Värdering och värdegrund

Jag har funderat ytterligare på detta med värdegrund efter KD:s riksting. Har KD en vårdegrund, som skiljer sig från andras? Är värdegrund synonymt med ideologi? Kanske menar KD detta. I så fall kan man tala om att det finns flera olika värdegrunder. Mot detta står att det finns en värdegrund, som, i stort sett, alla bekänner sig till. Men är då värdering detsamma som värdegrund?
Värdering är för mig det, som skapar en människas attityd. Hur jag fungerar hänger samman med mina värderingar. Värdegrunden är väl det kitt, som håller oss samman, och som vi uttrycker i grundläggande dokument som grundlag och internationella överenskommelser om mänskliga rättigheter.
Är det så att KD vill göra förändringar i den typen av dokument eller är det så att man egentligen uttrycker att man inte har klarat ut vilken politisk ideologi, som ska gälla, men hellre talar om värdegrund.
Låt begreppet värdegrund stå för värden som har med vår demokrati att göra.

Både dålig ledare och otydlig politik

Nog hade jag ganska rätt i mina gissningar om huruvida Juholt skulle avgå dagen innan han gjorde det. Däremot trodde jag inte att man skulle vara så fräcka från VU:s sida att man i realiteten avsatte honom, men utåt uttalade sitt stöd. Och var finns media i den granskningen. Det här är, menar jag, mycket mer graverande än att ledaren i fråga inte kollar fakta i ett enskilt fall han uttalar sig.
Nu kommer tycka synd omuttalandena. Visst var behandlingen grym, men var fanns dessa personer tidigare? Några försöker nu förklara fallet med att det är politiken, eller brist på sådan, som fällde honom. Jo , detta bidrog. Men ledaregenskaperna var bristfälliga.
En populär partiledare kan klara sig ganska länge även om politikens inriktning blivit otydlig och opinionssiffrorna sjunker. Och detta är kanske bra, ty ledaren är ju inte ensamt ansvarig. Tillbaka till ideologin och kräv styrelsens avgång

Juholt meddelar inte i dag sin avgång

Media får köttben nästan varje dag. Juholt heter producenten. Dagens fråga är: Ska han avgå? Min gissning är att man avsätter honom inte i dag. Det säger jag för att det vore otaktiskt. Nu lyfter man fram, inte politikens innehåll, utan vikten av att ägna sig åt politikens innehåll. Jag gissar att Socialdemokraternas VU i dag säger att om  siffrorna inte vänder under den närmaste månaden måste han själv ta steget.

Vilka blir politiker?

Hörde i Ring P1 funderingar kring vilka det är som blir politiker. Självklart går det inte att ge ett enkelt svar. Dock tror jag att det funnits mycket av idealitet, men en idealitet, som nu är nästan helt borta. Tron på att politik kan vara en enkel väg till karriär förefaller att nu vara stark.
En annan aspekt är vilka erfarenheter dagens unga generation har av föräldrars politiska engagemang. Kan det vara så att unga med en förälder, som ägnat, i stort sett, varje vardagskväll åt möten och sammanträden, tagit emot telefonsamtal både kvällar och helger och ständigt varit inne i skrivande av motioner, interpellationer och frågor, känner minimal dragning till politiskt engagemang. Den politiker, som däremot finner anledning att ha hemligt telefonnummer,(något som jag anser strider mot grundtanken med att vara medborgarnas representant), som säger sig vara upptagen i ställer för att säga att man inte ids och som nästan aldrig tar ett politiskt initiativ, som kräver arbetsinsatser med motiveringen att det är meningslöst, äkar möjligheten att få egna barn att engagera sig.
Slutsats: Dagens karriärister ökar möjligheten att rekrytera nya politiker. Men vill vi ha dessa politiker?

Svagt att hänvisa till tjänsteman

Illustrationerna till vad forskare konstaterat, nämligen att politikerna inte styr i landstingen, duggar tätt. Det stora lokala nyhetsinslaget i dag har varit försämringen av utryckningstiden för ambulanser sedan landstinget valde extern utförare. I inslaget sägs att majoritetens landstingsråd vill inte kommentera utan hänvisar till chefstjänsteman, vilken också gav kommentar. Förmodligen anser politikerna i fråga att det inte är en politisk fråga. Bedrövligt, anser jag. Inför oss medborgare är det ett politiskt ansvar. Jag får lust att satsa på nytt, ty någon måste våga fatta taktpinnen.

