Kanske en ideologi från i går

Kanske har Erik Ullenhag rätt. Kanske är det fråga om typisk socialdemokratisk politik, av gammal sort. Kanske var den framgångsrik då, men kanske hör den politiken dåtiden till. Alltnog, det är en politik, som är ideologisk. Kanske en ideologi, som inte utvecklats och förändrats i förhållandet till omvärldens förändringar. Kanske håller den inte i nästa val

Folkpartiet: Budgeten är en misslyckad skatteväxling

Det blir inga starkare applåder från allianspartierna när riksdagen får ta emot regeringens jobbsatsning. Folkpartiets ekonomisk-politiske talesperson Erik Ullenhag gör tummen ned och hävdar att regeringen saknar reformidéer för fler jobb.

– Budgeten är en misslyckad skatteväxling. Man ger 10 miljarder med den ena handen. Problemet är att man nu förbereder skattehöjningar på runt 50 miljarder med den andra. Det blir dyrare att åka bil, man försämrar ROT och RUT samt gör det dyrare att anställa såväl yngre som äldre. Man kommer höja skatterna mer än vad någon regering gjort de senaste 20 åren. Det leder till färre jobb, hävdar Erik Ullenhag och fortsätter:

– Regeringen saknar helt reformidéer för fler jobb. I brist på idéer återgår man till klassisk socialdemokratisk politik. Man bygger ut transfereringssystemen, återinför plusjobb, kunskapslyft och bostadssubventioner och finansierar det med höjda marginalskatter. Idélösheten visar sig som tydligast då den enskilt största satsningen i politikområdet ”Fler och växande företag” handlar om att rusta upp Göta Kanal. Det är tyvärr konsekvensen av en oförberedd regering.

– Budgetens största utgift är att återinföra byggsubventioner, som ingen vill ha, och som vi utan framgång prövat från och till i Sverige under 70 års tid. Bostadsmarknaden behöver mer marknad, inte mindre, anser Erik Ullenhag.

Andel kvinnor bland valda

Nog har väl politiken blivit justare med tiden. Jag tror vi, i så fall, har förklaringen i nedanstående. För 2014 lär andelen ligga på 50% eller över.
Den här perioden omspänner den tid jag själv varit politiskt aktiv, hittills. Förändringen har varit nödvändig.

Vapenforskning tusen gånger så viktig som fredsforskning

Hur mycket satsar staten på forskning för utveckling av vapen, tror ni? Hur mycket tror ni staten satsar på fredsforskning? Det är inte möjligt att få fram exakta uppgifter, men storleksordningen. Kanske ligger kostnaderna för forskning om vapen på ett par miljarder. Till detta kommer försvarsindustrins forskning, som handlar om närmare 40 miljarder.
Fredsforskningen får runt 60 miljoner kronor. Till detta kommer den forskning, som bedrivs vid våra universitet, främst Uppsala universitet.
Fredsforskning får kanske mellan en och två promille av vad vapenforskning får.
Vem kan tycka att detta är rimligt?

Svinn, ett problem kanske större än vi anar

Svinn förekommer nästan överallt och ett visst svinn är ofrånkomligt. men det finns ett svinn, som gränsar till stöld. Inte minst förekommer det i kommunen. Hur många läraranställningar skulle kunna göras om svinnet vore noll? Vilken bild har ni? tror ni att det handlar om tre anställningar eller kanske tio. Jag tror kostnaderna för svinnet motsvarar snarare hundra anställningar. Men ingen vet.
Alltnog, problemet måste uppmärksammas mer än för närvarande.

Ambassadörer diskuterade klimatrelaterade frågor

Vad betyder det när ett antal ambassadörer diskuterat klimatrelaterade frågor. Har man tagit steg framåt eller har man gjort några välformulerade uttalanden, sådana som gjorts förr och som alla hört förut. Vi måste. Det är dags. Vi har inte tid att vänta. Klockan är fem i tolv. Jojo, men sen då?
Kanske ska statsbesök och diplomati vara sådan här. Kanske handlar det om relationsskapande, som i sin tur underlättar problemlösning. Jag vet inte, men jag funderar.

