Vanligt språkligt fel. I dag i en ledare

Hämtat ur en ledare i dag:
"Har man inga kandidater så ska man varken ha röster eller mandat." För vad som står här är att man ska inte ha röster och man ska inte mandat.
Det finns två sätt att göra denna språkligt felaktiga mening korrekt.
Dels:
"Har man inga kandidater så ska man ha varken röster eller mandat"
Dels: (men sämre)
"Har man inga kandidater ska man varken ha röster eller ha mandat

Partierna förefaller rädda för att pröva nya idéer

En undersökning visar att svenska politiker är i en europeisk jämförelse rädda för att pröva nya former för fördjupning av demokratin. Inom partierna är detta särskilt tydligt. Man vårdar den representativa demokratin så till den grad att medlemmar som önskar att vara bara just medlemmar inte har annan roll att spela än att betala medlemsavgift. Den representativa demokratin har vi ju för att vi inte funnit former för beslutsfattande och ansvarsutkrävande när antalet beslutsfattare är stort. (För att representera alla i landet har vi valt riksdagsledamöter, för alla i länet landstingsfullmäktigeledamöter och för alla i kommunen kommunfullmäktigeledamöter)

Det mesta i samhället genomgår ständigt förändringar. De politiska partierna utgör dock undantag. Stadgar, organisation och arbetssätt är desamma år efter år. Ingen anpassning till samhällsförändringar sker. Ansvariga för dessa brister ska vara opinionsbildare och ombud för medborgarna. Man kan undra med vilken framgång man spelar dessa roller.

Vad betyder ordet "allians"? Slog upp och fann förklaringen: "Avtal om samarbete mellan stater eller mellan partier.” Europeiska unionen är en allians för att säkra freden i Europa och för att öka insatserna för att lösa miljöproblemen. Nationsgränsernas betydelse har minskat.

Innebär en allians mellan partier att gränserna mellan även partierna minskat i betydelse och att skillnaderna suddats ut eller är det möjligt att kombinera profilering med nära samarbete?

J

Geniala analyser

Nu kommer ledarartiklarna i tidningarna med sina geniala analyser. De tre små allianspartierna måste nu profilera sig, heter det. Varför? Ja, inte för att prägla politiken, utan för att det nu är taktiskt riktigt, är min tolkning. Det som förut var en självklarhet, nämligen att vara en allians trogen, leder nu, några veckor senare, till undergång.
Ingen tar upp resonemang om varför ett visst parti finns och ska finnas. Ett parti är ju en sammanslutning för att bilda opinion för vissa grundvärderingar.  Om dessa värderingar inte har stöd hos befolkningen ska väl partiet inte finnas. Värderingarna kan inte ingå allians med andra värderingar före val. Däremot kan koalition bildas efter ett val. Allians innebär ju att man suddar ut och tonar ner värderingar medan koalition syftar till kompromisser i sakfrågor. Endast om kompromisserna kan åstadkommas utan att ändra grundvärderingar kan koalitionen bildas.

Dock; partierna är nu i hög grad organisationer för att hjälpa personer att nå makten och därmed skapa en karriär.
Tänk om någon tidning kunde ägna sig åt en sådan analys

Harald i Uppsala: Tillbaka till socialliberalismen - platsen står ju tom

Harald i Uppsala: Tillbaka till socialliberalismen - platsen står ju tom

DN

Tillbaka till socialliberalismen - platsen står ju tom

Ju äldre man blir desto mer konservativ blir man, är en vanlig uppfattning. Sant, eller inte, men den stämmer inte in på mig. Jag känner respekt för, men inte befryndigad med, en värdekonservativ inställning, eftersom den har ett inslag av gemensamt ansvar. Den så kallade nyliberalismen står för någonting annat, med egoismen som mest framträdande kännetecken . Jag kan inte heller förlika mig med socialismens grupptänkande och uppifrånbetraktande när politiken utformas. Individen som en unik varelse ges inte det utrymme, som bidrar till att utveckla individen, utan ses som en kugge i ett partimaskineri.

Den liberalism som utvecklats till dagens socialliberalism kännetecknas av kamp för fred och demokrati, internationell solidaritet, solidaritet med kommande generationer, frihandel, generell välfärdspolitik, utbildningens och forskningens betydelse för vårt lands välfärd och en reglerad marknadsekonomi. Socialliberaler vill se förändringar, som följer av öppen reflektion och av dialog.

