalanden. Utskottet anser att statsministern har handlat på ett sätt som är förenligt med grunderna för det parlamentariska systemet. Reservation från Sverigedemokraterna. Infrastrukturministerns agerande avseende EU:s fjärde järnvägspaket Vid ett möte i ministerrådet om EU:s fjärde järnvägspaket tog inte infrastrukturminister Anna Johansson (S) upp aspekten om successiv marknadsöppning för persontrafik. Successiv marknadsöppning ingick i den ståndpunkt som ministern hade förankrat i EU-nämnden. KU betonar att det är viktigt att en förankrad ståndpunkt fullföljs fullt ut i rådet och att rapporter från rådsmöten korrekt speglar vad som föregick på mötet. Så granskar KU regeringen Konstitutionsutskottet kontrollerar att regeringen följer reglerna för regeringsarbetet. KU:s årliga granskning består av två delar. Den ena delen går ut på att kontrollera om ministrarna följt reglerna för regeringens arbete och på andra sätt handlat korrekt. Den delen bygger på ledamöternas KU-anmälningar. Den andra delen är en allmän granskning. KU går då igenom handlingar från Regeringskansliet för att se om regeringen följt lagar och praxis vid handläggningen av regeringsärendena"

Aktieägare och fotbollsspelare

Hushållens aktieförmögenhet uppgick december 2014 till 614 miljarder, en ökning med 65 miljarder jämfört med året innan. Det motsvarar omkring 600 elitfotbollsspelares förmögenhet. Antalet miljardärer bland fotbolls- och ishockeyspelare gissar jag är betydligt större än i någon annan grupp. Dessa är emellertid hjältar, näringslivsfolk är skurkar

"Aktieägarna blir färre men rikare

Värdet av svenskarnas aktieportföljer har stigit kraftigt det senaste året, i den genomsnittliga portföljen med 15 procent upp till 413.000 kronor. Men aktieförmögenheten är kraftigt snedfördelad, dessutom blir andelen aktieägare allt färre, konstaterar SCB som redovisar utvecklingen.

För de personer som direktäger aktier var medianportföljen, det vill säga det mittersta värdet, i slutet av förra året värd 27.000 kronor. Det är en ökning med 2.000 kronor jämfört med året innan. För kvinnor var medianportföljen värd 24.000 och för män 29.000 kronor.

Ser man istället på medelportföljen, det vill säga den genomsnittliga portföljen, var den vid utgången av 2014 värd 413.000 kronor, en ökning med 53.000 sedan 2013. För kvinnor var medelportföljen värd 343.000 kronor och för män var medelportföljen värd 465.000 kronor.

Den stora skillnaden mellan medel- och medianportfölj beror på att aktieförmögenheten är kraftigt snedfördelad med ett relativt litet antal individer som äger en stor del av börsvärdet. I slutet av december hade de fem procenten med störst innehav omkring 77 procent av aktieförmögenheten.

Den totala aktieförmögenheten i bolag fortsätter att öka och var i slutet av december 2014 värderad till 5.542 miljarder kronor. Det är en ökning med 532 miljarder jämfört med 2013. Hushållens aktieförmögenhet uppgick under samma period till 614 miljarder, en ökning med 65 miljarder jämfört med året innan.

Samtidigt fortsätter andelen aktieägare i totalbefolkningen att minska. Vid utgången av 2014 var det 13,8 procent som direktägde aktier jämfört med 14,3 procent året innan. I slutet av december 2014 uppgick andelen kvinnor som äger aktier till 11,7 procent och andelen män till 15,9 procent. Antalet aktieägare minskade med knappt 31 000 personer under förra året.

Utländska ägare hade vid utgången av 2014 aktier noterade på svensk marknadsplats till ett värde av 2.209 miljarder kronor. Det motsvarar 39,9 procent av det totala börsvärdet och gör utlandet till den största ägarsektorn av aktier noterade i Sverige.

USA och Storbritannien är fortsatt största innehavare av svenska aktier inom utlandssektorn. Ländernas ägarandel uppgick till 32,0 respektive 23,6 procent av utlandets totala innehav. Bland de nordiska länderna är Finland enskilt största innehavare av svenska aktier, deras ägarandel uppgick till 8,1 procent av utlandets ägande."