"Den 17 augusti 2015 tog förste vice talman Tobias Billström (M) emot 25 FN-ambassadörer i Förstakammarsalen för ett möte. Bland annat diskuterades Sveriges säkerhetsrådskandidatur och miljöfrågor.

Ambassadörerna besökte riksdagen för att bland annat diskutera klimatrelaterade frågor inför FN:s klimatkonferens COP21. De inbjudna länderna tillhör ländergrupperingarna SIDS (små östater under utveckling) och MUL (minst utvecklade länder). Gemensamt för dem är att de utgör viktiga aktörer inom ramen för FN:s klimatförhandlingar. Klimatkonferensen äger rum i Paris i december 2015.

Även Sveriges kandidatur till FN:s säkerhetsråd diskuterades på mötet. Anna-Lena Sörenson (S) från riksdagens FN-nätverk deltog i diskussionerna.

Förutom besöket i riksdagen togs ambassadörerna emot av kronprinsessparet för en audiens. Möten med statsminister Stefan Löfven (S), utrikesminister Margot Wallström (S) och biståndsminister Isabella Lövin (MP) stod också på programmet."

Kommunalråden ska få besluta om strandskydd, tycker FP

Folkpartiet visar tilltro till kommunalrådens förmåga att avgöra när synnerliga skäl finns för att ha ett strandskydd och när bevarande av biologisk mångfald och hänsyn till friluftslivet kräver att man håller fast vid strandskyddet. Jag tycker det är bra att den decentraliseringsvänlighet som fanns hos partiet nu är på väg tillbaka.
Kanske har FP nu insett hur kapitalt staten misslyckas med sina styrande uppgifter.
Decentralisering innebär emellertid också ett ökat ansvar för staten. Kommunpolitiker faller säkert inte för lokala intressen från enskilda näringsidkare. Men måste ju bevakas. Kommunalråden har säkert de kunskaper i biologi, som krävs för beslut om avsteg från strandskyddet.

Motionera, inte bara under två veckor

Snart är motionstid i riksdagen. Under en kort tid i början av hösten ska ledamöterna ha förslag på åtgärder och förändringar. Inte under övrig tid av året. Undantag när regeringen lagt fram en proposition.
Visst är det lite av parodi på demokrati. Under ett par veckor ska så många motioner som möjligt levereras. Inget annat än motionstid hela året är rimligt. Det är ju i de dagliga kontakterna med enskilda, företag och organisationer som idéer om initiativ dyker upp. Frågor och interpellationer får inlämnas hela året.
Jag motionerade fyra gånger om motionerandet, utan resultat.

Uppsala kan bättre

"Uppsala kan bättre", skriver ett kommunalråd med partibeteckning KD i dag på debattplats i UNT. (Kristdemokraternas kommunalråd står det. Som om varje parti ska vara representerat med ett kommunalråd. I praktiken är det i dag så, men borde inte vara det)
Jag har inga invändningar mot innehållet i artikeln, men den kunde vara en kopia av en artikel från 1990.
Har Uppsala inte kommit längre? Och vilka har hindren varit?
Se till att nu göra upp med vad artikelförfattaren kallar ett gammaldags myndighets- eller byråkratitänkande. Ingen utredning behövs. Inga samråd. Politiker! Ge de direktiv, som krävs och se till att direktiven får genomslag. Ska det vara så svårt

Bra UNT!

Inställningen hos de svenskar. som stödjer Sverigedemokraterna är svår att förändra. Övriga partier gör sina försök att bemöta SD, men bara i integrations- och immigrationsfrågor.
I dag gör UNT:s ledare vad partierna borde gjort för länge sedan, nämligen peka på vad partiet egentligen står för i en del andra frågor och vilken sorts samhälle partiet förespråkar.
Om denna kunskap kom de cirka tjugo procent, som tycks gilla SD fick denna kunskap finns inga möjligheter till att partiet skulle vara Sveriges tredje största.
Men... hur få SD:s anhängare att läsa UNT:s ledare?
Droppen kan dock urholka stenen. Fortsätt UNT