Sjukvårdens insatser måste få kosta

"Nu kommer signaler om att ytterligare öka sjukvårdens insatser för att förbättra överlevnaden bland oss människor. Screening av tjocktarmen. Då och då dyker debatten om prostatascreening upp. Tveksamheten kring den frågan är större då effekterna av sådan screening är tveksamma. 

Men hur länge ska förbättrade sjukvårdsinsatser finansieras genom effektiviseringar.

Så här skrev jag för några år sedan:

Varje år dör i Sverige cirka 2500 personer till följd av cancer i tjocktarmen eller i ändtarmen. Men många, kanske 300 personer, skulle kunna räddas om sjukdomen upptäcktes i tid.

Jag har ställt fråga till landstingsrådet Mats O Karlsson om åtgärder för att upptäcka tjocktarmscancer tidigare än som ofta sker i dag. Motsvarande fråga har min partikamrat i riksdagen Erik Ullenhag ställt till sjukvårdsminister Ylva Johansson.

 Sedan början av 1970 – talet kallas alla kvinnor i åldrarna tjugotre till sextio år vart tredje år till en gynekologisk undersökning. Syftet är att tidigt upptäcka livmoderhalscancer. Så många som åttio procent av kvinnorna kommer till undersökningarna, som visat sig framgångsrika för att förhindra att människor får lida och dö i onödan.

Minskad risk att dö i bröstcancer är en följd av allmänna hälsoundersökningar med mammografi. Erbjudandet om mammografi avser kvinnor i åldrarna fyrtio till sjuttiofem år.

Motsvarande allmänna undersökningar för att upptäcka tjocktarmscancer i tid bör övervägas.

Erfarenheterna i flera andra europeiska länder av att genomföra allmänna undersökningar, eller screening, av tjocktarmen är positiva. I Finland har införts ett screeningprogram och i Danmark och Storbritannien utvärderas nu försök som gjorts. Viktigt att uppmärksamma är också att EU – kommissionen har rekommenderat unionens länder att överväga en allmän screening.

En annan cancerform för vilken screening diskuteras är prostatacancer, som är den vanligaste cancerformen hos män. Den tveksamhet som finns hos Socialstyrelsen och hos en del experter hänger samman med att man anser sig inte ha tillräckliga vetenskapliga bevis på positiva effekter av sådan screening. Jag anser att det finns anledning att noga följa och ta del av forskningen kring även denna cancerform. Inte minst av skäl för likabehandling bör ett försök med allmän screening för att upptäcka prostatacancer i tid genomföras.

De övre åldersgränser som gäller för screening för livmoderhalscancer och bröstcancer är andra ojämlika attityder jag vill ifrågasätta.

Jag anser att staten nu måste starta ett projekt med screening för tjocktarmscancer. En expertbedömning är att befolkningsunderlaget för ett försök bör vara en miljon invånare. Detta tillsammans med att Akademiska sjukhuset förfogar över framstående experter motiverar att staten förlägger ett försöksprojekt till Uppsala och Akademiska sjukhuset. Tyvärr vill inte nuvarande landstingsledning agera utan avvakta uttalanden från Socialstyrelsen, som också vill avvakta.

Under tiden får många lida i onödan."

Är vi beredda att betala för sådan förbättring av välfärden?

Ur Dagens Samhälle

Erik Lakomaa, Ekonomie doktor, Handelshögskolan Stockholm

Återförstatligad skola löser inga problem

Vänsterpartiet, (FP) och (SD) föreslår alla att skolan återförstatligas. Men att tro att en sådan lösning skulle lösa de problem som utpekas är naivt. Tvärtom uppnådde kommunaliseringen de mål som fanns med reformen.

Harald i Uppsala

Samhällsutveckling

Håller anförande om politisk styrning

Håller anförande om patientsäkerhet

Skriver om natur och miljö

Leder seminarier, debatter och samtalsgrupper

Upprättar skrivelser

Öppnar dörrar till politiker

Föreläsning, studiegrupp och hjälp med skrivelser

Jag har varit verksam i politiken under fyrtio år, därav nio som kommunalråd, fyra som riksdagsledamot och åtta som landstingspolitiker.