Politisk organisation är teori, styrningsform är praktik

Det är inte bara en gång revisorerna inom landstinget (och jag) pekat på bristerna i den politiska styrningen. Nedanstående citat från landstinget är minst fyra månader gammalt. Efter detta har beslut om ny politisk organisation fattats. Huruvida någon förändring av styrningen kommer att ske återstår att se. Politisk organisation och form av politisk styrning är inte samma sak. Förändringen av politiska organisationen är ett steg i rätt riktning. Nu är det upp till politikerna att göra det man ska. Varför inte börja med att minska antalet landstingsråd med cirka tio. Ger tjugo nya sjuksköterskor.

"Granskningar av mål- och resultatstyrning och budgetprocess

Landstingets revisorer har granskat landstingets mål- och resultatstyrning samt landstingets budgetprocess.

Landstingets revisorer gör bedömningen att det kvarstår en del arbete och vidareutveckling för att landstingets styrmodell ska vara fullt ändamålsenlig. Bland annat rekommenderas landstinget att etablera en tydlig ägarstyrning. När det gäller budgetprocessen pekar revisorerna på otydligheter i ansvar och roller inom den politiska organisationen som gör att beställar- och utförarstyrningen inte har förutsättningar att fungera på ett tillfredsställande sätt.

Landstingsstyrelsen hänvisar i sitt svar till den nya uppdrags- och budgetprocessen som beslutats av landstingsfullmäktige samt till att den pågår en översyn av den politiska organisationsstrukturen. Båda åtgärderna syftar till att få en mer ändamålsenlig styrning av landstingets verksamheter"

Bra om fler får tillgång till sportevenemangen

Den förra regeringen led nederlag om ett tillkännagivande, som handlar om möjligheten för fler att ta del av stora idrottsevenemang via TV. Det här är positivt för, inte bara, de som saknar vissa kommersiella kanaler, utan för även oss som vill se utan reklamavbrott var tionde minut.

"Så många som möjligt ska kunna se OS Enligt ett utredningsförslag från Myndigheten för radio och tv ska minst 80 procent av allmänheten kunna se särskilt viktiga sportevenemang via fri tv. Konstitutionsutskottet vill att ännu fler får tillgång till evenemangen och föreslår ett tillkännagivande till regeringen om detta. Bakom förslaget står en utskottsmajoritet som består av Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet. Regeringspartierna reserverar sig mot förslaget. Det har blivit vanligare att stora kommersiella tv-bolag köper exklusiva sändningsrättigheter till vissa sportevenemang. Mot bakgrund av den utvecklingen uppmanade riksdagen våren 2012 regeringen att utreda hur en så kallad evenemangslista skulle kunna utformas. En sådan lista ska innehålla evenemang som anses vara särskilt viktiga för samhället, till exempel OS. En väsentlig del av allmänheten ska kunna ta del av evenemangen på listan via fri tv. Myndigheten för radio och tv har utrett frågan om evenemangslista, på uppdrag av regeringen. Enligt myndighetens förslag ska minst 80 procent av allmänheten ha tillgång till evenemangen på listan, via fri tv. Fler bör kunna se evenemangen Konstitutionsutskottet, KU, tycker att gränsen på 80 procent är för låg. Det är orimligt att 20 procent av befolkningen, eller närmare 2 miljoner människor, inte ska kunna ta del av stora evenemang, menar utskottet. När regeringen fortsätter att arbeta med förslaget om evenemangslista bör kraven skärpas så att en högre andel av allmänheten kan se de evenemang som finns med på listan. Vad som menas med fri tv bör också bli tydligare. Fri tv ska avse sådan tv som allmänheten har tillgång till utan annan betalning än licensavgift och i vissa fall grundanslutningsavgift till ett kabelnät. Konstitutionsutskottet föreslår att riksdagen gör ett tillkännagivande till regeringen om detta. Utskottets förslag grundar sig på motioner från Socialdemokraterna. Regeringen arbetar med frågan Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna reserverar sig mot utskottets förslag. Partierna tycker att det är viktigt att en väsentlig del av allmänheten ska kunna fortsätta att se särskilt viktiga sportevenemang. Partierna anser dock att utskottet bör vänta in regeringens pågående arbete i frågan."

Kommuner och landsting snart ett minne blott?