Artikel om skolan måste vara språkligt exemplarisk

Jag tycker det har betydelse hur vi skriver. Ett vårdat och korrekt språk är mer njutbart att läsa. Ett slervigt språk irriterar och kan skapa missförstånd. och sammanhanget har betydelse för vikten av ett korrekt språk.
En artikel i om skola och utbildning lockar vissa elever att läsa.  Då är det viktigt att artikeln inte backer upp vanliga felaktigheter.
Ordföljdsfelen blir allt vanligare. "För oss är det även självklart att varje elev ska ges förutsättningar att nå sin fulla potential." Även självklart?
"Vi behöver bli bättre på både kunskap och på att använda teknik i skolan." Två sätt att skriva den felaktiga meningen korrekt: 1. Vi behöver bli bättre på både kunskap och att använda teknik i skolan. 2. Vi behöver bli bättre både på kunskap och på att använda teknik i skolan.

"Bristande matematikkunskaper är inte bara problematiskt för den enskilde eleven, det är också till nackdel för vårt land." Bristande matematikkunskaper är problematiska för inte bara den enskilde eleven, de är också till nackdel för vårt land.

"Vi vill fortsätta på den inslagna vägen och även utöka undervisningstiden i matematik i årskurs 7-9 med en timme i veckan." Vi vill fortsätta på den inslagna vägen och utöka undervisningstiden i även matematik i årskurs 7-9 med en timme i veckan.

"Förutom att kränkningar, sexuella trakasserier, våld och hot i sig är oacceptabelt så inkräktar de också på lärandemiljön i skolan." Förutom att kränkningar, sexuella trakasserier, våld och hot är oacceptabla så inkräktar de också på lärandemiljön i skolan.

"Moderaterna har även föreslagit att det ska finnas en möjlighet för staten att via Skolverket, som en sista utväg, ta över huvudmannaskapet för dessa skolor." Även föreslagit? Moderaterna har föreslagit att det även ska finnas en möjlighet att ta över huvudmannaskapet för dessa skolor.  I princip finns möjligheten redan, enär det är fråga om lagbrott

Han bryr sig inte om ekonomi

"Jag bryr mig inte om ekonomi", har en viss artist sagt. Nä, det tror jag det. Drar man in 30 miljoner på ett år och använder fyra till att leva på, kan man kosta på sig en sådan fånig kommentar.
Men OK. Inte så mycket pengar om man jämför med Zlatans miljardförmögenhet och 150  miljoner, minst, i årlig inkomst. Och inte så mycket om man jämför med statsministerns 1,7 miljoner i årsinkomst. Eller?
Varför har denna syn hos oss uppstått. Personer, som tagit på sig att utföra tjänst i samhället i vårt ställe anses ibland roffa åt sig, men när en tonåring blir miljonär över en natt ses vederbörande ha lyckats.

Låg stadieskola

UNT 16 aug  "låg-stadie-skola" Låg stadieskola? Lågstadie-skola? Lågstadieskola? Jaaa

Syftning

Läser i dagens UNT: "Då var det endast lite grus kvar på vägen från ett bilsläp, som höll på att sopas bort."
Lång avstängning kan man förmoda. Ett bilsläp sopas nog inte bort i första taget.

Fråga sjukvårdspersonalen

När jag läser om landstingets ekonomi kommer jag alltid att tänka på de många och kostsamma konsultuppdragen. Det finns en, mer eller mindre uttalad, uppfattning om att mycket går att göra för att åstadkomma ökad effektivitet. Och så anlitar man en konsult. Varför har man inte åstadkommit förändringarna? Eller kanske har man det. Kanske skulle det varit värre om konsulterna inte varit där. Ingen torde kunna svara.

Två saker vet vi med största sannolikhet. Större framgång med effektivisering nås om personal på alla nivåer får ge sin syn och om politikerna får utbildning i vad politisk styrning måste innebära. Men utan sjukdomsinsikt kommer patienten inte iväg till läkare och patienten fortsätter att vara sjuk utan att riktigt veta om det

"Sämre ekonomi i flertalet landsting: Uppsala och Stockholm tappar mest

I fjol gick landsting och regioner med 3,3 miljarder kronor plus. I år pekar prognosen på mer än en halvering av resultatet, ner till 1,46 miljarder. Allra mest dramatiska försämringar noterar landstingen i Uppsala och Stockholm.