Positionen den borgerliga vänstern lämnade folkpartiet successivt efter westerbergepoken. Min förhoppning är att den positionen ska återtas. Platsen står ju nämligen tom.

Märkligt att partistyrelsen inte såg eller ville se detta. 

Jag är dock övertygad om att efter årets usla valresultat för Folkpartiet kraven på en återgång till socialliberalismen kommer att växa sig starka. 

Namnet är Folkpartiet

Svenska språket tycks vara svårt. Därtill kommer att undervisningen i svenska är bristfällig. Många formuleringar är förvånande felaktiga. Tråkigast är att notera att språket i våra tidningar blir allt slarvigare.
Just nu läser jag en rubrik, som lyder: Det behövs ett starkare Folkparti - i hela Sverige. Sannolikt menar man: Det behövs ett starkare Folkpartiet. Alternativt kan man mena att det behövs ett folkets parti, men eftersom man stavat med stor bokstav avser man säkert det parti, som heter Folkpartiet. Namnet är Folkpartiet.

FP lyckades få genomslag för sin politik

En statsvetaranalys av varför det gick så uselt för Folkpartiet i valet, säger att det berodde på att partiet förknippades för starkt med skolfrågan och Pisa-rapporter.
Jo, kanske det. Men partiet har ju även andra profilfrågor. Jag avser då inte miljöfrågorna eller kampen för de mest utsatta eller ickevåldsfrågorna, utan medlemskap i kärnvapenorganisation, medlemskap i EMU, satsning på en energiproduktion, som inga företag tycks beredda att ägna sig åt och uppluckring av strandskyddet.
Kan det möjligen vara så att dessa frågor inte lockar särskilt många? Men partier har ju även en opinionsbildande uppgift varför man får tåla att frågor inte ger röster, om dom uttrycker partiets ideologi.
Kanske är det så att partiet lyckades väl med att beskriva och få genomslag för sin politik

Nu är det inne med tillbaka till rötterna

Nu kommer det. Men tänk om det kommit före valet. Det som jag skrivit om ett otal gånger. Profilera socialliberalismen.
Men det viktigaste har ju varit att säkra ministerposter. Är man i opposition kan man inte påverka har det också hetat. Jag har hävdat att man kan få större genomslag för socialliberala idéer i opposition än om man ingår i en koalition där man sålt ut idéerna. Det har ingen hållit med mig om, inte till mig åtminstone. Redan nu efter valet är det på väg att bli ord på mångas läppar, stärk socialliberalismen.
Varför tror ni att vi saknar representation i riksda´n från mer än halva Sverige?
Det som bekymrar mig är kappvändarna. För några veckor sedan var utsuddad profil okej för många företrädare. Nu säger samma personer att vi måste tillbaka till rötterna. Det är bra att man säger det nu, bättre än att inte säga det. Dock ligger tanken att det är karriär, som styr tyckandet, nära.

Det jag noterat norrifrån och från FP har varit tal om NATO-medlemskap. Jo, även att den stat, som inte klarat att styra skolan ska få ansvar för även den dagliga driften av alla landets skolor.
Tala om desorientering

"Ordningsbetyg går enbart hem hos pensionärer", läser jag i en tidning. Vad betyder "..går enbart hem"? Kanske menas "Ordningsbetyg går hem hos enbart pensionärer"?

Nästan jämn könsfördelning i riksdagen

Nu är vi nära jämn könsfördelning i riksdagen. Jag tror vi får se tydliga förändringar i sättet att bedriva politik på. Gummorna kommer att visa att gubbfasoner inte duger längre. Vi får säkert en mer ärlig politik och mer av hjärta i politiken. Jag tror också att vi får se att initiativ tas för att utjämna löneskillnaderna mellan könen och också initiativ för mer jämställdhet i hemmen.

"Nu är det klart hur mandatfördelningen mellan de åtta partierna ser ut och vilka ledamöter som tar plats i riksdagen efter valet. Den yngsta ledamoten är född 1993 och den äldsta 1933. Av ledamöterna är 197 män och 152 kvinnor. På Valmyndighetens webbplats finns information om röstfördelningen. Den nya riksdagen samlas för upprop och val av talman den 29 september. Ceremonin för riksmötets öppnande äger rum den 30 september. En preliminär plan för höstens arbete finns på valingången"