Staten klarar inte sin styrande uppgift inom skolan. Då kräver en del att även driftansvaret förs över till staten. Allt fler röster höjs för att staten ska ta ansvaret för driften av sjukvården, på grund av att regionala skillnader är stora.
Staten har misslyckats
 "Sköra äldre patienter i centrum för läkarorganisationers förslag inför valet
 Sveriges Läkarförbund ser oacceptabla skillnader i vården i olika delar av landet. Sedan länge vill förbundet att staten ska ta över ansvaret för både finansiering och beställning av sjukvård från landstingen."

Tillsammans med debatten om skolan och driftansvaret för denna borde slutsatsen bli att vi i Sverige ska ha endast den nationella beslutsnivån. Hur känns det?

Det har inte gått lång tid sedan vi talade om närdemokrati och kommundelsnämnder. Vi kommer att efter eventuell ytterligare centralisering åter få höra om behovet av att beslut fattas närmare dem som berörs. Omorganisera för att slippa ta i det egentliga problemet, politikernas tillkortakommanden.

Har ni läst om OSSE-mötet?

Vilka av oss har läst om detta i medierna? Fredsinsatser är tydligen ingenting för medierna. 

OSSE-möte uppmärksammar situationen i Ukraina

Den 5–9 juli deltar svenska riksdagsledamöter i OSSE:s parlamentariska församlings sommarsession i Helsingfors. Mötet uppmärksammar att det är 40 år sedan slutakten från Helsingfors, det så kallade Helsingforsavtalet, undertecknades. Vid sessionen kommer också situationen i Ukraina, flyktingkatastrofen i Medelhavet och terrorism att debatteras.

Den årliga sommarsessionen äger rum i Finlandiahuset i Helsingfors under temat "Recalling the spirit of Helsinki". Vid sessionen samlas närmare 300 parlamentariker från mer än 50 länder från väst till öst.

Helsingforsavtalet är ett internationellt avtal från 1975 om säkerhet och samarbete. Det är påskrivet av 35 länder – USA, Kanada, Sovjetunionen och nästan alla europeiska länder.

Politisk utveckling i OSSE-området debatteras

Sessionen inleds med en debatt som tar sin utgångspunkt i situationen vid undertecknandet av slutakten i Helsingfors 1975, vilka utmaningar medlemsländerna i OSSE står inför och hur idéerna i Helsingforsavtalet kan utvecklas och föras vidare i en föränderlig värld. Debatterna vid sessionen kommer att spänna över ett stort antal aktuella områden – situationen i Ukraina, flyktingkatastrofen i Medelhavet, terrorism, militär rustningskontroll, klimatförändringen och vilka konsekvenser den politiska utvecklingen i OSSE-regionen får för det civila samhället.

Under sessionen kommer ett stort antal förslag att behandlas, både från utskotten och enskilda ledamöter. Under sessionens sista dag antar församlingen en slutdeklaration som kommer att finnas på församlingens webbplats

Varken regeringen eller riksdagen har förstått

Regeringen tycker det är ett problem att skolhuvudmännen inte tar del av statliga satsningar på skolområdet. 

Då har man inte förstått statens roll inom skolpolitiken. Staten har ansvar för att skolan är jämlik. Då får man också se till att den blir det. Inte bara konstatera besvikelse.Varken regeringen eller riksdagen har förstått.

Riktade statsbidrag för en mer likvärdig skola (UbU14)

Regeringen har lämnat en skrivelse till riksdagen som tar upp Riksrevisionens rapport om riktade statsbidrag för att styra mot en mer likvärdig skola. Det finns problem med att skolhuvudmännen inte tar del av statliga satsningar på skolområdet fast det finns möjlighet. Skolor som har behov blir utan statsbidrag.

Riksdagens utbildningsutskott höll med regeringen och Riksrevisionen om att de riktade statsbidragen i högre utsträckning bör riktas till de skolor och huvudmän som har störst behov av statliga bidrag. Utskottet konstaterade att Skolverket har en central roll i hanteringen av riktade statsbidrag och betonade vikten av att verkets erfarenheter tas till vara när nya satsningar ska göras. Utskottet välkomnade också den analys av Skolverket som Statskontoret har fått i uppdrag att göra. Riksdagen lade skrivelsen till handlingarna, det vill säga avslutade ärendet.