Sammanställningen av sjukvårdshuvudmännens ekonomiska utveckling är gjord av Sveriges kommuner och landsting, SKL, som konstaterar att resultatet kunde ha blivit ännu sämre om det inte vore för att regionerna och landstingen i år bedöms få 1,3 miljarder i återbetalning av försäkringspremier från AFA.

Förra året hade 13 regioner/landsting plussiffror, i är får elva av dem räkna med överskott. Men flertalet av de som fortsätter att få resultatet att gå ihop måste ändå räkna med sämre utfall. Inte mindre än 14 län går sämre i år än i fjol.

Värsta bakslaget drabbar Stockholms läns landsting, som har stora problem både med sitt gigantiska sjukhusbygge Nya Karolinska och ekonomiskt tapp i kollektivtrafikbolaget SL där reseintäkterna sviktar. För 2014 redovisar Stockholm plus 656 miljoner kronor, men i år pekar prognosen på en förlust på 709 miljoner kronor.

Det landsting som gjorde det allra bästa bokslutet i fjol, Uppsala, får visserligen det största resultatfallet, från överskott på 1,6 miljarder till ett nära nog nollresultat i år, men det ligger likväl på plus.

Region Skåne är också illa ute. Fjolårsförlusten på 129 miljoner kronor växer i år till ett underskott på en dryg halvmiljard. Västernorrland tappade 223 miljoner förra året och ser ut att gå ännu sämre i år, minus 270 miljoner kronor.

Vänder i positiv riktning gör det i Västra Götalandsregionen, från minus 202 miljoner till plus 100 miljoner kronor. I Västmanland blir årets överskott 100 miljoner jämfört med 84 i fjol. Minskade förluster noteras i Halland, från 194 till 172 miljoner kronor."

Spänningarna inom borgerligheten är inte problemet

Jag läser i UNT en artikel med rubriken "Starka spänningar i borgerligheten". Och?, tänker jag. Det handlar här om fyra partier. Ska det inte finnas spänningar?
Min tanke är att fyra partier är så lika att det är märkligt att alla har plats i riksdagen. Har slumpen avgjort? Jo, visst finns åsiktsskillnader, i, till exempel, migrationsfrågan. Men samtidigt gäller ju att de fyra partierna förklarar att man inför nästa val är beredda att visa en helt enig linje. Hur kommer linjen att se ut? Rimligen nuvarande Moderaternas politik, med avvikelser på kanske tre punkter. FP får något på skolområdet och möjligen utredning om NATO - medlemskap, C får någon landsbygdsfråga och KD, ja det vete gudarna, kanske en biståndsanslagshöjning.
Problemen inom oppositionen är inte spänningar utan bristen på tydliga ideologiska skillnader.

Nytt statligt misslyckande

Statligt misslyckande handlar till stor del om att beslut, som fattas förutsätts få avsedd effekt utan särskilda åtgärder. Staten tror att när man anslagit pengar till kompetensförbättring i kommunerna så kommer förbättringen. Staten måste nu försöka klara ut hur man ska klara sina uppgifter. Misstag som de som relateras till i nedanstående är inte acceptabla

"Miljonsatsning hamnade hos redan kompetenta

Förra året fick kommunerna 57 miljoner för att förbättra kompetensen inom socialtjänstens barn- och ungdomsvård. Nu visar Socialstyrelsen i en ny rapport att minst kompetensutveckling gick till oerfarna barnutredare.

Över 4 000 socialsekreterare som arbetar med barn och unga fick under förra året ta del av en mångmiljonsatsning på kompetensutveckling. Få insatser riktades till vikarier och handläggare utan socionomexamen.

76 procent av utbildningsinsatserna riktades till socionomer och 90 procent av stödet gick till arbetsledare som hade mer än fyra års erfarenhet.

– Få utbildningsinsatser riktades till handläggare utan socionomexamen. Detta trots att den här gruppen förmodligen har mycket att vinna på mer utbildning, säger Therese Falén, utredare på Socialstyrelsen.