Industrin vill ha energi

Svensk industri vill ha garantier för god tillgång på el. Industrin bryr sig inte så mycket om hur elen produceras. Ett visst bekymmer finns dock för att intresset för satsning på kärnkraft är svalt; från kärnkraftsindustrins sida. Orsaken är att kärnkraftsföretagen har svårt att räkna fram lönsamhet. Kärnkraftsverk syns inte bli lönsamma ens på lång sikt.
Vi har sålunda anledning att förvänta oss stora satsningar på förnybara energikällor. Detta med utgångspunkt från lönsamhet. Till detta kommer faktorer som riskerna med kärnkraft, olösta avfallsproblem och ändliga och inte förnybara bränslen.
Politiken framöver kommer att inriktas på stimulans av användning av förnybara energikällor

Se till att staten kan klara sin uppgift

I dagens ledare i UNT läser jag "Det är nu dags att på allvar diskutera var ansvaret för skolan ska ligga.
Jo, även om staten inte lyckas ta sitt ansvar vore det nog ingen bra idé att flytta statens ansvar till regioner eller till kommunerna
Men så upptäcker jag att vad ledaren menar är att kommunerna, som har ansvar för den dagliga driften av skolorna bör lämna ifrån sig det ansvaret till staten, den stat, som misslyckats med sin styrning.
Driftansvaret ska alltså flyttas i en tid då situationen i skolan är, minst sagt, oroande. Hur mycket ökar oron av en gigantisk omorganisation och överförande till någon, som inte klarat sin nuvarande uppgift
Se nu till att åtgärder vidtas för att staten ska klara sina åtaganden

Hjälp mig att förstå

Vi läser åter om ett misslyckande av staten. Staten har i lag fastställt jämlika förhållanden i skolorna i landet och en hög kvalitet. Nu visar det sig att man inte lyckats med sin uppgift att se till att kommunerna anställer behöriga lärare. Man har genom sitt verk, Skolverket, gjort uppföljning av kravet på behörighet, men man har inte ens idéer om hur man ska få genomslag för sina krav.
Jo, ett förslag har förts fram, nämligen att ge staten ännu större ansvar; ansvaret för även den dagliga driften av skolorna.
Kan någon hjälpa mig att förstå

Partisympatier nu och om ett år

Nästa opinionsmätning av partisympatierna kommer, tror jag visa ungefär följande siffror: S: 25%, V: 6%, MP: 6%, M: 32%, FP:5%, C:7%; KD:4%, SD:7% Vet ej:8%
Opinionsmätning om ett år: S: 20%, V: 8%, MP: 5%, M: 35%, FP: 7%, C: 8%, KD: 4%, SD: 6%
Den regering, som man nu håller på att bilda kan inte bli långlivad. Jag tänker inte då, i första hand på oenighet i flera frågor, utan på kvaliteten. Flera av statsråden kommer att visa sig inte vuxna uppgiften.
Ni, som råkar läsa detta, spara inlägget och jämför, inom kort och om ett år

Klipp banden till partierna

UNT behandlade i sin ledare i går frågan om politiskt tillsatta nämndemäns vara eller inte vara. Argumentet för nuvarande ordning handlar om att nämndemännen ska komplettera juristprofessionen genom att representera medborgarna.
UNT landar i att det nu är dags att helt klippa banden till de politiska partierna. En utredning har visat att det finns bättre vägar att åstadkomma medborgarrepresentation på än att gå via partierna.
Jag kan bara instämma i vad UNT skrev.

Saknar kunskap om det rätta i våldshandlingar

Detta med kunskap i komplicerade frågor i politiken är inte okomplicerat. Jag har i försvarsfrågor mycket begränsade kunskaper. Mina åsikter avfärdas i partiet med att jag önsketänker. Jo, så är det nog. Men kanske borde vi oftare än vi gör önsketänka.
Jag har en tro på att när Ryssland nu visar musklerna mer än på länge är det inte självklart att vi ska svara med att vi ska gå med i en kärnvapenorganisation och att vi ska skaffa mer vapen. Jag har en tro på att när någon vill använda våld man ska svara med motsatsen, ty våld skapar ännu mera våld. Sverige borde svara med att betona vår alliansfrihet och att vi inte avser kapprusta utan vi vill tala med er.
Flum, säger någon. Nej jag anser mig stöd av fredsforskningen
Men visst saknar jag kunskaper om hur våldshandlingar kan stoppa våldshandlingar.