Heder åt de två moderaterna

Vinterns blocköverskridande sexpartiuppgörelse Decemberöverenskommelsen, DÖ, överlevde när riksdagen satte den på prov i omröstningen om vårändringsbudgeten. Regeringen vann programenligt eftersom samtliga alliansledamöter, utom två moderater, avstod från att att rösta. Beslutet betyder att regeringen Löfven för första gången kan hävda att dess politik gäller. Fram till nu har staten styrts utifrån Alliansens budget.

För många av oss framstår det här som närmast obegripligt. 139 ledamöter, som egentligen har avvikande mening låter bli att uttrycka den eller, rättare sagt, är förhindrade att uttrycka den. Märkligt. Inte är det i linje med vad de flesta lägger in i begreppet demokrati.

Jo, jag vet. Alternativet var extra val. Extra val skulle ge samma resultat som det ordinarie sas det. Därför inget extra val. Hur i all sin dar kunde man veta det? Och dessutom kunde nya vägar öppnats i regeringsbildningen. Där sätter sig sju partiledare och bestämmer att 141 ledamöter ska lägga ner sina röster. Heder åt de två moderaterna

Europaparlamentsledamöternas ersättningar

Jag upprörs inte starkt av de ekonomiska ersättningarna till ledamöterna i Europaparlamentet, även om dom är väl tilltagna. Vad jag upprörs över är att faktiska kostnader till viss del är hemliga. Det är inte möjligt att få se, till exempel, reskostnader. För mig är det en gåta att detta inte ifrågasätts av vare sig andra politiker eller media

Genom den ledamotsstadga som gäller sedan juli 2009 får alla parlamentsledamöter samma arvode.

Ledamöternas månatliga arvode före skatt är enligt ledamotsstadgan

8 020,53 euro (maj 2014). Arvodet betalas från parlamentets budget och är underkastat en EU‑skatt, efter vilken arvodet blir 6 252,01 euro. EU-länderna kan även beskatta arvodet på nationell nivå. Arvodet baseras på lönerna hos domarna vid EU-dosmtolen. En parlamentsledamöt har 38,5 procent av vad en domare vid domstolen har. Detta innebär att ledamöterna inte har möjlighet att själva påverka sina löner.

De ledamöter som satt i parlamentet före valet 2009 har möjlighet att behålla det föregående nationella systemet för arvode, avgångsvederlag och pensioner under hela sin mandattid i Europaparlamentet.

Pensioner

Parlamentsledamöterna har rätt till ålderspension från och med att de fyller 63 år. För varje helt år som ledamoten utövat sitt mandat utgår ålderspension med 3,5 procent av ledamotsarvodet, men det sammanlagda beloppet får inte överskrida 70 procent. Pensionerna bekostas genom Europaparlamentets budget.

En stor del av parlamentsledamöternas arbete innebär att de måste vara borta hemifrån och från sitt hemland. Olika ersättningar finns tillgängliga för att täcka de kostnader som är förknippade med detta.

Resekostnader

De flesta av Europaparlamentets sammanträden, exempelvis plenarsessioner, utskottssammanträden och möten med de politiska grupperna, äger rum i Bryssel eller Strasbourg. Ledamöterna får ersättning för den faktiska resekostnaden för att delta i sådana möten mot uppvisande av kvitto, upp till affärsklass för flygresa, tågresa i första klass eller 0,50 euro per kilometer för bilresa. Dessutom tillkommer schablontillägg grundade på ressträcka och restid för att täcka övriga resekostnader (exempelvis motorvägstullar, avgifter för extra bagage eller bokningsavgifter).

Ledamöterna kan även få upp till 4 320 euro i ersättning per år för övriga tjänsteresor utanför den egna medlemsstaten samt för upp till 24 returresor inom den egna medlemsstaten. De schablonersättningar för resor till Bryssel och Strasbourg (och andra destinationer i EU) som gällde före juni 2009 har slopats.

Dagtraktamenten

Parlamentet betalar en schablonersättning på 306 euro för varje officiell arbetsdag som ledamöterna är på plats, förutsatt att de skriver på en närvarolista. Detta ska täcka hotellräkningar, måltider och övriga kostnader. Denna ersättning halveras om ledamöterna under dagar med plenaromröstningar uteblir från mer än hälften av omröstningarna med namnupprop.

För möten utanför EU är ersättningen 152 euro (åter under förutsättning att en närvarolista skrivs på). Hotellräkningar ersätts separat.