Socialstyrelsens rapport visar också att inhyrd personal sällan fick delta i kompetensutvecklingsinsatserna. Detta trots att över 40 procent av kommunerna uppger att man hyr in handläggare i varierande omfattning."

Skolinspektionen kritiserar en friskola

Läser nedanstående i en blogg. Det som uttrycks är, anser jag, en vanlig missuppfattning. Uppföljning och ansvarsutkrävande av en kommunal skola åvilar kommunen. En friskola har godkänts av staten och den har sålunda ansvar för uppföljning och ansvarsutkrävande.
Den friskola, som Skolinspektionen kritiserar är ett exempel på att staten inte klarar sin uppgift. Den naturliga slutsatsen är att kommunerna måste ges hela ansvaret. Kommunerna ska träffa avtal med externa utförare och följa upp och utkräva ansvar. Med staten som ansvarig är emellertid avståndet till oss medborgare sådant att det är svårt för oss att reagera och agera. Ett förstatligande av de kommunala skolorna skulle troligen medföra liknande problem som med friskolorna. Kommunalisera ansvaret för friskolorna. Staten har misslyckats.

"En friskola kritiseras av Skolinspektionen för stora brister. Den reflexmässiga reaktionen från borgerligt håll är ofta ”men det kan ju hända i en kommunal skola också”. Jo, det kan det absolut. Men det finns en viktig skillnad. När det händer i en kommunal skola företräds medborgaren av valda representanter. Hen kan den vägen kräva bättring och åtgärder eller faktiskt rösta på någon annan som bättre tar ansvar för skolorna i kommunen. Det går inte när det handlar om en friskola. Om det däremot handlat om en misskött privat vårdcentral eller ett hemtjänstföretag hade politikerna kunnat eller tvingats agera. Så borde det vara med skolan också."

Bra att uppföljning görs, men....

Visst, staten ska göra uppföljningar för att kunna ta sitt ansvar. Dock, alla slutsatser har väl varit kända. Nu väntar jag på att få se vilka politiska slutsatser, som dras av rapporten. Och vilka politiska åtgärder man kommer att vidta ifall någon slutsats bedöms som icke önskvärd

"Mest sjuka har svårast att välja omsorg

Svårast att välja utförare i omsorgen har de mest sjuka och utsatta, enligt Socialstyrelsen. I fler än hälften av landets kommuner, 155 av 290, går det att välja kommunala eller privata omsorgsföretag. De flesta val sker inom hemtjänsten.

Åren 2011-2014 har 60 miljoner kronor använts av kommuner för att förbereda eller utveckla valfrihetssystem i omsorgen om äldre och personer med funktionsnedsättning.

– Vi har följt upp kommunernas arbete utifrån ett särskilt fokus på de mest sjuka äldre, och vi ser att det finns brister. För den som inte kan göra välinformerade val bidrar inte valfriheten i sig till en mer jämlik vård och omsorg, säger Anneli Kastrup, utredare på Socialstyrelsen.

Var tionde med möjlighet att välja avstår. Bland dessa finns personer som har svårt att fatta egna beslut, exempelvis på grund av demens.

Om det inte finns anhöriga eller en god man som kan bistå i valet, tilldelas de en utförare utifrån den ordning kommunen bestämt. I mer än hälften av kommunerna sker det efter en turordningsprincip.

– Det handlar om en liten men väldigt utsatt grupp som riskerar att få sina utförare utifrån ett system som inte tar hänsyn till specifika behov, utan till vilken utförare som står på tur. Kommunerna behöver se till att de individuella behoven uppmärksammas även när någon inte kan utnyttja sitt fria val, säger Anneli Kastrup.

Socialstyrelsens rapport visar också att bara en dryg femtedel av kommunerna ger information om valfrihetssystemet och utförarna på lättläst svenska.

– Lättförståelig och lättillgänglig information är ett lagkrav. Bristerna är särskilt allvarliga eftersom de drabbar personer med kognitiva funktionsnedsättningar eller annat modersmål än svenska, säger Anneli Kastrup.