Politisk Styrning - ett måste för en framgångsrik politik

Jag har sett och ser ofta brister i den politiska styrningen. Nyckeln finns i en förändrad politikerroll.

Hur ser politikerrollen ut idag? Vilka utmaningar står politiker inför? Hur ska politiker få genomslag för sina beslut?

Jag kommer gärna och håller ett föredrag om politisk styrning och ger svar på dessa frågor. Dessutom vill jag stimulera till en dialog, och vi avslutar med en öppen diskussion.

Pris: 2000 kr per tillfälle

Patientsäkerhet

Information är makt. Patienter kan inte utnyttja sina så kallade rättigheter om de inte känner till vad som gäller. Patientnämnden som bland annat har till uppgift att hjälpa patienter att få den information de behöver för att kunna ta till vara sina intressen i hälso- och sjukvården har erfarit att det är svårt för patienter att hitta den information som de behöver för att ta sig fram i hälso- och sjukvården, inte minst för att de olika rättigheterna regleras på så olika sätt. 

Jag kommer gärna och håller ett föredrag om patientsäkerhet.  Dessutom vill jag stimulera till en dialog, och vi avslutar med en öppen diskussion.

Pris: 2000 kr per tillfälle

Politik i praktiken

Många av oss upplever ett behov av att få förbättra kunskapen om vårt samhälle, om hur beslut fattas och var besluten fattas. Jag leder gärna studier i större eller mindre grupp.

För mer information, välkommen att kontakta mig via e–post eller telefon:

Pris: 500 kr per sammankomst

Hjälp med att upprätta skrivelser

Ibland tar det emot när man ska formulera ett brev eller skrivelse.

Jag har stor erfarenhet av kontakter med beslutsfattare och myndigheter och kan därför vara till hjälp med formuleringar.

harald.nordlund@gmail.com                 

0760-163244

Varför ny förvaltning?

Läser i dag i UNT om förslag inom landstinget om att inrätta en  förvaltning till. Det är inte helt enkelt att förstå sambanden inom landstiget, men eftersom det är Hälso-och sjukvårdsstyrelsen, som ska inrätta den måste det ju handla om en enhet, som ska serva HSS i beställningsarbetet. Då blir min fundering: Kan man inte bara dela upp arbetsuppgifterna inom befintlig förvaltning?

Jag kommer

Harald i Uppsala

Samhällsutveckling

Håller anförande om politisk styrning

Håller anförande om patientsäkerhet

Skriver om natur och miljö

Leder seminarier, debatter och samtalsgrupper

Upprättar skrivelser

Öppnar dörrar till politiker

Behövs politiker i landstinget?

 Jag ska ge mitt svar omedelbart. Ja, dom behövs, men inte i de roller dom har i dag. Statsvetenskaplig forskning visar att politiker i landstingen inte styr.

Politiker fattar beslut, men besluten har svårt att nå ut i organisationen. När beslut fattats är det på sin höjd förvaltningsledningarna, som får kunskap om vad som beslutats. Svårigheten att nå ut torde bero på, bland annat, att tilliten till det politiska systemet är dåligt och att besluten ofta uppfattas som omöjliga att genomföra.

Antalet mål är alltför stort. Det har visat sig mycket svårt, ja näst intill omöjligt att få så många mål att bli kända i hela organisationen. För att mål ska vara meningsfulla krävs regelbunden och tät uppföljning. Stort antal mål är inte möjliga att följa upp. Bristerna i fråga om målen är tyvärr flera. Hit hör att kvalitativa mål saknas nästan helt och att varken alla kvalitativa eller alla kvantitativa mål är mätbara. Dessa mål är inte heller tydligt kopplade till de ekonomiska.

Till dessa brister kommer antydningar om att personalen måste springa fortare. Avfärda sådan felsyn. Beröm vår sjukvårdspersonal och ge den det erkännande den förtjänar.