Ersättning för allmänna utgifter

Denna schablonersättning ska täcka utgifter som hyres- och förvaltningskostnader för kontor, telefon- och postavgifter, datorer och telefoner. Ersättningen halveras för ledamöter som utan tillräcklig motivering uteblir från hälften av plenarsammanträdena under ett parlamentsår (september–augusti).

Ersättningen är 4 320 euro per månad 2015.

Läkarkostnader

Parlamentsledamöterna har rätt till ersättning för två tredjedelar av sina läkarkostnader. Bortsett från ersättningens storlek är de detaljerade reglerna och förfarandena för ledamöterna samma som för EU:s tjänstemän.

Europaparlamentets ledamöter: Ersättning vid mandatperiodens slut

Ledamöterna har när deras mandatperiod löper ut rätt till en övergångsersättning motsvarande deras lön. Denna ersättning uppgår till motsvarande en månadslön per år som de varit ledamöter av Europaparlamentet, men betalas ut i högst två år. Den betalas inte ut om en ledamot innehar ett mandat i ett annat parlament eller tillträder ett offentligt ämbete. Om ledamoten samtidigt har rätt till ålderspension eller sjukpension kan han eller hon inte få både ersättning och pension utan måste välja.

Övriga rättigheter

Parlamentet tillhandahåller inredda kontor för parlamentsledamöterna i både Bryssel och Strasbourg. Ledamöterna kan använda parlamentets officiella fordon i tjänsten när de befinner sig i endera staden.

Ny upptäckt. Man måste ställa krav och följa upp

Jag tror nästan inte mina ögon. Nu har man kommit på att, när man köper tjänster av externa utförare ska man ställa krav och man ska följa upp. Det självklara ser nu ut som att man kommit på något genialt. Kravställande och uppföljning ska väl hanteras oberoende vem som är utförare. Skillnaden mellan externt utförande och eget utförande ska väl visa huruvida mångfalden i utförandet påverkar produktiviteten. Om någon utförare gör vinst måste det betyda att man varit smartare än de andra. Ty, kvaliteten kan man ju inte ge avkall på, enär den är reglerad i avtal

Ny utredning om valfrihet, mångfald och kvalitet i välfärden föreslås (FiU32)

I mars 2015 beslutade regeringen att utreda nya regler för offentlig finansiering av privat utförda välfärdstjänster. Riksdagen ansåg att denna utredning är problematisk och uppmanade därför regeringen i ett tillkännagivande att så fort som möjligt tillsätta en ny utredning.

Den nya utredningen ska utreda utvecklade och delvis nya regler som ska garantera valfrihet, mångfald och kvalitet när välfärdstjänster utförs. Utredningen bör bland annat behandla tillståndsplikt med ägar- och ledningsprövning, kravställande och uppföljning av kvalitet samt skarpare sanktioner vid misskötsel. En utgångspunkt ska vara att det ska ställas likadana krav på både privata och offentliga utförare. Utredningen bör kunna redovisa sina förslag i slutet av 2016

Välj fred i stället för vapen

+

Välj fred. Stärk OSSE i stället för att gå med i Nato, skriver Harald Nordlund.

Kämpa för fred i stället

00:30 | 15-07-09  Kommentera

Skriv ut     

Share on emailShare on twitterMore Sharing Services

 

Lyssna

DEBATT Sverige bör arbeta för freds- och ickevåldskultur i stället för att tillverka vapen, skriver Harald Nordlund.

Nu måste vi delta i vapenkapplöpningen: mer pengar till vapen! När länder i vår närhet använder våld och rustar upp blir detta reaktionen från vissa politiker. Få av dem talar om att vi bör gå före i en kamp för freds- och ickevåldskultur.

Sverige, med Uppsala universitet som centrum för världsledande fredsforskning, har möjlighet att påverka. Tyvärr ser få politiker den möjligheten. Konfliktforskarnas perspektiv efterfrågas alltför sällan.

Rapporter från Irak och Syrien om halshuggna, skändade, bombade och fördrivna människomassor för tankarna till medeltida religionskrig. Krigshändelserna i Ukraina, Syrien och Irak visar att något är alldeles galet. Lärdomarna av två världskrig och ett otal andra krig under förra seklet med miljoner döda och fördrivna borde vara tydliga.