Socialstyrelsen har även gjort jämförelser som tyder på att friskare äldre, med mindre är 25 timmars hemtjänst i veckan, är något mer nöjda med omsorgen i kommuner med valfrihet. Däremot verkar möjligheten att välja inte spela någon roll för hur nöjda de mest sjuka äldre är.

Fler resultat ur rapporten:

• Bland dem som har möjlighet att välja väljer 56 procent kommunens egenregi och 34 procent enskilda utförare.
• Omval är mycket sällsynta och tyder på att de flesta hanterar missnöje på annat sätt än genom att byta utförare.
• Att en kommun infört valfrihetssystem innebär inte att alla har samma möjlighet att välja fritt, eftersom tillgången på utförare varierar. Ofta är valfriheten begränsad till dagtid, vissa insatser och till mer tätbebyggda områden."

Sjukvårdsministern anser att landstingen har ansvar för att det utbildas tillräckligt många sjuksköterskor

Hur mycket kan man blanda bort korten. Kompetensförsörjningen är en fråga för landstingen eller vårdgivarna, säger vår sjukvårdsminister. Staten måste finnas med i diskussionerna säger han också. Men vad i all sin da´r säger karln. Högskoleutbildningen är väl statens ansvar. Är det bröderna Petterssons mekaniska AB, som har ansvar för att man utbildar mekaniker? I de flesta fall är det ett kommunalt ansvar, liksom sjuksköterskeutbildningen är ett statligt.

För staten är det alltid någon annan som har ansvaret. Ett bra exempel är skolan. Många politiker (!) går omkring och tror att kommunerna har ansvar för att skolan är över landet jämlik. Riksdagen har i lagar och förordningar slagit fast att den ska vara jämlik, men vidtar inte åtgärder för att den ska bli det. Vi måste se upp så att inte politikerna får fortsätta att ge en felaktig bild

"Också statens ansvar få bukt med sjuksköterskebristen

Regeringen griper in för att hjälpa kommuner och landsting att eliminera bristen på sjuksköterskor. Sjukvårdsminister Gabriel Wikström (S) anser att det handlar om att se över hur verksamheterna styrs. Men landstingsrådet Anders Henriksson (S), vice ordförande i Sveriges kommuner och landsting, SKL, är tydlig med att det behövs ökade statsbidrag.

Sjukvårdsministern har tagit initiativ till rundabordssamtal med facken, arbetsgivarna och Socialstyrelsen. Där ska sjuksköterskekrisen diskuteras.

Till Vårdförbundets tidning Vårdfokus säger Gabriel Wikström i självkritiska ordalag att staten allt för länge har sagt att kompetensförsörjningen är en fråga för landstingen eller vårdgivarna, men att det är en gemensam utmaning och att staten måste finnas med i diskussionerna.

– Även om vissa landsting har ekonomiska problem handlar det också om hur vi styr verksamheten och det är där staten kan spela en större roll. Rundabordssamtalen är ett första steg, säger sjukvårdsministern till Vårdfokus.

Kalmars landstingsråd Anders Henriksson avslöjar att SKL ska komma med en rapport som för regeringen beskriver den ekonomiska verkligheten och förklarar varför kommuner och landsting  måste få mer pengar av staten för att bli mer attraktiva arbetsgivare.

Så för SKL heter lösningen helt enkelt höjda statsbidrag. Något Anders Henriksson kommer att delge sin partikollega sjukvårdsministern när de inom kort möts för rundabordssamtalet."

Jag hoppas Rojas har fel

"Om allt fortsätter som hittills kommer SD att bli Sveriges största parti vid nästa val. De senaste tre riksdagsvalen har partiets röstandel fördubblats och inget tyder på att denna progression kommer att hejdas. Drivkraften bakom en så uppseendeväckande framryckning ligger inte i Jimmie Åkessons omorientering av partiet mot en mer salongsfähig invandringskritisk och folkhemsnostalgisk hållning. Det har givetvis varit förlösande för partiets bredare acceptans, men det är en mäktig våg av folkligt missnöje som til syvende og sidst förklarar partiets framgångar."

