Den här artikeln var publicerad i UNT 22 juli
Råd
om vårdstyrning
En
hel del har förändrats i positiv riktning i vårt landsting. Det
gäller inte minst att tillgängligheten inom primärvården har
förbättrats, genom fler vårdcentraler och utökade öppettider.
Tydliga förändringar märks också i fråga om patienternas
inflytande, där journal på nätet spelar en viktig roll. Andra
framgångar handlar om vårdcoacher, mobila hembesöksteam och
mellanvårdsplatser. En modernisering av lokalerna har därtill
påbörjats.
Nu
gäller att gå vidare med, till exempel, ansträngningar för att
korta köerna. Jag är övertygad om att Alliansen har för avsikt
att göra detta, samt att den har insikt i hur det ska ske.
I
ett par frågor anser jag mig emellertid ha anledning att ge råd.
När
statsvetare hävdar att landstingen inte styrs av politiker förstår
jag vad man menar. Det heter att man i vårt landsting tillämpar en
styrmodell, som benämns ”beställa/utföra”. Modellen kan
beskrivas som en tvåpartsstyrning. De två parterna ska vara
jämställda med tydligt uppdelade roller och ansvar.
Den
ena parten, beställaren, ska avgöra sådant som vad som ska
utföras, samt till vilken kvalitet och i vilken omfattning.
Beställaren sätter målen och beskriver det önskvärda tillstånd
som ska uppnås. Den andra parten, utföraren, ska sköta
verksamheten.
Det
är hos utföraren den yrkesmässiga kompetensen ska finnas.
Respektive part består av dels politiker i form av en nämnd eller
styrelse, dels anställda experter i form av förvaltningar. En
politisk beställarnämnd tecknar alltså avtal med en politisk
utförarnämnd.
Ett
syfte med tvåpartsstyrning är alltså att både fördela ansvaret
och göra ansvaret tydligt. Varken expert eller politiker kan ha en
roll samtidigt hos de två parterna. Beställaren ska inte lägga sig
i hur verksamheten bedrivs och utföraren ska inte ha synpunkter på
vilka tjänster som ska tillhandahållas.
Modellen
tillkom i en tid då i princip allt utförande låg hos kommunerna
och landstingen själva. Men varför tillkom då denna styrmodell?
Främsta syftet var att effektivisera verksamheten.
I
dag ifrågasätts styrmodellen allt oftare. Den sägs finnas i vårt
landsting. Sanningen är emellertid att den finns, varken i praktiken
eller i teorin.
Beställaren
Hälso- och sjukvårdsstyrelsen har inget politiskt organ som
motpart, utan förhandlar direkt med en förvaltning, som tilldelas
en budget. Motparten borde vara Produktionsstyrelsen, som emellertid
står helt offside, beroende på att dess förvaltningar själva
tecknar avtal med Hälso- och sjukvårdsstyrelsen.
I
även Uppsala kommun tycks man vara på väg bort från modellen. Man
kopplar beställafunktionen till frågan huruvida verksamheten
beställs av extern utförare – man tycks anse att ”beställa”
är att köpa av annan än kommunen själv. Men, som skrivet, den är
i första hand avsedd för verksamheter som bedrivs av kommunen
själv.
Det
finns två starka skäl för att frångå styrmodellen. Den har, för
det första, visat sig näst intill ogenomförbar i praktiken, då
politiken inte förmått göra de två rollerna tydliga: Man har
antingen inte förstått eller inte förmått införa. För det andra
är modellen tveksam ur demokratisk synpunkt. Att för oss medborgare
göra begripligt att det finns två slags politiker, beställar-
respektive utförarpolitiker har nog ingen ännu lyckats med.
Beställa–utföramodellen
skulle bidra till effektivisering. I dag torde ett avskaffande
innebära effektivisering. Ännu sämre är dock en form, som är
varken eller.
Det
brådskar att finna en ny form för styrning av sjukvården. Minskat
antal politiker, men effektivare politiker, måste vara
målsättningen. Därför bör:
•
Politiken bedrivas i endast landstingsfullmäktige och
landstingsstyrelsen
•
Professionella styrelser – inte politiskt tillsatta – bildas för
Akademiska sjukhuset, Lasarettet i Enköping, Primärvården och
Folktandvården
•
Landstingsfullmäktige tilldela landstingsstyrelsen sjukvårdsbudget,
primärvårdsbudget och tandvårdsbudget
•
Landstingsstyrelsen fördela sjukvårdsbudget på Akademiska,
Lasarettet i Enköping och externa utförare, Primärvårdsbudget på
Primärvården och externa utförare och tandvårdsbudget på
Folktandvården och externa utförare
•
Landstingsstyrelsen få ansvar för uppföljning och
ansvarsutkrävande.
Det
är den politiska styrningen som måste bli tydligare och det
demokratiska inflytandet bättre. Klarar dagens politiker att
förändra sin roll? Nej, inte utan utbildning. Och därför, här
mitt andra råd: Inte ett enda politiskt uppdrag bör läggas på en
representant för ett parti, utan att denna eller denne genomgått en
utbildning i vad politisk styrning innebär i dag.
Ansvaret
för att utbildning anordnas måste åvila kommunerna och
landstingen. Vägen till en obligatorisk utbildning är lång. Men
ett första steg kan tas redan i höst. Både landsting och kommuner
kan erbjuda samtliga förtroendevalda en, till exempel, två dagars
utbildning. Det borde kunna arrangeras i samverkan.
Harald
Nordlund
f.d.
kommunalråd och f.d. riksdagsledamot (FP)