Avsaknad av svar och nonchalans

Den valrörelse som nyss ägt rum har visat en stor svaghet hos politikerna. Ingen tycks vilja ägna tid åt opinionsbildning utan koncentrerar sig på endast att finna utspel som gynnar egna karriären.
Exempel är diskussionen om att förstatliga sjukvården och skolan. Argumenten har varit två; ja och nej.
Vi har i Sverige en mycket omfattande lagstiftning, som är avsedd att styra politiken inom olika sektorer. Riksdagen stiftar lagarna. Staten ska sålunda se till att lagarna efterlevs. Lagarna uttrycker, till exempel, krav på jämlika förhållanden mellan landsdelar. Staten har alltså ansvar för att skolan och sjukvården är jämlik.
I debatten hävdas att varken skolan eller sjukvården är jämlik. Lagarna efterlevs inte. Staten har inte sett till att lagarna efterlevs.
Då säger några politiker: förstatliga, det vill säga, låt staten ta hand om även dagliga driften. Staten, som inte klarat sin uppgift ska få utökade uppgifter. För mig är detta svårt att förstå.
För att kunna förstå har jag ett stort antal gånger frågat förstatligandeförespråkare varför staten, som inte klarar sina uppgifter ska ges utökade uppgifter. Ingen gång har jag fått svar. Jag tolkar detta som en avsaknad av svar, och därtill nonchalant.

Utan kvantitet dålig kvalitet

Apropå rubrikerna om riksdagsledamöternas aktivitet i riksda´n.

Nedanstående är från något av åren 1998 - 2002

Riksdagsledamotens insatser mäts nästan alltid i kvantitativa termer. Jag är kritisk till att det är så. Likväl utnyttjade vi detta när vi skickade ut detta pressmeddelande.

Nordlund (fp) mest aktiv

RIKSDAGSLEDAMOTEN Harald Nordlund (fp), Uppsala län,

har under riksdagsåret visat en ovanligt stor aktivitet.

Varje dag i riksdagen har Nordlund antingen skrivit en motion

en interpellation, en skriftlig fråga eller hållit anförande.

Nordlund har dessutom hunnit med att i stor utsträckning ha

kontakt med organisationer, företag och enskilda.

Nordlund toppar både länsbänkens och den egna riksdags-

gruppens aktivitetslista.

Nordlund kommenterar uppgifterna med att konstatera att

hans ambition är att vara medborgarnas ombud, vilket innebär

att röra sig utanför riksdagshuset och föra dialog, leder till

olika slag av initiativ. Det är i den riktningen politikerrollen

måste förändras.

Antal motioner, interpellationer, skriftliga frågor och anföran-

den är inte ett helt bra mått på aktivitet. Det torde vara så att

ett stort antal initiativ speglar en stor utåtriktad aktivitet, me-

dan ett litet antal initiativ kan bero på hög inåtriktad aktivitet

såsom utskottsarbete, utredningar och internt partiarbete.

Det här är ett vägval jag gjort säger Harald Nordlund

De intryck av riksdagsarbetet, som lever kvar tydligast nu efter flera år, är att de flesta ledamöterna arbetar mycket idogt. Men med vad, undrade och undrar jag. Vad var målet med all aktivitet? Sällan fick jag känslan av att aktiviteten handlade primärt om att förändra och förbättra samhället utan mer om att skapa publicitet. Påtaglig var också många ledamöters behov av att ständigt tala om sin duktighet. Duktigheten handlade om att man haft en artikel i en viss tidning, lokalradion gjort intervju eller en TV – kanal hört av sig. Flera av mina partikamrater hörde till denna stora grupp av ledamöter. I något fall fanns, och, jag tror, finns en besatthet i fråga om den egna personen och media.

När möten med människor alltid inleds med att tala om sina egna framgångar, om hur stora medier visat intresse och om sin egen popularitet får mig att tänka på en psykisk åkomma.

Funderingar kring stadens miljöproblem

                      En storstad är en ort med tät och hög bebyggelse, intensiv och tät trafik, buller och oren luft. Olägenheter som vi får acceptera om vi vill njuta av de fördelar en storstad ger. Ja, så här

ser det ut på många håll i världen och tycks vara något många ser som självklarheter. Jag gör inte det. När Uppsala nu är på väg att bli en storstad måste vi och kan vi ta vara på de fördelar storstaden 

kan ge och samtidigt undvika de stora miljöproblem som präglar de flesta storstäder.      

I första h       Oftast handlar dessa om luften, bullret och avfallet. Men de handlar om även friskvård och rekreation. Mindre av läsk och sötsaker i skolor, förändrade kostvanor och utökat idrottande, motionerande och prioritering av skolidrotten är också viktiga faktorer för livskvalitet och hälsa. 