Detta är ett citat ur M. Rojas artikel i SvD om SD och integrationen.

Jag tror att Rojas har fel när han tror att SD blir största parti i nästa val. Dock är partiets roll i svensk politik redan nu så oroväckande att övriga partier måste inse att de har misslyckats. Min poäng ligger i att partierna i dag inte bryr sig om sin opinionsbildande roll. Man ägnar sig nästan uteslutande åt att finna vägar till röstvärvning. Partierna har ett ansvar att lyssna på och lära av oss medborgare, men man har också ett ansvar för att presentera idéer om vilket samhälle man vill se.

Med andra ord: det är ökad kunskap, som ska möta SD:s propaganda. Och, det är partiernas ansvar att förmedla den. Min tro och förhoppning är att man nu börjar inse detta. Visst är en misslyckad integration ett problem i sammanhanget, men i grunden ligger problemet kunskapsbrist

När får vi se kloka analyser av vad svensk skola behöver

Frågan, som fick visst medieutrymme, om nya insatser från Skolverkets sida är större än vi anar.

Utbildningsminister Gustav Fridolin (MP) betonar att det inte handlar om att staten ska ta över vissa skolor utan om ett samarbete som ska utformas som ett avtal.

– Ansvaret ligger på rektorn. Rektorn är den pedagogiska ledaren på en skola, som har ansvar för de insatser man bestämmer att man ska genomföra på den här skolan, säger Fridolin till Ekot i Sveriges Radio.

Ekot uppger att det i år öronmärks 300 miljoner kronor till insatserna. Men från och med nästa år vill regeringen att stödet ska öka till 600 miljoner kronor

Diskutera de verkliga problemen

OECD har presenterat, efter begäran från den förra regeringen, en ny rapport om den svenska skolan. Kritiken är omfattande och allvarlig. Bristerna handlar om, främst, läraryrkets låga status och begränsade karriärmöjligheter, alltför låga krav på eleverna och stora kvalitetsskillnader mellan olika skolor.

De åtgärder rapporten nämner som mest angelägna är att tillse att de bästa lärarna rekryteras till skolor med största problemen, att kvaliteten i lärarutbildningen höjs, att det skapas ökade karriärmöjligheter, att stödet till elever med annat modersmål än svenska blir likvärdigt, att det fria skolvalet görs likvärdigt över landet och att friskolorna får en närmare koppling till kommunerna.

En del drar av detta slutsatsen att den viktigaste åtgärden i svensk skolpolitik är att ge staten driftansvaret för landets skolor.

Slutsatsen är typisk för svensk offentlig verksamhet; omorganisera.

Kommunerna har ansvaret för driften av flertalet skolor. Staten har ansvaret att genom lagar och förordningar tillse att alla barn och elever får en utbildning, som är likvärdig, är av god kvalitet och ges i en trygg miljö. Skollagen är omfattande och antalet förordningar är stort.

Vid sidan av det kommunala skolsystemet finns friskolesystemet. Mer än var tionde grundskoleelev och cirka var fjärde gymnasieelev går i en fristående skola. Antalet fristående gymnasieskolor är något mindre än antalet kommunala. För att starta en friskola måste huvudmannen ansöka hos Statens skolinspektion om att få starta skolan. Om skolan uppfyller bestämmelserna och godkänns av Skolinspektionen erhåller den bidrag från elevernas hemkommuner. Kommunernas inflytande är här starkt begränsat, gränsande till obefintligt.

Det framstår som uppenbart att staten har misslyckats, trots många lagar och förordningar att fullgöra sina uppgifter att, till exempel, skapa likvärdighet. Att likvärdighetsproblemet används som argument för att överföra driftansvaret från staten till kommunerna framstår då som ologiskt. (Krav på likvärdighet finns för även andra sektorer. Med detta argument borde även, till exempel, äldreboenden och förskoleverksamheten förstatligas.)

Problem finns också i att kommunerna inte har hela ansvaret för skolplaneringen. Friskoleetablering borde vara en del i kommunernas skolplanering. Läraren som en auktoritet måste återupprättas. Härvid har även föräldrar ett stort ansvar.