De uppdrag, som ges beskrivs, i första hand, i vårdöverenskommelserna. Vissa uppdrag är summariskt beskrivna medan andra är mycket detaljerade. Det innebär att stort utrymme lämnas till utföraren att själv avgöra vad som ska produceras. Uppdrag är emellertid ett dåligt begrepp. Det handlar ju om överenskommelser, som ska reglera vad man ska utföra, alltså hur mycket, till vilken kvalitet och vilken ersättningen ska vara. Vem som utför är inte det viktigaste utan hur det utförs. Att finna andra utförare än landstinget får inte vara en primär fråga. Det primära ska vara att åstadkomma kvalitativt bra verksamheter och ekonomisk effektivitet.

Insikt finns också hos en del politiker om att uppdelningen mellan politik och utförande är alltför otydlig. Politiker ska koncentrera sig på målformulering, dialog, uppföljning och belönande. Då blir gränsdragningen inte det problem den är i dag. Följa upp, följa upp, följa upp, belöna och utkräva ansvar. Det händer ofta att ett politiskt organ konstaterar befarat överskridande utan att vidta åtgärder. En beräknad avvikelse i ekonomi liksom beträffande mål måste alltid leda till beslut om åtgärder.

Oberoende av styrform, och inte minst med den landstinget valt, krävs ständig dialog. När dialogen inte finns uppstår misstro. När dialog finns uppstår oftast, inte nödvändigtvis enighet, men förståelse. I dialogen är det viktigt att kunskap finns om hur både den politiska och förvaltningsorganisationen ser ut och om hur styrningen går till.

Jag skulle vilja se förändringar i, bland annat de här avseendena:

Belöningar ges när mål uppnås. Regler för formerna för utdelande av belöningar måste finnas.

Politiker ger inte löften, som man vet inte kan infrias.

Partierna gör sina prioriteringar tydligare än vanligtvis.

Uppdragen ges på ett tydligare sätt.   

Informationen till medborgarna förbättras radikalt vad avser både beslut och hur landstinget är uppbyggt och fungerar

Politikerna koncentrerar sig på målformulering, uppföljning, belönande och ansvarsutkrävande

Visa sjukvårdspersonalen uppskattning och lyssna på dess erfarenheter.

 

Privatisering och dekoncentrering

Jag tror att ibland när begrepp används felaktigt sker detta i ett visst syfte snarare än av okunnighet. Privatisering är ett sådant. Privatisering borde inte få användas för att beskriva offentliga sektorns förläggande av utförande till privat företag, men med offentlig finansiering. Privatisering måste få stå för att offentliga sektorn inte alls är inblandad.
Ett annat begrepp, som används i olika betydelser är decentralisering. Begreppet borde få beteckna den process, som leder till att man sprider ansvar och befogenheter. Den process, som leder till geografisk spridning borde benämnas dekoncentrering, vilken inte nödvändigtvis innebär decentralisering av, till exempel, ansvar.
När kommuner tillskapar kommundelsnämnder dekoncentrerar man.

Vad är privatisering?

Begreppet privatisering används på ett olyckligt sätt. Begreppet har ju minst två dimensioner. För det första: När det gäller produktion av offentliga tjänster måste en åtskillnad göras mellan privatisering, det vill säga att offentliga sektorn, politikerna, avsäger sig ansvaret för en tjänst, som övergår till den enskilde individen och att offentliga sektorn köper tjänsten i fråga, externt utförande med solidarisk finansiering. Vid en privatisering får individen köpa tjänsten på en marknad och betala hela kostnaden. Åtskillnaden görs i dag nästan aldrig. Förespråkare av endast offentligt utförande gör allt för att inte visa den här skillnaden medan alliansen är urusel på att förklara skillnaden.
För det andra: Privatisering av konsumtionen innebär att individen bestämmer i ett samspel med marknadsaktörer men offentliga sektorn betalar. Exempel på detta är friskolor och fri etablering av vårdcentraler.
Själv är jag motståndare till en privatisering av produktionen av någon av de tjänster för vilka det nu finns ett solidariskt ansvar och till privatisering av konsumtionen. Att ta ett ekonomiskt ansvar för något man inte kan säga nej till, privatisering av konsumtion, är för mig ologiskt.

Däremot anser jag viktigt att låta andra än offentliga sektorn vara med och visa alternativ till offentlig produktion. Men offentliga sektorn måste först lära sig teckna avtal, som tydligt reglerar, i första hand, kvalitetskrav. Man måste också lära sig uppföljning, för att undvika avsteg från överenskommelse i avtal.