Hållbar vård och rehabilitering liksom förebyggande folkhälsovård uppnås om människor får vistas i levande natur. Förtätning kan och bör förenas med trädplantering längs gator och på torg samt tillgång till parker inom gångavstånd. Detta ger världens gigastäder bevis för. ÖP för Uppsala måste ge frihet att välja mellan ett sunt storstadsliv och naturnära bosättning.

Luften i centrala Uppsala är mer oren än vad lagen föreskriver. Lappa och lagametoden är inte tillräcklig. Helt nya lösningar måste sökas. Kommunen kan göra mer för att föregå med gott exempel och använda en egen fordonspark med bästa möjliga teknik och man måste agera mer för att bensinstationerna skaffar sig alternativa bränsledepåer. Miljöcertifierade personbilar skall kunna parkera gratis. Beslut har redan fattats av kommunfullmäktige, men var finns skyltarna? Varför informeras inte om beslutet?

Kungsgatan är inte dimensionerad som en genomfartsgata. Men vad är alternativet? Det nya kommande resecentret i Uppsala centrum och den nya kommande trafikplanen ger möjlighet till nytänkande. Det skall vara lätt att snabbt komma från kommunens alla kanter till city för ev. vidarefordran till arbetsplatser utanför kommunen. Ett bra cykelnät kan bli ännu bättre genom att fler cykelleder dras. Park and Rideförsöket försvann utan att ansträngningar gjordes för att hitta förklaringar till att systemet utnyttjades mindre än förväntat. Placera parkeringsplatserna på mer strategiska områden än tidigare och gör om försöket och benämn på svenska, Parkera och Åk. Den centrala stadens dåliga luft blir bättre och konkurrensen om de fåtaliga parkeringsplatserna blir mindre. För detta krävs att kollektivtrafiken i övrigt blir mer attraktiv för kommunens resenärer. Den gör det om prisnivån är måttlig och turtätheten hög.

Kommunen skall gå i bräschen för användning av alternativa energikällor. Byggandet i kommunen måste koncentreras till befintliga orter där fjärrvärme redan finns eller kommer att anläggas.

Stadens brus kan vi inte undgå; det är en del av stadens liv. Men för många utgör bullret ett onödigt lidande. Självklart skall nya byggnader alltid byggas så att tysta sidor för sovrum säkerställs. Buller kommer dock inte bara från trafiken utan även från källor som människorna själva kan styra över. Stora förskolegrupper finns fortfarande och hög musik spelas på många inneställen. Större kraft måste läggas på förebyggande åtgärder, men även på information i syfte att öka medvetenheten hos främst unga människor. Tidigare fanns antirökupplysning i skolorna, nu behövs antibullerupplysning.

Självfallet skall nya trafikleder och järnvägsleder ha tillfredsställande bullervallar eller plank.

Allians feltänkt, men besked ska gälla

Allians betyder ungefär gemensam överenskommelse. En sådan ingicks för många år sedan av partierna M, FP, C och KD. Man kan bryta en överenskommelse. Javisst. Dock, om man så sent som 13 september förklarat att överenskommelsen gäller även efter 14 september kräver hederligheten att man håller fast vid beskedet.
Felet i pågående spel kring regeringsbildning är inte att partier inte vill bryta en överenskommelse utan att man ingått sådan. Vi ser nu hur tveksam alliansbildning är.
Socialdemokraterna kunde inför valet inte förhålla sig till Alliansen. Man förde ett logiskt resonemang om värdet av att partier går fram var för sig utan låsningar. Regeringsbildning sker sedan väljarna tagit ställning till självständiga partiers politik. Och, man räknade med att allians var en del i ett spel. Vi vet ännu inte om bedömningen var riktig; det mesta tyder på att så inte är fallet.
Ett besked som lämnas 13 september måste gälla även 20 september. Men måste det gälla 20 oktober? Jo. Beskedet är ju kopplat till regeringsbildning efter valet och inte till en tidpunkt. Bör inte brytas innan en regering bildats.
Stater må ingå allianser, men inte politiska partier. Partier bildar koalitioner efter val i en regeringsbildning