Lås inte fast debatten i en debatt om organisationsform.

Oacceptabelt buller

För flera år sedan kontaktade jag Trafikverket, (kanske var det på Vägverkets tid) med anledning av det enorma bullret från Bärbyleden. Jo, man kom och gjorde en mätning. Tjänstemannen satt nedkrupen bakom buskar vid den lugnaste tiden på dygnet under en timmes tid. Resultat, något under gränsvärdet. Jojo.

Nu har jag skrivit igen. Metoder finns för att göra bullret ohörbart. Mätningen måste göras under ett dygn och vid plats där vi vanligtvis befinner oss. 

Så här har jag skrivit:

För ett antal år sedan ägde bullermätning rum vid vår fastighet i närheten av Bärbyleden i Uppsala, efter att undertecknad pekat på stora miljöolägenheter.på grund av buller. Mätningen genomfördes på ett, för en okunnig på området, tveksamt sätt, med instrumenten dolda bakom buskar.

Bullernivån befanns ligga obetydligt under gränsvärdet.

Upplevelsen är nu att bullret tilltagit och är, särskilt vid sydlig och sydvästlig vind, outhärdligt.

Även trafiken på den kommunala gatan, Runebergsgatan, medför olägenheter, dock inte i motsvarande omfattning som de från Bärbyleden. Undertecknad har tillskrivit Uppsala kommn med begäran om att något slag av reglering av trafiken på Runebergsgatan genomförs.

Undertecknad har erfarit att effektiva metoder har utvecklats, till exempel gummiklädda plank, och som är relativt vanliga i vissa andra europeiska länder.

På Transportstyrelsens hemsida kan läsas, bland annat, följande:

”Buller från vägtrafik är ett stort miljö- och hälsoproblem och är den bullerkälla som stör flest människor. Av de cirka 2 miljoner människor som är utsatta för trafikbuller över riktvärdena beräknas ungefär 1,5 miljon människor vara exponerade för vägtrafikbuller.”

Undertecknad hemställer om att Trafikverket vidtar åtgärder, som påtagligt minskar de miljöolägenheter, som trafiken på Bärbyleden medför för boende i Nybyområdet

Att kommunen inte handlagt mitt ärende om Runebergsgatan på ett och ett halvt år är inget mindre än en skandal

Politikerutbildning nödvändig

Någon klok person har sagt: En politiker tänker på nästa val, en statsman på nästa generation.

UNT:s ledare 26 juni beskriver den förändring politiskt engagemang genomgått. Lokalföreningsmöten har i hög grad ersatts av politiska samtal på internetfora. Förändringarna har emellertid medfört att partierna tappat medlemmar och partiernas roller som dels kanaler för väljarsynpunkter, dels som opinionsbildare, har minskat i betydelse.

Problemet har fått några PR – konsulter och före detta politiker att ta initiativ till startande av en politikerskola. Efter genomgången skola ska eleverna slussas in i partierna. UNT – ledaren kritiserar detta med argumentet att det är inte samma sak att företräda ett parti och att arbeta på en tankesmedja. Visst bygger upplägget på ett feltänkande. Men jag saknar i ledaren ett konstaterande av att en utbildning behövs, dock med annat upplägg.

Jag har under många år hävdat att en politikerutbildning måste startas. Det är emellertid de som valt att företräda partierna, som måste utbildas. Intresset för partierna ökar om den politiska styrningen blir tydligare och det demokratiska inflytandet bättre. Det är just om vad politisk styrning ska innebära, som en utbildning ska handla.

Ett bra exempel på behovet av utbildning är vårt landsting, som saknar politisk styrning. Förvaltningar får ta ett ansvar, som ska åvila politiska organ och politikerna har inte förstått sin styrmodell. När politiker får ägna sig åt politik torde intresset för att ta på sig politiska uppdrag öka. Det är inte genom att politikutbildade slussas till partierna, vilket UNT – ledaren understryker, som rekryteringen till politiken ska förbättras. Men det är genom utbildning av personer nominerade till uppdrag, som politiken ska renodlas och göras tydlig, vilket leder till ökat intresse. Den aspekten borde ledaren ha berört.