Den som tillverkar vapen för krig och planerar för krig bör räkna med krig. Det tydliga alternativet är att tillverka instrument för fred och planera för fred.

Vilka är då dessa instrument? Ja, det är ju detta som freds- och konfliktforskare i Uppsala och vid flera hundra lärosäten i samtliga världsdelar nu diskuterat och skrivit om i flera decennier.

Tillgången på vapen tycks vara hur stor som helst, och villigheten att producera vapen är påtaglig och backas upp av regeringar. Sverige är i det avseendet inget undantag.

Härifrån exporteras vapen, som i många fall används i krig. Skulle krigshändelserna i Ukraina varit desamma om satsningarna på fredsforskning och information om fredsskapande åtgärder varit lika stora som på produktion av vapen?

Människor i såväl Ukraina som Syrien och andra länder vill ha fred och ro. De idéer som förfäktas av Islamiska Statens ledarskap omfattas av endast en liten del av alla muslimer. Det är tyvärr dessa få med vapen och brutalitet som vållar död och lidande för miljoner människor. Några få som inte ser bättre alternativ ställer till det för alla genom att ta till våld i olika former. Och många producerar gärna vapnen som gör att dessa få kan tvinga på många andra sin vilja. Islamiska Statens krigare sägs nu bada i vapen.

Våldet och ofreden måste mötas med folkbildning, upplysning och forskning för fred och med förmedling av kunskaperna till civila och militära ledare.

Det handlar nu till exempel om att stärka Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, OSSE.

Denna organisation har tvingats kämpa mot våldsfrämjare i Ukraina och Ryssland med alldeles för små personella och ekonomiska resurser. Schweiz vill förstärka dessa och det bör Sverige beslutsamt bidra till.

Vi behöver tänka mer och längre. Freds- och konfliktforskningens resultat bör bli lättare tillgängliga.

Den post i statsbudgeten som administreras av Folke Bernadotte-akademin och kallas ”Statligt stöd för information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling” måste utökas.

Världens skolor är den plats där nya generationer kan få den kunskap som bidrar till att krigen kan avskaffas. Denna livskunskap bör förstås inrymma konflikt-, relations- och fredskunskap. Idéerna om medmänsklighet och allas lika värde är grunden, så som den svenska skollagen föreskriver men som lagstiftaren inte lyckats få bra genomslag för.

I stället för hur vi ska bidra till att stärka OSSE diskuteras nu livligt medlemskap i Nato. Vi behöver en politisk debatt som handlar om vägval. Ska vi satsa mer på en alleuropeisk freds- och samarbetsorganisation med små resurser? Eller ska vi låsa in oss i en krigsplanerande och farligt kärnvapenutrustad organisation som redan har enorma förstörelseresurser?

Ett exempel på något nytt och föredömligt var Uppsala kommuns samarbete med en rad lokala organisationer kring Fredsåret 2014: ”Vi vill under året fokusera på framtiden och hur den skulle kunna se ut.”

Vi hoppas att denna fokusering lagt grunden till konkreta planer på hur Uppsala som helhet kan bidra till spridandet av en global freds- och ickevåldskultur.

Om många fler kommuner följer Uppsalas exempel och engagerar sig kan denna avgörande framtidsfråga bli en angelägenhet för riktigt många människor runt om i världen. Vi skulle upprätta ett samarbete kring detta med en rysk kommun för att, bland annat den vägen, lära mer om hur vi ska kunna medverka till att rysk militär trappar ner övnings- och spaningsverksamhet i Östersjöområdet.

Sverige kan och bör bidra mer till krigens avskaffande. Vi vill se en opinionsundersökning med frågan: Vilken väg är mest löftesrik, samarbete i en fredsallians eller medlemskap i en militärallians? Nu drygt hundra år efter det första och sjuttiofem år efter det andra världskrigets utbrott borde vi ha lärt vår dyrköpta läxa: Fredsallianser är bättre än militärallianser. Helhjärtad satsning på samarbetet inom OSSE, införande av livskunskap på schemat från årskurs ett i skolan och omfattande folkbildning för spridande av freds- och ickevåldskultur kan vara Sveriges inriktning i stället för medlemskap i en farligt kärnvapenutrustad militärallians.

Harald Nordlund, f d kommunalråd och riksdagsledamot (FP