Konstigt att man inte såg problemet

Eftervalsanalyser är ofta förenklade på det sättet att man förklarar med faktorer, som passar bäst för partiet. Det finns en tendens till att undvika det obehagliga.
Därutöver finns både svårigheter och oförmåga att finna underströmmarna mellan partierna. En tydlig sådan är emellertid reaktionen på vinster i välfärden. Den som drev frågan ivrigast blev alltför extrem. Socialdemokraterna tycker ungefär som Alliansen, plockade skickligt upp frågan och talade om det viktiga med kvalitet och kontroll. S är emot vinster i välfärden, men ändå inte riktigt. Alliansen fick gå i försvarsställning och försvara vinster i välfärden. Det höll naturligtvis inte, alldenstund en överväldigande majoritet av befolkningen säger sig vara emot vinster.
Alliansen hade kunnat så sent som i mitten av förra veckan framträda med en omsvängning utan att förlora utan enbart vinna. Konstigt att man inte såg problemet

Förnybart om kärnkraften

Jag tror att det är mer än tio år sedan nedanstående skrevs. Men visst känns det aktuellt.

Texten är förnybar och kan användas gång på gång. Skriven av Olof Kleberg. 
”Det är sorgligt för miljöengagerade liberaler att se hur folkpartiet snävar in sitt perspektiv till kärnkraftsteknologi.”

Det är också sorgligt att konstatera att samtidigt som ett internt samråd i klimatfrågan påbörjas gör partiledningen utspel om att folkpartiets politik är att bygga ut kärnkraften. Jag hoppas dock att partistyrelsen noga begrundar yttrandet från Gröna liberaler i vilket pekas på olösta problem, nämligen:

* Bränslet är inte förnybart och därmed ändligt

* Avfallsfrågan för det högaktiva avfallet är inte löst på ett betryggande sätt

* Hanteringen av bränslet medför stora risker, inte minst för dem som arbetar med uranbrytning

* Konsekvenserna av en kärnkraftsolycka är oöverblickbara.

*Energiinnehållet i uran är relativt lågt

Till detta kommer problemen med riskerna för förändringar i arvsmassan vid hantering av kärnkrafstbränslet.

Vi kan lyckas, men det är bråttom

Återanvändning om ickevåld

Det är många år sedan jag skrev följande. Men håll med om att den inte saknar aktualitet

"Det har nu gått tre år sedan USA inledde sina våldsaktioner mot det irakiska folket. Saddam Hussein har gripits och hans våld mot befolkningen har upphört samtidigt som USA: s krigshandlingar orsakat minst 40 000 människors död. Och krigshandlingarna fortsätter.

Framträdande politiker i Sverige applåderade den 20 mars 2003 USA: s angrepp. Varför är dessa politiker så tysta i dag? När får vi höra partiledarna tala om att våld inte kan accepteras som metod för att lösa konflikter?

Våld används som metod för att lösa konflikter, mellan enskilda människor och mellan nationer. Våld är också underhållning. Och, det finns runt om oss.

Det finns omfattande forskning som visar att våld i medierna leder till våld i verkligheten. Men vem reagerar? Politiker och myndigheter står handfallna.

När det gäller gifter i naturen har en viss insikt vunnits om att en ändrad livsstil är nödvändig om vi ska kunna undvika sjukdomar och skador på den biologiska mångfalden som föroreningarna ger upphov till. Allt fler börjar inse att vården av natur och miljö handlar om solidaritet med kommande generationer. Men de förorenande utsläppen i media reagerar inte politiker på.

Kan det vara så att de som ifrågasätter forskningens rön om samband mellan underhållningsvåld och verkligt våld har fått större genomslag i media än forskningsrönen i sig? Kan det vara så att mediernas intresse kolliderar med dessa rön? Vill medierna inte ta ansvar för och erkänna att man faktiskt övertagit en del av den fostran som tidigare vilade på familjen?

FN har kritiserat USA. Kritiken handlar om, i första hand, tortyr. Den är välkommen, men varför så sen. Och var i all sin dar håller svenska ledande politiker hus i kampen för icke-våld. Man applåderade USA: s angrepp på det irakiska folket. Nu är man tysta.

I min socialliberala vision är dialogen, demokratin och icke-våldet centrala ledstjärnor.

Det är det som till synes är svagt och vekt som besegrar det som tror sig vara starkt och uthålligt. Det är det som är tyst och stillsamt som skrämmer det högljudda. Den som känner ett tvång att rusta sig upplever ett hot från den som har mod att uppträda obeväpnad.

Varför talar aldrig partiledarna om icke-våld? Lärarförbundets studerandekommitté anser att lärarstudenter ska utbildas i konflikthantering. Syftet är att göra både lärare och elever bättre skickade att hantera konflikter. Angeläget. Förvånande att det fortfarande inte ses som självklart.

Men lika viktigt som att hantera konflikter är att undvika att konflikter och våld uppstår. Varför talas så lite om detta? FN: s årtionde för en freds- och icke-våldskultur för världens barn pågår. Tanken från FN: s sida är att man ska sprida en kultur där man avvisar våld och lär ut dialog och förhandling. Hur märker vi detta? Var finns partiledarna i arbetet för att sprida icke-våldskulturen? Jag vill påstå att man motarbetar FN-beslutet när man till exempel ställer sig bakom USA: s angrepp på det irakiska folket. Här hade man möjlighet att förorda icke-våld, demokrati och fredsforskning för att rädda irakierna från den grymma diktaturen. Inför valet i höst kan vi bli många som efterlyser partiernas engagemang för att sprida en icke-våldskultur

Är den en avvikare som tydligt argumenterar för att stoppa krigen? Men om man säger ”Stoppa terrorismen” nickar alla instämmande. Det här är inte mina egna ord, utan hämtade från Gandhi TODAY. Dock känner jag starkt för den syn detta ger uttryck för. Vidare läser jag: "Att döda 100 människor är ett avskyvärt illdåd. Det måste bekämpas med alla till buds stående medel. Att döda 100 000 människor är en offensiv, en insats och en operation. Samt gynnsamt för världsmarknaden och för vapenindustrin.”

Vad händer när krig blir ett positivt laddat ord?" Och när ska svenska ledande politiker sluta att medverka i denna laddning? På torg, på möten och i insändare ska vi till politikerna ställa frågan.

"Alliansen vill fortsätta militära snabbinsatser" skriver i dag fyra riksdagsledamöter i Dagens Nyheter. Försvarsfientliga miljöpartiet och vänsterpartiet har fått inflytande över regeringens försvarspolitik skriver man. Man lovar i artikeln att om Allians för Sverige får bestämma så kommer Sveriges bidrag till EU: s snabbinsatsstyrkor inte vara en engångsföreteelse, vilket man befarar är regeringens och de försvarsfientliga stödpartiernas avsikt.

Jag letar i artikeln efter en förklaring av vad försvarsfientlighet innebär, men finner inget. Så här funderar jag: Det kan ju betyda att man inte vill ha något försvar alls. För mig låter det som en märklig inställning. Men det kan ju betyda att vi ska ha ett mindre försvar och ett försvar som är till för att försvara oss om någon angriper oss. Eller kan det betyda att man säger nej till ett försvar med inriktning att delta i krigshandlingar i andra länder.

Tyvärr måste vi ha ett försvar. Men varför tar inte skribenterna upp frågor som rör ickevålds- och ickemilitära fredsbevarande insatser. Sverige har framstående fredsforskare. Öka satsningarna på denna forskning och erbjud internationella fredsfrämjande insatser för att sprida demokrati och söka finna lösningar på konflikter utan användande av våld. Nog har väl partiledares uppbackning av USA: s angrepp på irakierna lett till visst omtänkande. Eller?

För de fyra skriver ju också: "Det finns en gemensam vilja bland EU: s medlemsländer att bidra till fred och säkerhet. Sverige har, precis som andra välmående nationer, ett ansvar att bidra till frihet och fred i konfliktdrabbade och fattiga länder."

LIBERALER gick i spetsen i kampen för rösträtten. Andra utmaningar man antagit är till exempel kamp mot ett föråldrat samhälle, som är byggt på privilegier för ett fåtal människor, kamp för fred, icke-våld, demokrati och parlamentarism, för kvinnans jämställdhet och för socialt ansvarstagande.

Det känns dystert när en socialliberal ledning applåderar USA: s angrepp på Irak. Det är dystert att tvingas konstatera att svenska partiledare är tysta inför upptrappning av dödandet. Och nu har en riksdagsledamot i ett tal försvarat USA: s invasion av Irak och tyckt att USA borde gå in i Iran. Ingen kan ha gjort annan tolkning än att han anser att USA ska bete sig på samma sätt om man går in i Iran som man har gjort i Irak. I kommentarer efteråt har han mildrat uttalandet. Kvar står dock att denne liberal försvarar våldet som metod för konfliktlösning och försvarar olaglig krigshandling.

Det är tråkigt att den liberala rörelsen med sitt ärorika förflutna har företrädare, som inte bara avstår från att ta avstånd från, utan rent av stödjer våldshandlingar.

Vi är många socialliberaler med en annan syn."

Det behövs både hjärta och hjärna i politiken

Vilka är vindarna i politiken? Jag lyckas lägga märke till varken höger- eller vänstervind.  Vad jag däremot känner är okunnighetsvindar. Jag skräms av vad jag hör i min omgivning och av vad jag tar del av i media. Kunskaperna ser ut att sjunka, inte bara i matematik, utan också i samhällsfrågor. Våra ställningstaganden avgörs av tillfälligheter såsom utfallet i matchen, det vill säga, vem vann debatten. 
Politik är till stor del opinionsbildning, eller bör vara det. Många frågor kräver pedagogiska färdigheter. Härvidlag har det brustit, särskilt i frågan om asyl- och invandringspolitiken. Sverigedemokraternas beskrivning av hur man får pengar över om man säger nej till de människor, som söker skydd i Sverige, och i stället hjälper dem i sina hemländer har många tagit till sig. Man har härigenom kunnat komma från diskussionen om den människosyn, som är partiets. Tanken att öppna sina hjärtan har inte slagit företrädarna för det parti, som vinner på okänslighet och kunskapsbrist.

Mitt eget parti, som har som profilfrågor, främst, utbyggd kärnkraft, NATO-medlemskap, utbildningens betydelse för välfärden, förstatligande av den dagliga driften av skolan och EMU-medlemskap, är inte i takt med tiden. Heder åt ett parti, som inte bara sätter fingret i luften och känner efter vartåt vinden blåser. Partier ska också bilda opinion. Men... då ska man inte vara ledsen över ett dåligt resultat i val. 
De väljare, som har en socialliberal samhällssyn, vill se kampen för de mest utsatta i samhället, för utsatta i andra länder och omtanke om kommande generationer. Man vill se ett socialliberalt parti, som tar kampen för en politik för hållbarhet i flera avseenden. Det handlar om att Sverige ska vara hållbart i socialt hänseende, ekonomiskt hållbart, ekologiskt hållbart och präglas av en ickevåldsideologi. Det står alltför mycket i motsats till förespråkande av utbyggnad av en kärnkraft, som är omöjlig att finansiera och som är farlig och har olösta avfallsproblem. Det står i motsats till att förorda att gå med i en kärnvapenorganisation. Det är också svårt att få förståelse för en tanke att låta staten, som inte lyckas med den uppgift man har att skapa en jämlik skola, ta över den dagliga driften av landets skolor.

Visst kommer Folkpartiet tillbaka som ett tydligt socialliberalt parti. För detta räcker det inte med att bara använda ordet; politiken måste få nytt och också gammalt innehåll. Men det krävs också personer, som är besjälade av idéerna. Det behövs både hjärta och hjärna i politiken. Folkpartiets ledning har inte brist på personer med väl fungerande hjärnor

Vinsterna orsakade förlusten

Jag har skrivit om det flera gånger. Alliansen förlorar makten på riksplanet, i Uppsala läns landsting och i Uppsala kommun på grund av debatten om vinster i välfärden. Snack säger säkert flera. Vänsterpartiet, som drivit frågan, lyckades riktigt dåligt i valet. Jo, detta på grund av att partiet intog en extrem hållning. Ingen vinst och därmed basta. Socialdemokraterna fångade frågan skickligt. Man började kritisera Alliansen för att tillåta vinster, utan att lova att själva avskaffa ett sådant system. I sak var ju Alliansen och Socialdemokraterna eniga. Stark reglering och kontroll. Detta lyckades man emellertid inte förmedla.
Om Alliansen gått före med en markering hade vi nog sett Socialdemokraterna inte nå 30%-gränsen i valet
En mycket populär statsminister och lika populär finansminister och ändå förlust för Alliansen. Vinster i välfärden fällde Alliansen

Statliga amatörer klarar inte att styra sjukvården

Den förenklade debatten om förstatligande fortsätter utan att vare sig media eller politiker ifrågasätter. Vårt politiska system innebär, bland annat, att staten har ansvar för efterlevnaden av lagar och förordningar. Vi har omfattande lagstiftning, som uttrycker krav på likvärdighet, inte minst, inom skola och sjukvård. Det är uppenbart att kraven inte uppfylls. Staten har inte funnit former för att få genomslag för sina lagar.
I den situationen förespråkar en del att staten ska få ansvar för även driften av skola och sjukvård. Ingen (!) har ens försökt förklara logiken i detta, trots att jag ställt frågor.